Jaha var börjar jag idag då. Funderar på om jag ska inleda med  det positiva eller ösa av mig skiten direkt. Vänta nu, det fanns ju inget positivt, eller jo. Mitt senaste tandläkarbesök kostade bara 90:- och jag trodde hon skämtade.

Äh, lika bra att få det överstökat. Here we go......

   Det var 21 grader varmt ute när bilden togs.

Ruben fick en mystisk röd fläck på tassen, som inte liknar något annat han har, exempelvis svampen mellan tassarna. Inte kantareller där, tyvärr. Bokade tid till hans veterinär i Öjebyn, som snabbt genom en hudskrapning kunde fastställa diagnos. DEMODEX............... -  Jag kan flyga -jag kommer inte att dööö  Fan vet hur mycket man egentligen orkar ta sig igenom egentligen...

Det är alltså bara att öppna ett nytt kapitel i boken Åkommor. Och jag som inte ens orkat ta tag i kvalster biten än. Mer än städning och tvättning, har jag inte läst på överhuvudtaget och nu är det alltså dags för Demodex.

Kort bara om det jag vet. Alla hundar bär på demodexkvalster men nedsatt immunförsvar, gör att kvalstren förökar sig och ställer till hudproblem. Ruben ska behandlas med ett medel som dödar allt från hjärtmask till fiskarna i havet. Känns ju väldigt positivt att pilla på den här hunden numera. Han ska behandlas i tre månader och det ska tas nya skrapprover var fjärde vecka. Det är extra svårbehandlat, naturligtvis! Eftersom det är på tassen.

   Demodex.

Angående hans allergi, ansåg veterinären att vi citat "-bara släcker bränder" och vill sätta in vaccin. Fick order om att inleda eliminationsdieten omgående. Vilket betyder att han bara får äta sitt nya foder. Inte en brödbit eller en harlort, plättlätt. NOT!
En vecka har snart passerat, 7 kvar. Slutsats! Demodexen hänger alltså samman med hans allergi eftersom allergin ger honom nedsatt immunförsvar som i sin tur gör att demodexkvalstren kan härja fritt i hans hud.

Vi fortsätter.
Eftersom jag behöver ha Ruben under extrem uppsikt på promenaderna (inte äta djurbajs och annat yummi) så måste jag gå skilda promenader med hundarna. Vilket sanningsenligt  betyder att alla hundar inte får promenera alla dagar. Vilket i sin tur gör att Jamie och Jinx blir lite extra uppspelta när de fått stå en dag och det blir deras tur.

Det var en varm eftermiddag i veckan och jag bestämde att vi skulle åka och ta eventuellt årets sista bad. Lättklädd, iförd shorts och bikini gick jag till hagen för att hämta Jamie och Jinx. Hysteriskt glada och exalterade tar de unisont ett skutt mot mig. Jag tappar balansen och faller hejdlöst rakt bakåt i ett dike fullt av frodiga brännässlor. SKRATTA INTE!!!  Hinner tänka innan jag landar att det kanske inte är så farligt ändå. Hamnar raklång, i det relativt smala diket. När jag i vild panik försöker ta mig upp inser ju hundarna det lustiga med att matte är på marknivå och vips har jag två hundar som lyckas trycka tillbaka mig i diket. Kan erkänna att jag är på gränsen till hysterisk. Försöker få in hundarna i hagen. Får in en och den andra sticker. Får in den och den andra sticker. Hundjävel! Jag måste ha vrålat så hela byn hörde mig. Som en missil far Jamie runt på gården och vägrar komma så länge jag låter arg. Jag är fan värd en Oscarstatyett. Med världens lenaste fejkstämma lyckas jag få henne att komma och samlar sista krafterna och slänger in henne i hagen. Den som kommer sedan är en miserabel självömkande historia där jag bryter samman totalt och står lutad mot bilen och gråter så jag skakar. Tror aldrig jag känt mig så ensam i hela mitt liv eller jo det har jag. Den dagen för snart ett år sedan då jag lät Affe-fisen somna in. 

Ett av de lindrigaste ställena, ovansidan
av handleden.  

Tog Ruben med mig och åkte till badstället men nu i rent medicinskt syfte. Det svala, läs iskalla, vattnet svalkade min hund som höll på att brinna upp av alla nässlorna. Kvällen och natten blev hemsk. Jag sov inte en blund. Det kröp i skinnet. Det vibrerade som miljoner små nålspetsar och jag hade frossa. Eländig tog jag mig till jobbet nästa dag. Hade helst velat gå dit naken eftersom kläderna skavde mot kroppen.

Men ärligt med en dold kamera måste det ha sett hysteriskt lustigt ut. Fattar inte ens hur jag lyckades hamna längs med det smala diket. Fast det kanske var tur. Hade väl brutit ryggen om jag hamnat tvärs över i stället.

   En alaskan huskey, modell blå ögon och
jätteöron.

Jag börjar störa mig på kollegor som verkar tro att jag sitter på en stol, rakt upp i ner, i mitt hus, inne i skogen, glor ut genom fönstret och tycker synd om mig själv. Det gjorde jag visserligen brännässledagen men annars. NEJ! Orkar liksom inte förklara att jag har tre hundar, varav den ena har en allergi som tar massor av tid. En gård som kräver mer än jag hinner ge. Lust och längtan att orka vara mer ute i skogen. Dåligt samvete för utebliven hundträning pga tidsbrist. Jag blir fan sur på riktigt snart. - Har du några filmkanaler????  JA! Det har jag men jag är för trött för att orka se på något. Puckon!!

Äh, vad vet dom. Idag har i alla fall varit världens lataste lördag och jag har varit ute prick hela dagen och inte gjort ett skit fast jag har massor som borde göras. Jag borde ha städat. Jag borde ha plockat lite mer blåbär. Jag borde ha sytt gardiner. Jag borde ha....  Jag har bara suttit på min altan och gottat mig. Återigen, världens bästa pappa har byggt världens bästa altan.

   Ruben har koll på hur man beter sig i solsoffan.

   Älskar den här hunden (oftast)

Jag har samlat massor av vuxenpoäng de senaste dagarna. Jag har slängt grovsopor på tippen. Jag har pantat finska returflaskor (som legat i flera år) jag har pantat svenska returflaskor och jag har varit och slängt papper. Jag är SÅ stolt över mig själv.  

Tjing