Jag har gräsligt ont i mina ben. Att gå i trappor (nedför) samt sätta sig på stol (toastol= undvika om det går) är en pina. Av erfarenhet vet jag att dag två brukar vara värst och det är imorgon det, hjälp.

Har lyckats irra och virra i Kerässkogen idag också. Tog med mig hundarna på en promenad i skogen för att mjuka upp musklerna lite. Strosar på, njuter av naturen, skrattar åt en "flygande" Emil och inser att jag inte har koll på var jag är. Den tänkta vägen låg inte där den skulle ligga och jag kände inte alls igen den omgivande skogen. Gick, gick och gick och så äntligen dyker ett välbekant älgtorn upp. Jag var inte ens i närheten där jag trodde mig vara.

Nå, det hade inte gått någon större nöd på mig i skogen, hade fickan full med korvbollar, det senaste i korvväg till ungar tydligen. Jag kör det som belöningsgodis till jyckarna, mycket praktiskt.

Nu känner jag mig rätt trött. Samma sak med mina hundar av allt att döma, just i skrivande stund ligger Emil i soffan, gnyr lite och småskäller i sömnen, så gulligt.

I morgon är det Ica som gäller igen och på torsdag åker jag på Maxiträff till Luleå.