Fredag, igen. Var tar veckorna och dagarna vägen egentligen. Försöker vara effektiv men ändå hinner jag bara hälften, om ens det, av allt jag tänkt mig.

Onsdag var en lycklig och glad dag. Hade en bra känsla redan från morgonen, visste inte varför men kanske hade på känn att något positivt skulle inträffa. Innan klockan slog 15 hade jag fått riktigt glädjande besked. Besked som innebär att jag ska få delvis nya arbetsuppgifter *hoppa, studsa, yla av glädje*
Framöver kommer det att bli plättlätt och hur roligt som helst att gå till jobbet. Hoppas att jag kan sprida lite glädje bland mina kollegor också, i form av Jenny- Miss Sunshine *haha*

Hela onsdagskvällen befann jag mig i ett lyckorus och insåg att det nästan var lite otäckt att vara SÅ glad. Ni vet motpolerna som har en tendens att dyka upp, sol, regn, glädje, sorg. Någonstans började jag ana ett massivt bakslag. Eller ska det faktiskt vända nu, efter två helvetiska år, ska det kanske börja gå min väg nu.

Hur som helst. Det slog mig, när jag gottade mig i min glädjebubbla, att det var väldigt, väldigt länge sedan jag känt mig så äkta glad. Så länge sedan att jag faktiskt glömt hur det känns att ha den där riktigt bubblande glädjekänslan.

Bakslag eller ej, jag njuter så länge det varar.

På hundfronten intet nytt. Har blivit dåligt med det mesta framförallt promenader. Det är vädrets fel. Det har varit och är fortfarande SNORhalt. Regn, snö och regn igen,  om vartannat. Jag har världens bästa skor, min Ice bugs men det är ändå obehagligt. Man går och spänner sig hela tiden.

På grisfronten händer det desto mer. Familjen Nasse växer.

   Familjen är samlad.

   Denna nasse har redan fått ett nytt hem :)

   Några syskon ;)

Ute på gården händer det just nu massor. Vi har äntligen lyckats få hit en grävare. Så nu blir det jordvärme för hela slanten och Jenny slipper fortsättningsvis göra eld i pannan, hurra *trallalallalaaa*
Trodde att det skulle ta evigheter att gräva själva kanalen för jordvärmen, eftersom vår gård är så stenig och eländig. Han började när jag gick i väg på promenad med Affe och när jag kom tillbaka hade han hunnit nästan halvvägs. Jag trodde knappt mina ögon. Långt där inne i skogen kunde jag nämligen höra hur skopan slog mot stenarna, vilket så klart stärkte min teori om tidsåtgången, svårgrävt. Roligt att bli positivt överraskad. Dock mycket jobb kvar ännu och med ett timpris på 600-700 kr vill man ju gärna att det ska gå undan i svängarna.

   Sambo plockar stenar.

Så var det det där med träning och ett nyttigare liv, vilket bara inletts delvis, än så länge. Jag har i alla fall kommit mig i väg och tränat denna vecka. Men inte på eget bevåg. Hade det inte varit för min stöttande träningskompanjon hade det blitt noll och intet på den fronten. Hon är verkligen guld värd. När klockan ringde i tisdags för första träningspasset, fattade jag inte ens vad det var som lät. Försökte känna efter om jag inte hade väldigt ont någonstans och därmed få lov att ställa in alla fysiska aktiviteter. Nix, upp och hoppa och efteråt var det så klart jätteskönt.

För att det inte ska bli minus på kalorikontot *ironisk* bakade jag i går en kladdkaka med lakrits/chokladglasyr. Till denna skulle man servera vispgrädde med rivet citronskal. Är inte överdrivet förtjust i varken choklad, kladdkakor eller citron heller för den delen. Men kombinationen med chokladen, lakritsen och citrontjoffset var riktigt lyckat. Tydligen föll den även "grävfolket"  i smaken, för vips var hela kakan slut. Kul när det är uppskattat. Hann i alla fall ta en bild på kakan innan den förtärdes och försvann.

   *yummie*

Imorgon är det röd lördag och jag jobbar. Mina nya uppgifter börjar inte förrän på måndag men faktiskt känns det redan nu ganska kul att gå till jobbet. Undrens tid är icke förbi och jag som varit så kräkless.

Ha en riktigt trevlig helg.