Hej och hå, jag jobbar på. Fast i fredags tänkte jag kasta in handduken. Fick bland annat höra att jag har integritetsproblem. Jag vet inte ens vad det betyder. Googlade, vet fortfarande inte. Nå, det är bara att bita ihop i tre veckor till. Sedan är jag tillbaka i min brödbubbla.
Trist bara att få sådan kritik när man verkligen, varje dag, försöker göra sitt absolut bästa för hela butiken. Jag lägger ner min själ i det här uppdraget. Men uppenbarligen är det inte tillräckligt. Självförtroendet fick sig en rejäl knäck och jag blev uppriktigt ledsen.
Man är rätt ensam "när det blåser" var det någon som sa och jag kan inte annat än hålla med. Funkar dock inte för verksamheten att stryka folk medhårs för att bli omtyckt. Tufft för en individ (jag) som avskyr konflikter.

   20 grader i skuggen kvittar.

Jag gör inte så mycket mer än jobbar, äter och sover. Försöker verkligen prioritera just det där med sömn. 8 veckor med full fokus på jobbet, allt annat är satt på paus, mer eller mindre. Jag kommer dock att (försöka) ändra på lite saker de återstående veckorna. Ska försöka hålla lite bättre på mina arbetstider och därmed kanske kunna lägga lite tid på att komma igång med löpningen igen. Efter 12 timmar på jobbet är man inte heltänd på att ge sig ut på en löptur med överexalterade huskysar *haha* Kände efter fredagens händelse att det inte är värt det. Men det är på pappret. I verkligen har jag svårt att släppa och lämna oavsett.

   Hallå! Uppmärksamhet, tack!

   Claudia Schiffer släng dig i väggen, Ruben poserar bättre än dig *hahaa*

Jag var nere på brödavdelningen igår, mina egna domäner, där jag hör hemma. Det är sådan avkoppling att få komma ner dit, märka upp lite bröd, fronta mazariner och knäckebröd. Träffa de individerna som alltid får mg att le. Härom dagen släppte till och med huvudvärken när jag var där. Och igår, för en stund, var allt, precis allt, som vanligt igen. Herregud vad jag har saknat det. Det är ovärdeligt.

 Var på taket i torsdags. En av kyldiskarna började larma
och återställningsknappen sitter just upp på taket. Det är
högt!

  Jamie tassbadar 

  Jinx

Jamie  

   Lekplats

Idag har jag varit ledig. Åh vilken underbar dag. Tog en lååång sovmorgon och gick på bullepromenad före frukost. Klippte gräs och tog med huskysarna på en 5 km joggingtur. Hade siktat på 7 km men var tvungen att ge upp. Surt! Å andra sidan är jag grymt otränad. Något jag ska försöka ändra på nu. Var till skogen för att kolla bär och svampstatusen. Där sprack den underbara dagen. Något prasslade i riset alldeles nära min fot och där låg den största orm jag någonsin sett (i Sverige) Reaktionen var allt annat än önskvärd. Tårarna sprutade och jag hyperventilerade. Fan vad jag hatar ormar. Fobin är inte lindrig. Jag pressade min lilla hink mot bröstet allt vad jag orkade och försökte få kontroll över situationen. Jag ryser fortfarande.

Efter jag samlat ihop mig kunde jag i alla fall  fortsätta njuta av dagen. Satt ute några timmar på min fina altan och njöt av eftermiddagssolen. Grillade lite korv  och vårrullar till middag. Omaka kombination, jag vet :) men jättegott.

Rubens allergi är allt annat än bra. Kan väl erkänna att jag slarvat lite med städningen sista tiden. Ska bättra mig och se om det hjälper.

Tjing

Nu har jag avverkat min tredje vecka som kolonialansvarig och det här är faktiskt första veckan som jag inte har jag inte gråtit en endaste gång *hahaaa* Riktigt så illa som det låter, är det inte. Men det är ett tufft jobb, främst för att jag är ovan i rollen att styra folk. Dessutom har jag ett alltför stort kontrollbehov och lider av en prestationsångest i höjd med Mount Everest.

   Älskade lilla bullen.

   Ruben fick vara kontorsråtta i torsdags,
när det var dags för åska igen.

Dagarna går hysteriskt fort. Innan jag kliver in genom dörrarna på morgonen har jag planerat dagen.  Hinner jag med två av de tänkta sakerna, är jag fullskaligt överlycklig. - Gå dit, gör så, bla, bla, bla. Jag stupar i säng direkt efter middagen.
Jag fattar fortfarande inte att de bad mig göra detta. Att de vågade ge mig förtroendet... Hade jag inte gjort Thailandsresan, den på egenhand, hade jag aldrig tacka ja till uppdraget. Resan gav väl någon slags stärkt självkänsla hos mig antar jag. Dock har jag 5 veckor kvar och hinner med andra ord ännu ställa till med massor.

   Bullen slappar

   Man ska vara noga med att fånga ljusglimtarna
i livet, det vet jag och bullen.

   Här är en slags ljusglimt. Solvarma jordgubbar från egna
landet i vaniljyoughurt.

   Här är en annan. Lyckos mig som fått tag
på "äkta" vårrullar. Thailändska Ann på jobbet har
gjort dessa utsökta rullar.

Med risk för att låta dramatisk men två gånger detta år har jag önskat mig själv död. Första gången var i Thailand, när jag var som sämst och hela tarmpaketet var på väg upp genom halsen. Gång nummer två var igår. Jag tror aldrig i hela mitt liv jag haft sådan huvudvärk som jag hade igår morse. Jag var sjöblöt i svett av smärta och trodde jag skulle behöva åka in akut. Dubbeldos migränmedicin, några vanliga värktabletter, is och mera sömn var räddningen. Men jag har fortfarande känslan av att någon slagit en planka i bakhuvudet på mig. Det otäcka är att värken kom tillbaka ganska markant när jag skakade Rubens fårskinn.

   Idag grillade jag och bullen burgare till lunch och
visst slank det ner en liten vårrulle oxå.

   Mygghatten var inte jättepoppis.

   Varje start på dagen kräver en stor balja kaffe.

   Bästa sättet att låta bli frestelser är att inte
titta på dem.

Har inte vågat göra desto mer i helgen mer än att "lalla" med hundarna. Jag har gått långa promenader med bullen och idag var vi och badade. Kallt, uppfriskande och fem miljoner knott! Idag simmade jag omkring en stund.
Jag släppte lös huskysarna i skogen igår och Jamie stack i vanlig ordning. Jag har ju köpt en gps-pejl till henne. Vad bra det vore om jag visste var jag hade lagt den. Den är spårlöst försvunnen. Nå, efter någon timme var hon less och behagade komma. Jag och Jinx plockade lite hjortron under tiden.  

   Jamie innan flykten

   Lördagens skörd.

   Jamie & Jinx och ett gammalt älghorn.

   -Yo man what's up

  Tjingeling  

Egentligen inledde jag min nya, tillfälliga, ansvarsroll redan i fredags men idag var det liksom på riktigt. - Hur känns första dagen? Frågade en kollega - som att jag dött och hamnat i helvetet.
Förlåt, men just då var det en mardröm. Vi hade precis annonserat en vinnare på facebook i en tävling vi haft. Vinsten var en jättestor mjukishund. Jag skulle hämta hunden och lämna den i förbutiken, där vinnaren skulle hämta den. Men den var borta, spårlöst borta och jag vet med säkerhet att jag sett den imorse. Stressad var jag nu tvungen att leta runt i huset och försöka efterlysa hunden. Funderade på om jag själv i mitt virriga tillstånd råkat flytta den. Men den fanns ingenstans.

  En av hundarna var vinsten..

Arg som ett bi med knallröda kinder, råkade min chef passera och var vänlig nog att ringa ett samtal. Hunden ska återlämnas under morgondagen. Vi visste bägge två vem som tagit den. Men det var inte ett roligt samtal att ringa, så jag tackade ödmjukt.
Jag var gräsligt frustrerad så jag hade nog haft svårt att hålla en vänlig ton och ett sakligt anförande. Det tog ett tag innan irritationen la sig. Tig min mun så får du socker, är det som gäller när hunden förhoppningsvis återgäldas under morgondagen.

Min fina Ruben.  

Det var dags för Rubens allergispruta igår och det gick katastrofalt dåligt. Det var ett under att jag inte fick det injicerat i mitt eget finger. Först gick det jättetrögt, så helt plötsligt gick det hur lätt som helst att tömma sprutan. Men vänta nu, vad är det som rinner längs nacken. Men skit, jag hade ju lyckats trycka igenom nålen i nackskinnet som jag håller upp. Så idag var det bara att försöka jaga rätt på veterinären för att fråga vad jag ska göra nu. Han fick ju i sig en del, men omöjligt att säga hur mycket eller hur lite. Ordinationen blev att jag skulle ge en ny spruta idag. Tror ni jag var nervös.. Men det gick jättebra *pust*

   Årets midsommarkort.

   Jag älskar vår prickiga hatt.

En dag i helgen efter jobbet  packade jag in Ruben i bilen och åkte till badstället. Vi badade bägge två!!! Brrr Får jag inte UVI och frostskador är det snudd på mirakel. Ruben fick simma och hämta en apport i vattnet. Det var första gången och han tyckte det var roligt. Men att sedan släppa apporten. Nope, det gick inte för sig.

   En promenad i skogen på lunchen är inte helt fel.

Tjingelingen   

Oh my.... Jag lever! I går morse trodde jag inte att jag någonsin skulle se en ny dag gry. Jag var övertygad om att jag dött och hamnat i helvetet. Har visserligen haft den känslan hela veckan på jobbet men nu var det verkligen på riktigt. Kl 10,30 efter en massa migränmedicin var jag på benen och en hel dag gick i princip gått till spillo och jag som hade massor att göra. Krönte mästerverket med näsblod, modell störtflod. Det går bra nu!

   Precis så här kände jag mig igår.

Enda meningsfulla under gårdagen blev promenaden med bullen och att jag efter ca 6 veckor fick upp gardiner i köksfönstren.

   Ruben med ett försenat grattiskort, det enda han fick förövrigt..

Jobbelastningen är enorm nu och jag önskar jag kunde klona mig själv i tre delar. Blir bättre framöver, försöker jag åtminstone intala mig själv. Jag kan köra på, bara jag slipper migränen.
Idag blev jag för första gången riktigt nervös inför sommaren. Det är skit att vara ledig egentligen. Man får alldeles för mycket tid att måla upp diverse katastrofscenarion.

På måndag efter midsommar drar verkligheten igång och varar i 8 veckor. Häck väck våt fläck, det lär vara jag i augusti. Jag känner mig redan nu som den där fågeln i Kalle Anka på julafton, ala papapa  piaaa.......

Idag har jag varit migrän"bakis" hela dagen. Men "to do" listan minimerar inte sig själv så det är bara att bita ihop och sätta igång. Promenerat med motvillig bulle. Men när det blåser slipper man myggkräken och då är det bara att gå, vare sig man vill eller inte. Jag har tvättat x-antal maskiner. Bullen är också tvättad.

   Nybadad.

Huskysarna har fått sig en motionsrunda med cykeln och gräsmattan är klippt. Jag har städat och slängt ihop en rabarberpaj, som jag inte alls var sugen på längre, när den var klar. Gick förbi jordgubbslandet och fann en massa oidentifierbara grejer där. Ogräs, vissa 50 cm höga, hur har det gått till.

   Hundar i arbete.

Nä, nu är det natti natti. Måste försöka ladda. Det blir en gristuff vecka. Midsommarveckan är i precis samma klass som julveckan, om inte nästan snudd på värre.

   En midsommrig bild på Jamie

   3 år och moppen kan fortfarande få sig en omgång.

Tjingeling

Jag utbildade mig för massor av år sedan till barnskötare och utbildningen hade som tradition att vi elever skulle sätta upp en föreställning för kommunens förskolor.
När jag hade något slags samtal med min lärare, var det hennes absoluta övertygelse att jag skulle ha en av huvudrollerna. Min tanke var mer åt att vara ett träd eller liknande.
Det blev huvudrollen, lillebror i Karlsson på taket. Jag hade aldrig själv kommit på tanken.

Precis likadant är det med min jobbsituation under sommaren. Jag är satt på en position med

ansvar som heter duga. Jenny - drottning över kolonial, mamma-mia. Jag tackade ödmjukt för förtroendet men undrade om de inte fått hela mig om bakfoten. Jag är ju liksom ingen, och ingenting  alls. Enda skälet att jag accepterade erbjudandet är för att jag litar på att de vet  vad de gör. I sanningens namn hade de väl inte jättemassor av kandidater att välja på. Hur många jobbar frivilligt hela sommaren........

Jag är en vecka in i "avgiftningen" och det går så bra. Saker och ting kommer aldrig att bli sig lika igen men nu vet jag att jag faktiskt fixar det. Nu måste jag ta tag i något annat också.

   Ruben och hans polare tar en selfie.

Jag höll på att avslöja en hemlighet härom dagen, jag hade det på tungan. Det var ytterst nära. Men nä, jag får nog hålla på det lite till. Men just nu börjar det bli tufft med hemlighetsmakeriet, till och med för mig. Sa lite skämtsamt, när någon frågade hur jag kände över den senaste informationen jag fått tilldelad mig. - Jo, för all del, var bara tvungen att andas i en papperspåse efteråt, men annars är det bra. *gapskratt* Sanningen är väl att jag hade migrän i tre dagar efteråt. Det är så ofantligt mycket som snurrar i luften just nu och jag är insyltad upp över öronen.

   Lycka är en fyrbent vän.

Ruben har hunnit fylla tre år nu i helgen, älskade lilla bulle. Jag gjorde en tårta åt honom och minsann föll den herrn på läppen. Mycket svett, många tårar men mest skratt har det blivit under de här tre åren. Jag hoppas verkligen att vi får ytterligare många år tillsammans.

   Lilla bullen.

Jag har jobbat hela helgen men slutade tidigare idag och hundaktiviteter stod på agendan. Inledde med en promenad med en ovanligt promenadvillig bulle, så sällsynt. Tog en cykeltur med huskysarna. Åh, det var roligt. Låter man dem springa i fri fart går det verkligen undan.

   Så sällsynt att se en bullerumpa på promenaden.
Oftast befinner han sig 1 m bakom.

Sedan blev det gräsklippning, gång nummer två för i år och efteråt belönade jag mig själv med några grillade korvar.

Borde ha städat men nä, det får bli en annan dag.
Ruben fick sitt vaccin, spruta nummer 11 om jag inte missminner mig och 0,75 ml vaccin injicerades. Gick inte jättebra. Lyckades få en bula under huden. Men åtminstone ingen allergiskreaktion, som jag var rädd för.

   Två glada huskys, som gillar när det är fart och fläkt.

I morgon är det måndag igen och nu börjar intensivträningen på jobbet inför sommaren. Jag är inte alls så orolig som jag borde vara. Jag går omkring i en liten bubbla och låssas som ingenting. Magen säger motsatsen och Losec är typ min bästa vän just nu.

Avgiftning! Inte så allvarligt som det låter *hahaa* Men det ska faktiskt bli en slags avgiftning för min del i några veckor nu. Eller egentligen hela sommaren, när jag tänker efter. Det har absolut inte alls med droger att göra, raka motsatsen skulle man faktiskt nästan kunna säga. Det är rakt igenom bara positivt, om än lite sorgligt...

   Pajas..

Välkommen tillbaka inspiration, motivation och ork. Jag vill någonting igen, äntligen! I lördags cyklade jag för första gången med Jamie och Jinx. Jag har en ny cykel, som jag verkligen älskar och avgudar, den är som gjord för mig och mina hundar.

   Min cykel.

Jag och Jamie provade cykla för drygt ett år sedan. Då hamnade jag i diket, det har varit lite motivations hämmande. -Du kan ju cykla med en i taget sa uppfödaren.  Nää, nää, äh, det är liksom inte min stil. Jag brukar väl lägga upp en plan i bakhuvudet men i stundens hetta glömmer jag den och går liksom all in. Så sele på och iväg. Mamma mia vad fort det gick. Men oj, vad skojigt det var. Tjohooo. Behövde inte trampa en gång på 5 km. Bara bromsa *hahaa* Tror hundarna också tyckte det var riktigt skoj. Båda jobbade på bra, till och med Jinx som knappt alls blivit inkörd.

   Jamie

   En öronlös Jinx. Tycker hon liknar ekorren i Ice age :)

Idag tog jag med mig dem på en löprunda. Nästan 6 km knåpade vi ihop. Jinx, den lydiga, fick vara lös hela vägen och Jamie får agera min motor i midjebältet. Fasen, vad skönt. Men redan på vägen hem började jag känna av träningsvärk. Bådar inte gott för morgondagen. Men det är helt underbart att "vilja" (orka) göra saker igen.

   Svårt att fota och springa samtidigt.

Ruben fick på sig en dragsele och till den kopplade jag ett däck, som han skulle dra. Men däcket var toktungt. Vi behöver ett lättare att börja dragandet med.

Så till tråkigheter. I onsdags morse var vi, jag och Ruben ute i vanlig ordning. Det var första myggmorgonen och det var miljoner av dem, typ. Ruben var seg på att göra nummer två, så vi gick och vi gick. Kom hem till slut och han började nästan direkt att bete sig underligt. Herrejösses, hunden svullnande upp praktiskt taget framför ögonen på mig. Läpparna blev tredubbla, nosen röd, huden mellan trampdynorna blev svullen och ilsket röd.

Jag trodde han skulle dö. Klockan 4 på morgonen och med minst 30 minuter till närmaste veterinär. Vad gör man? Svar! Ingenting! Man kan  bara hoppas att det inte slår sig på andningen så hunden kvävs. Nu äter han kortison i 11 dagar. Otäck upplevelse och det var första gången för hans del. Det måste ha med vaccinet att göra, på något sätt.

   Det har varit morsdag och mamma har fyllt år.
Här är Rubens hälsning.

Eftersom mamma bort 100 mil härifrån var vi tvungen att
fira henne på egenhand. Bullen tar firandet på allvar! 
Matte var inte jätteglad... 

Och så här ser man ut när man norpat en bit av tårtan olovligt. 

Ruben gjorde instagramsuccé i fredags. Facebook ger jag inte mycket för. Instagram däremot är jag totalt nernördad i. Bilder jag kan tycka bara är så där kan få en helmassa "likes" medan mina personliga favoriter blir ratade. Den här var dock riktigt trevlig, får jag väl erkänna.

Min instagram stjärna 

 
Sista myggfria kvällen. Så glad att vi tog vara på den.

 
Tur han är en minibullterrier. Annars hade han inte rymts i rutan.  

Tjingeling!!

Jag  är ledig den här helgen, väldigt, väldigt välbehövligt. Varit lite låg i veckan. Har insett att man faktiskt kan "knarka" människor, vilket jag gjort. Till och med nästan livnärt mig på efter separationen. När individer som under några år, fått en att må så bra, plötsligt har tappat effekten, blir det tufft. Man blir lätt desperat vid insikten men samtidigt är det nog faktiskt lite skönt. Man är sin egen lyckas smed och man blir mindre skör och beroende. Men måste erkänna att jag verkligen saknar "ruset" i form av gott humör som uppkommit dagligen. Nå, jag klarar mig uppenbarligen ändå. Nya friska tag. Förändringens vindar blåser igen...

Lycka är att ha en egen revisor, som (stj)hjälper en att hålla budgeten. 

Om du tror att du klarar av det, har du en förutsättning att lyckas. Jag tackade ja med en sträng av misslyckande i åtanke. Det funkar inte, jag måste tro på att jag har potentialen att ro detta i land. Den som frågade måste ju åtminstone ha tilltro till mig. Det är gigantiskt och helt överlägset det största jag tagit mig an, någonsin. Hjälp! Det är egentligen ingen hemlighet men jag tror behåller det för mig själv tillsvidare. Däremot har jag två andra enorma hemlisar som jag definitivt inte tänker tala om än, på länge. *hahaa* Ni skulle bara veta.......

Mitt lyckopiller, som hjälper mig igenom de tuffa dagarna.

Fredag den tjugonde måste var det nya fredag den trettonde.
Jag hade beställt nästan 200 långfrallor, eftersom vi skulle ha demo av varma mackor. Jepp! Demo-kvinnan ringde sig sjuk på morgonen, strålande och ingen ersättare fanns.
En av mina leverantörer fick dubbelt så mycket bröd som han beställt. Dessutom fick han brödet som skulle plockas i en annan butik, till oss. Han höll på allvar att få en hjärtinfarkt. Blev lätt bekymrad när han stod och höll handen mot hjärtat.  
En kund hade beställt 25 påsar speciella korvbröd. Jag plockar i ordning dem och strax efter kommer kunden och hämtar dem. Senare uppdagas det att klant-Jenny bara gett kunden 15 påsar. SKIT!! Och det var inte en Haparandabo. Apa också.
En kund rasar ihop och ambulans får tillkallas.
Kom hem och fick ett samtal från Semper. - Hej! Vi har demo i er butik idag! Demopersonalen är på plats men hittar inte sakerna. What? fan!  Hur kunde jag ha förträngt det... På väg att kasta mig i bilen och åka tillbaka till jobbet för att reda upp eländet,  när det ringer i telefonen igen. Det var ansvarig säljare på Semper. - Det är nästa fredag, demobolaget har skickat ut personalen fel vecka. Jösses, jag trodde på fullaste allvar att jag blivit totalt senil. Fast nog glömmer jag mycket nu för tiden. Förra veckan missade jag båda finska brödbeställningarna *fasa* Har så många järn i elden, att det är ett rent under att jag hittar hem efter arbetsdagens slut. I torsdags eftermiddag stod det mig upp i halsen och jag blev nästan rädd för mig själv. I stället för att strypa kollegan, som jag egentligen ville, blev jag sjukligt övertrevlig, hur läskigt som helst.
Min interntelefon har levt farligt de sista dagarna och jag har verkligen fått hejda impulsen att slänga den i väggen.

   Vårtvätt

   Den här bilden gjorde succé på Instagram

Sen till något hemskt, väldigt pinsamt. Jag hade fått ersättning för Rubens dyra vaccin av försäkringsbolaget. Samma dag som jag fått ersättningen på 2138:- hade 2200 dragits från kontot och det stod klart och tydligt Folksam och ett kontonummer efter beloppet. Ringde såklart Folksam för att reda ut det hela. De fattade ingenting och kunde inte hitta summan någonstans. Tror ekonomikontoret och halva Folksam var involverat.  - Det står ju till och med ett kontonummer säger jag. När hon ber mig läsa upp kontonumret, kommer jag ungefär halvvägs och blir knäpptyst. Herregud, det är ju mitt eget kontonummer till Icabanken. Jag har ju själv flyttat pengarna och skrivit Folksam för att jag ska veta var pengarna kom ifrån (brukar aldrig göra det i vanliga fall). Skäms ihjäl och dör.... -Eh, det kan nog vara så att det stämmer och att jag återkommer om det inte stämmer. Shit, vad pinsamt. Så typiskt mig och att jag sedan hasplar ur mig något om att min fd. sambo har ett finger med i spelet kanske jag ska låta vara osagt.

Jag är faktiskt nöjd med dagen idag. Jag har inte fått något vettigt gjort egentligen. Men jag har avverkat första löppasset för i år med huskysarna. Helt underbart och det gick faktiskt lättare än jag trott. Fast med 15 kg draghund fastspänd i midjan är det kanske lite fusk. Jinx, som är den lydiga, får springa lös medan Jamie, den olydiga, får vara kopplad och agera draghjälp till "heffa"matte. Efteråt var spykänslan ett faktum. Usch! Fast uppladdningen var kanske inte den bästa. Banankaka och kaffe. *hahaa*

Stavfel och konstig meningsbyggnad?! Bjuder på det idag, orkar inte korrekturläsa.

  
Skulle ta lite heja Sverige-bilder, gick så där....

Nu är det natti-natti.

- Men kyss dig någonstans. Herrejösses, var kom det ifrån? Var inte ens medveten om att jag uttalat tanken högt förrän kollegan svarade, - om jag vig skulle jag göra det. Tig min mun så får du socker. Det var tidig morgon och jag gräsligt irriterad på denne men man bör väl ändå kunna behärska sig. Eller uppenbarligen inte. Jag får ibland höra att jag är spydig och ironisk men det här är ju något helt annat. Jag får helt enkelt skärpa till mig. Det passar sig helt enkelt inte i min situation. Jenny inför disciplinnämnden nästa.

Jag har massor att göra på jobbet, vilket jag trivs med. Men mina nya ansvarområden är fordrande och kräver engagemang. Jag stupar i säng om kvällarna. Eller kväll och kväll. I måndags var jag visst i säng redan 17,20 Fick ett sms vid åttatiden, då sov jag som en stock. I går var jag så trött att maten inte ens var god fast det var en favorit. Men som sagt, det är eget val att jobba som jag gör.

Jag har satt upp en budget, en relativt stram sådan och det är faktiskt riktigt roligt. Jag inser plötsligt hur mycket pengar jag lagt ut på strunt. Förra veckan gick jag hela 12 :- plus på veckobudgeten. Men då valde jag att tanka bilen den här veckan istället *hahaa* Den som spar hon har till.....

Rubens köra-bil-bild har blivit "snodd" av en internationell bullterrier sida. Vilket såklart inte gör något, bara kul. Men vad bra det vore om lilla lopphögen kunde dra in lite stålar till hushållet. Hans mat och mediciner är ju inte direkt gratis. Det finns en känd bullefotograf, Rafael Mantesso, som tar roliga bilder på sin bulle. Hittade en där hans bulle satt i en röd bil, copycat!!! Jag tycker då minsann att min är bättre. Partisk?!

   Min bild på bulle i röd bil.

   Rafael Mantessos bild på bulle i röd bil.

Idag har jag varit ledig, ljuvligt skönt efter en ovanligt tuff arbetsperiod. Vaknade vid 2,30-3,00 som vanligt men lyckades somna om. Vid 05,00 var det kört, bara att stiga upp. Tog med bullen på en långpromenad. Myste en stund i solen och grillade korv till lunch (och hamburgare till mddag) Slumrade i solstolen, älskar att sova ute, något jag anammade när jag var i Thailand.

Middag + cider! Fick visa leg på systemet igår!! Hur är det
ens möjligt??   

   Vi är ju såååååå cooola.

   Soldyrkaren.

Gjorde ett ryck och städade huskysarnas koja och passade på i samma veva att bada dem. När jag badade Jamie upptäckte jag att Jamies ben hade massor av kala, runda fläckar. Ringorm var min spontana tanke. Orkar inte, vill inte. Har nog med bullen och hans allergi. Ringorm är oerhört smittsamt och då är det bara en tidsfråga innan både jag och Ruben har det.

   Jinx & Jamie

   Mina prinsessor.

Apropå allergi. Bullen får ju numera vaccin mot sin allergi och det är jag som injicerar det ungefär en gång i veckan. Jag hatar det, varje gång. I en av kökslådorna har jag stort kuvert fyllt av sprutor och kanyler. På köksbänken ligger de förbrukade kanylerna i en påse. Jag vet liksom inte var jag ska göra av dem då man inte får slänga dem i soporna. Kul å komma in på det lokala apoteket med en bunt sprutor och kanyler. Hunden har allergi, jo tjena.....

Under eftermiddagen inledde jag operation  fönsterputsning och avrundande med att grilla hamburgare. Så skönt att kunna inta måltiderna utomhus, allt smakar så mycket godare. Dock bara en tidsfråga innan mygghelvetena kommer och förtar möjligheterna att vistas utomhus.

Nu är det nattinatti.

   Rätt utrustning är ett måste soliga dagar, det vet bullen.

Liten bulle på stor altan

Puss!!