Okej, var börjar vi gräva i eländet. Jag kan rabbla fakta och delge information men mitt själva jag har inte tagit till sig eländet än och likt en struts väljer jag att sticka huvudet i sanden ett litet, litet tag till. Jag har nämligen ingen som helst jävla aning om hur jag ska få ihop vardagen framöver.

Fakta!

Var till Öjebyn igår med Ruben, återbesök. Svaret på blodprovet hade kommit och det visade att han var allergisk, naturligtvis. Vanligt är att de är allergiska mot antingen kvalster eller pollen. Men sedan NÄR är något "vanligt " när det handlar om mina hundar!? Nix, han är då allergisk mot bägge. Dessutom antagligen även kombinerat med foderallergi. BINGO!

Schampo, fuktspray, örontvätt, kortisondroppar för öron, kortisonspray för hud, tvättservetter är innehållet för närvarande  i Rubens "lilla" necessär.

Filtar/korgar måste tvättas flera gånger i veckan, ju tätare desto bättre. Det ska städas och vädras. Han ska inte gå i gräs. Han får inte vara med huskysarna i hagen. Slutklämmen från veterinären var ändå absolut bäst och fick den sista ljusstrimman att mörkna. -Det är bra om DEN ANDRA tar honom på en promenad medan det städas eftersom det virvlar upp så mycket. Vilken den andra? Det finns ingen "den andra" Det är jag BARA jag, patetiska singel JAG. Ska man alltså inte kunna vara ensamstående och ha en allergisk hund...

Verkligheten!

Jag har idag åkt hemifrån 04.45 och klivit åter in genom dörren  17.30 igen (varit hem på lunchen och släppt ut Ruben, så klart)  I normala fall hade jag efter hemkomsten tillbringat ca 90 minuter med hundarna i skogen. Men idag orkade jag helt enkelt inte. Därtill ska jag nu addera städning, tvättning och behandling av bullen. Hur räcker dygnet och orken till, undrar jag nu... Hur räcker motivationen till.....

En dag till med huvudet i sanden. En dag till i förnekandets tecken. En dag till innan jag måste ta tag i verkligheten.

Where there's a will, there's a way...

Jag antar att man får det man förtjänar och samtidigt är det väl sagt att man aldrig får mer än man klarar av. Men jag undrar jag.....

 

Jonna

6 juni 2015 02:24

Men fy så tråkigt, stackars Ruben! Har du funderat på att prova färskfoder? Tänkte att om han är allergisk mot kvalster så är ju tyvärr inte torrfoder det optimala! Och många gånger så klarar hunden av att äta proteinet rått men inte i torrfoder. Nova var ofta röd runt munnen i perioder och kliade sig på torrfoder men slutade upp med det när jag började ge Mush vaisto barf-köttbullar! Sen en sista sak som jag funderade på är om en bia-bädd kanske vore bra till honom? Den är ju så himla enkel och rengöra. Lycka till med honom! :)

 

Linda, Cando & Vector

6 juni 2015 08:19

Stackars Ruben! <3
"Tur" sommaren är kort här iaf! En sak mindre att reagera på!
Hm! onödigt sagt av vetten! Klart du inte är patetisk bara för att du är singel! Jättetufft innan man hittar rutiner för allt, men klart du fixar det!
Styrkekramar till er!

 

Jenny

6 juni 2015 21:42

Jonna. Bra idé med Bia-bädden. Den är ju verkligen enkel att hålla ren. Får väl komplettera med något lätt-tvättat täcke eftersom han gillar att gräva ner sig.
Måste nog köra eliminationsdieten först men jo har funderat lite på färskfoder. Bara det inte är stora äckliga klumpar man måste hålla på att tina. Men barf-köttbullar låter ju enkelt :)

 

Jenny

6 juni 2015 21:46

Linda. Jo, man fixar ju det, men det känns blä, liksom. Man behöver få in allt i vardagen, få det till en vana och vintern är ju verkligen att föredra, ur Rubens perspektiv. Jag kanske får fundera på att flytta till Nordpolen. Undrar om de behöver någon brödansvarig där *hahaa*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...