Tvi vale vad det har kommit snö och för min Piraff är snön precis lika rolig som vattnet i badkaret på Rehab. Det fullkomligen spritter i hans ben och har ni någonsin sett en dressyrhäst som står och trampar på samma ställe kan ni lätt tänka er vad jag menar.

Han fick faktiskt rasa pyttelite (med koppel på) i morse i den mjuka, lösa snön som fallit under natten. Tror att det faktiskt är en rätt bra ”benstärkar” rörelse. Jag var så sugen att släppa honom lös men det går ju så klart inte.

Annars så påbörjas nu jobbet med att göra hund av honom och jag har ingen aning om jag kommer att lyckas. Ska jag vara ärlig har han nog blivit lite förvildad   (daltad med) och dessutom suger ensamhetsträningen, vilket gör att jag börjar känna en aning panikkänslor. Jag kan gå och hämta tidningen, det går bra men han verkar kunna klockan och vet hur lång tid detta tar, är jag borta längre sitter han och vrålskäller i sin bur, stackars Fanny säger jag bara.

Har i alla fall kommit så lång att han låta mig vara i en annan det av huset utan pipa järnet och han kan lägga sig ner. Hoppas det inte är försent att lära 8 månaders valp att vara ensam? Han har ju i och för sig varit ensam tidigare, någon timme innan hela den här Strömsholmsruljansen inleddes.

Jag är inte jättemycket för att klä på hundar om det nu inte är värsta ruskvädret. Affen är jag dock tvungen att klä på eftersom han inte får bli kall osv. Så ska man klä på får man väl göra det med finess. Denna fleeceoverall har jag beställt från Liten Tass

                  Så klart inte en piraff på bilden   

Kan delge att vårt ”påklädade” tar i snitt ca 12-15 minuter pga hans ovilja till samarbete. Det gäller då främst overaller, enbart täcken är lättare men de är ju inte lika skyddande. På bilden nedan mannekängar han i Emils gamla overall.

Det är iskallt i huset och jag tror nästan jag ångrar det här med golvvärme. När det blir 25 minus grader kommer jag att få sitta här inne med skoteroverall   Dessutom läcker det in från fläkten, ner på spisen. Jättetrevligt om man håller på att tillreda något utan lock. Jag är dock inte förvånad längre.

Nu är det inte lång tid kvar av detta år och jag har aldrig längtat så mycket efter nyår som jag gör nu. Å andra sidan tror jag inte heller att jag sammantaget under min livstid drabbats av så mycket elände som jag gjort i år. Så jag säger bara GOTT NYTT ÅR och SKÅL  lite i förskott... Och för att tänka postivt, värre kan det knappast bli