Jo, vi lever men tiden och orken för att uppdatera bloggen räcker inte riktigt till. Jobba, tvätta, städa, bada Ruben, hundpromenader, äta, sova. Jag hinner/orkar inte allt, alla dagar, om jag ska vara ärlig.

   Bullen kommer inte upp och nu får han hjälp eller...

   Hahaaa, nix. Ner i diket med dig igen.

Överlycklig att jag i söndags äntligen kunde klippa gräset. Det gäller att prioritera dagligen nu och hundarna kommer ju så klart alltid först. Gräsklippandet höll på att döda mig. Hade inte ens kommit till hälften och jag var gråtfärdig. Så fruktansvärt tungt. Men jag gjorde det *yey*

Ruben har hunnit fylla två år och vi hade kalas ute på gården med "brudarna" som blivit 9 månader dagen innan.

   Tre små tårtor. Kycklingkorv i mitten!

  I väntan på varsågod.

   En av dessa tre tjuvstartade, undrar vem....

Jamie har haft värsta bulan på benet och jag var redo för att agera självmordsbombare eller nåt, när jag upptäckte den. Orkar ju inte med mera krångel liksom. Nästa dag hade det gått hål på den och nu ser det bättre ut.

   Ruben hänger med huskytjejerna i skogen, så gott
han kan. Men korta ben är inte effektivt och då
blir det lätt lite krigsskador.

Det regnar dagligen. Gör förvisso inte så mycket men det är omotiverade att ta sig ut med hundarna när det öser ner. Men väldigt stolt över mig själv för i två dagar nu har jag traskat ut med dem fast det regnat. Stundvis har det även haglat på oss och i dag förutom haglet och regnet, blåste det dessutom småjävlar. Men ändå så underbart skönt, när man är hemma igen.

   Vi blev blöta!

  
Lyckliga huskytjejer på dagens blöta promenad.

   Jamie var visst inte nog blöt.

Det var en kortis men då vet ni åtminstone vad vi pysslar med.