Kom på att jag kanske skulle varna om någon nu är känslig för bilder på döda djur. I så fall kan du hoppa över detta inlägg.

Idag blir det kort. Vill bara berätta att jag och Affe, egentligen Affe då, blev utkallad på jobb igår kväll. Den här gången gällde det ett skjutet rådjur som låg någonstans och behövde bli upphittat. Skytten hade kanske kunnat hitta det själv, fast nja, det hade hunnit bli mörkt och det var minst sagt kryptisk terräng. Hur som helst så är jag ju så tacksam när de ringer och vill ha vår hjälp.

Vi stötte på patrull omgående då rådjuret från härom dagen, det påkörda, inte var nergrävt utan låg som åtel och dessutom inte långt från själva skottplatsen. Affes nos gick som en propeller, högt och lågt, han kastade sig i väg och virrade fram och tillbaka. Det var ytterst svårt att veta vilken vittring han egentligen gick på.
Sniff, sniff i backen och pannlampans sken visade det Affe redan konstaterat, blod. Han spårade och han HITTADE. Jag blir så stolt.

   Affe undersöker sitt fynd.

   Vift, vift på lilla svansen :)

   Svårt att få hyfsade bilder i mörkret med mobilen.

Just det, lilla Ruben kan ju inte hänga med på våra uppdrag, så han lämnas ensam  hemma med en fryst matkong. Det vill säga en hundleksak, i extremt hållfast material, som fylls med gotta (mat och älgfärs) som sedan förvaras i frysen, tills behov uppstår. Jag lovar, han märker inte ens att vi är borta, han är så upptagen med sin kong. Två flugor i en smäll, så att säga. Spårträning för Affe och ensamhetsträning för Ruben.

   Vår specialbjörk igen. Igår morse var det riktigt
vackert med några minus grader, frost i gräset
och solen första strålar som lyser på björken.
Åsså lilla Ruben då, i förgrunden.

PM mest till mig själv. Skaffa ytterligare en spårlina, så jag kan kapa av den ena till kortare längd. I eländig och snårig terräng är en lång spårlina bara till besvär, den trasslar in sig och det blir stopp.

Have a nice day