Jo, vi lever men tiden och orken för att uppdatera bloggen räcker inte riktigt till. Jobba, tvätta, städa, bada Ruben, hundpromenader, äta, sova. Jag hinner/orkar inte allt, alla dagar, om jag ska vara ärlig.

   Bullen kommer inte upp och nu får han hjälp eller...

   Hahaaa, nix. Ner i diket med dig igen.

Överlycklig att jag i söndags äntligen kunde klippa gräset. Det gäller att prioritera dagligen nu och hundarna kommer ju så klart alltid först. Gräsklippandet höll på att döda mig. Hade inte ens kommit till hälften och jag var gråtfärdig. Så fruktansvärt tungt. Men jag gjorde det *yey*

Ruben har hunnit fylla två år och vi hade kalas ute på gården med "brudarna" som blivit 9 månader dagen innan.

   Tre små tårtor. Kycklingkorv i mitten!

  I väntan på varsågod.

   En av dessa tre tjuvstartade, undrar vem....

Jamie har haft värsta bulan på benet och jag var redo för att agera självmordsbombare eller nåt, när jag upptäckte den. Orkar ju inte med mera krångel liksom. Nästa dag hade det gått hål på den och nu ser det bättre ut.

   Ruben hänger med huskytjejerna i skogen, så gott
han kan. Men korta ben är inte effektivt och då
blir det lätt lite krigsskador.

Det regnar dagligen. Gör förvisso inte så mycket men det är omotiverade att ta sig ut med hundarna när det öser ner. Men väldigt stolt över mig själv för i två dagar nu har jag traskat ut med dem fast det regnat. Stundvis har det även haglat på oss och i dag förutom haglet och regnet, blåste det dessutom småjävlar. Men ändå så underbart skönt, när man är hemma igen.

   Vi blev blöta!

  
Lyckliga huskytjejer på dagens blöta promenad.

   Jamie var visst inte nog blöt.

Det var en kortis men då vet ni åtminstone vad vi pysslar med.
  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...