Affen är påtagligt påverkad av gårdagens bad och en inte alltför vild gissning skulle kunna vara att han helt enkelt har en ruggig träningsvärk. 

Jag fick hans provsvar på ANA-testet idag, som visade negativt för SLE vilket såklart är jättebra. Nu måste vi göra om testet om två till tre månader eftersom elakheterna i kroppen kan ”gömma sig” och dyka upp först på nästa test.

Skönt att det inte visade något men samtidigt undrar jag vad sjutton det är för fel på hunden.

Tog igår eftermiddag med mig Fanny och åkte till elljusspåret i Nikkala. Nu kommer det som följer säkert att verka jättefånigt men jag bjuppar på det.

Jag har tidigare nämnt en stor sten (mer ett berg) som Emil alltid envisades med att hoppa upp på (eller mer egentligen bestiga) I alla fall, när han väl var uppe skulle han såklart ha en godis, sötisen.

Nu har jag av någon anledning de sista gångerna jag gått förbi lagt en godis uppe på stenen, rent symboliskt. Har själv knäppförklarat mitt agerade när det plötsligt slog mig att det kanske faktiskt inte konstigare än att lägga blommor på en grav. 

Nå, hur som helst så gick jag och funderade på godisen uppe på stenen och precis när jag fick fram visionen av att Emil tar ett skutt fram och ska till att hoppa upp på stenen dyker en snövit hare upp, bara några meter framför mig.

Absolut inte så att jag tror att Emil gått och blivit en hare men tajmningen i händelsen gjorde att jag nästan fick hjärtstillestånd. Vit hund, vit hare som sammanfaller och gör samma rörelse just i rätt ögonblick. Ja, jisses vad jag hoppade till och tror jag blev några år äldre på kuppen.

Fanny tyckte förövrigt att det var jättekul med hare.

Ha det gott