Börja om från början, börja om på nytt. Skrev det på bloggen för ett år sedan, då gällde det separationen. Nu tycker jag att jag gör någon slags nystart varje månad. Nä, nu överdriver jag men blir åtminstone tätare än tidigare. "Soppan" för ett tag sedan höll på att knäcka mig. Nu kan jag se tillbaka och fortfarande inte riktigt fatta vad som hände. Men absolut viktigast. Jag gick ur det hela, visserligen, rejält haltande och skamfilad men levande. Det trodde jag inte då...
Jag och vovvarna har det bra, riktigt bra till och med även om man inte vet att värdesätta det alla gånger.

   Kärlek, matte...

Igår var jag inhandlade nya trädgårdsmöbler, jättejättefina. Och dynor till, med stjärnor på, såklart. Bord med fyra positionsstolar, blev det och en liten soffa *lycklig* 
Tanken är naturligtvis att de ska stå på min blivande veranda/altan. Få se om det blir i år, det känns inte helt omöjligt. Roligt att ha något att se framemot, det har varit lite bristvara på sådant senaste året. Just nu är dock tanken på allt med trädgård och trädgårdsmöbler långt borta eftersom det snöat. Blääääk.

Har bokat tid för hudutredning på Ruben. Han har problem med främst tassar och öron. Typiskt bullterrier, tyvärr. Stackarn, det är kli lite här och där.

Operation skåpröjning pågår. Ett skåp i hallen resulterade i nästan en full säck. Man samlar på sig så ofantligt med skrot och skräp. Jag har dessutom slutat "nostalgispara" Det är ju ingen meningen med det, har jag insett.

   Han är en liten soldyrkare, Bullen.

   "Super"bullen..

Envisa förkylning. I tisdags höjde chefen rösten åt mig och körde mig på dörren. - Nu går du hem! - Meen! Det var ungefär allt jag vågade drista mig att säga emot. Nu är det betydligt bättre men så in i graven trött och slut i kroppen, havererad axel och huvudvärk från Mordor. Japp, det är trevligt att vara jag. Har massor jag vill göra idag men  axeln och huvudet bestämmer aktivitetsnivån tyvärr.

   Ruben & Jamie i det som återstår av det vita norrlands möglet.

   Bus..

Fredagen var en bra dag på många sätt. Jag kände mig stundvis som mitt forna jag, vilket tydligen märktes. - Hon är på hugget igen, sa en av mina leverantörer som jag träffar dagligdags och en händelse fick mig att hicka av skratt och tårarna rann. Det var länge sedan sist. Men fredagen tog slut alldeles för fort. Efter massagen klarade jag knappt av att hålla ögonen öppna och jag kraschade i soffan alldeles för tidigt. Trååååkigt! Igår sov jag, sov, sov, sov. Rätt trist det med.
Enligt lönespecifikationen kan jag återigen konstatera att  min månad nästan har 5 veckor i stället för 4 och jag som tyckte att jag jobbat mindre. 

   Rubens hobby, tugga av kompostgallerpinnar. 
Snabbt avklarat. 5 pinnar på ca 60 minuter. Behöver
ni låna en bultsax, hör av er..

På  Facebook  florerar våra, för veckan, nya felstavade skyltar.  Folk är ironiska och tycker både det ena och det andra. Pinsamt är dock den gemensamma  ståndpunkten och jag håller med. Men jag kommer som sagt var inte att göra någon mer insats.

   Vi har lagat mat under slutet av veckan...

   Vi, som i jag och min fyrbenta assistent.

   Ska föreställa tacopaj.

Jag har köpt mig själv en liten present. Liten men dyyyr och jag är värd det, intalar jag mig själv. Brukar ha ångest i kassan när jag köper något dyrare. Men inte nu, inte det minsta. Inte ens att presenten var helt, totalt onödig fördunklade min beslut.

   Min lilla stjärna.

Har börjat planera lite för utsidan av huset. På agendan står dörrbyte och så vill jag hemskt gärna ha en altan. Åh, tänk att få köpa fina trädgårdsmöbler och ställa på altanen. Ett parasoll, lite krukor. Vill ha nuuuu. Dags att börja fjäska för pappsen. Kan ju vara lika bra att fixa altanen när man ändå byter dörr, typ. Kanske jag inte borde ha köpt min dyra present....

   Vi tog en sen kvällspromenad igår, jag
och bullen. Helt underbart.

Jamie, håller på att åka i en returlåda tillbaka till uppfödaren. Lilla fröken har börjat yla på nätterna och jag som alltid mer eller mindre sover som en kratta behöver definitivt inte de här extra uppvaknandena. Hon blir dessutom väldigt förgrymmad när jag tar Ruben på promenad och lämnar henne hemma. Man hör henne flera kilometer bort. Yyyyyyyyyyyyyyyllllllllll.............

   Solbulle.

Önskar att min hjärna skulle vara snabbare än min trut. Var väl i egna tankar (precis som vanligt) på jobbet härom dagen när någon plötsligt står väldigt nära och säger - Hej!  - JÄVLAR!  Vrålar jag och lättar väl 15 cm från marken. Tur att det var en säljare och inte en kund. - Var du någon annanstans? Nä, vad tror du, smyga på mig så där, pucko!

Gör nu som bullen och ha en riktigt lat och skön söndag!  
  

Det är bara veklingar som är hemma från jobbet när de är sjuka. Vi starka, vi jobbar på och dör visserligen nästan på kuppen. Men ändå, vi jobbar.
Gårdagen knäckte mig närapå, helt slut som artist. Resultatet blev att jag sov. Sov när jag kom hem från jobbet vid 10,30. Drack kaffe och gick och la mig och sov igen. Vid 18 tiden klev jag upp, rysligt arg på mig själv för att jag sovit så mycket. Hade ju öppning idag och behövde komma i säng i tid.
Men hade inte behövt oroa mig. Kollade en film på Ipaden och mot slutet var ögonlocken blytunga.
Somnade plättlätt, fast orolig sömn, som vanligt.
Just nu är det kritiskt och jag har nickat till flera gånger. Skulle lätt kunna gå och lägga mig och vem vet, jag kanske gör det.

Hade tänkt gå hem tidigt idag för att återhämta mig lite men hade alldeles för mycket att göra. Så det blev övertid istället *haha, jag i ett nötskal* Fördelen är att jag jobbat bort en del saker så morgondagen blir lite lugnare, åtminstone direkt på morgonen. Massagetid är bokad mot slutet av veckan *underbart*

Idag har jag tvingat mig ut med Jamie på promenad. Satans benhinnor. Det måste vara förkylningens fel att det värker och gör så ont att jag bara kan ta stapplande steg. Och ryggen har värkt idag, eller njurarna? Skitkrämpor! Jag vill kunna springa och kanske till och med träna på gymmet.
Ingen lukt känner jag och nästan ingen smak. Stimulerande. En kollega beklagade sig rörande en kund som fyllde butiken med svettlukt, där han drog fram. - Känner du inte? - Nope!  Jag kände ingenting, en solklar fördel.

Nu är klockan snart 18 och det är lagligt att gå och lägga sig.

Natti natti!

Plötsligt händer det! Och då pratar jag inte om att jag vunnit på lotto eller liknande. Jag! Som ALDRIG är sjuk har åkt på en praktförkylning. Vilket inte är jätteförvånande då jag blivit basiluskattackerad från minst två håll.

 
Jag har varit vissen sedan i tisdags och i natt har det blommat ut. Hasade mig till jobbet klockan 5 och öppnade, ofräschare varelse får man leta länge efter. Jag har verkligen känt mig förtjusande när jag nyst och snörvlat bland brödhyllorna på ICA. Mina nysningar är dessutom så där rejäla, så det liksom vibrerar i närborrarna och det dör några miljoner hjärnceller varje gång efter som själva "nysen" är så kraftig. Underbart när man böjer sig fram och det rinner snor-lianer från näsan.

   Fin frulle på jobbet. It´s keeps you going! 

Att köra hem var en pärs och jag trodde mina ögon skulle börja blöda av smärta, så otroligt ljuskänsliga. Måste vara vampyrgenen som ger sig  tillkänna.
Inser just att jag tappat smaken. Äter en kanelbulle men det kunde lika gärna vara en bit macka eller en disktrasa, slöseri.

   Så otroligt fint igår morse men mobilkameran
genom bilrutan gör inte solen rättvisa.

   Bullen hade haft trist, pucko!

   Nu har han ett riktigt ben eller rättare sagt ett
renhorn som han fick av familjen igår.

   Grrrrr!

Fast det jag egentligen ville berätta var om gårdagen då jag och Ruben var och hälsade på. Främsta syftet med besöket var att se om det kunde leda till en framtida dagisverksamhet för Ruben. Familjen har helt enkelt erbjudit sig att vara hundvakt, till Ruben, förutsatt att det funkar med deras barn och deras tre egna hundar. Detta är något jag verkligen är i desperat behov av. Jamie får ju bo hos sin uppfödare om det skulle behövas. Men bullebarnet är en annan femma.
Hade en bra känsla rörande familjen då de själva haft bulle och vet vad det handlar om. En riktigt besvärlig bulle till och med. Jag har pratat en hel del med pappan och dottern som brukar vara med på samma hundträffar som jag och Ruben.

Startade med gemensam promenad innan vi släppte tillsammans gänget inomhus. De sedvanliga "bulleframfartsvarningarna" slapp utfärdas, underbart.  
Ruben inledde snabbt med att sno en leksak av yngsta dottern. Kändes inte jättelovande. Inte heller när några porslinsugglor rullade längs golvet. - Jag ersätter allt som går sönder! Lovade jag högtidligt.

Jag var på helspänn livrädd att han skulle göra något, som flyga på någon eller liknande. Han har gjort det på Affe och även Jamie har fått på pälsen lite. Men inget hände. Inte när han var på rygg i famnen hos någon och ena hunden kom fram. Inte när det sattes ner en tallrik med gotta på golvet och han tillsammans med en annan hund slickade rent den. Inte när det tappades godis på golvet. Inte när andra hunden tuggade lite på honom. Angående det, tuggandet, skötte han sig otroligt fint. När andra hunden gjorde något slags utfall, ålade Ruben omkring på rygg och viftade på svansen. - Jag är inte farlig, - jag är inget hot, - vi kan ha kul, - jag lovar. Duktiga, duktiga bullen, trots att matten var med och glömde andas av nervositet.

   Hela gänget samlat. Ruben är
fullt fokuserad på uppgiften.

Tre timmar rann iväg och jag tror faktiskt att vi är välkomna tillbaka och det är då första gången. Helt underbart när en hel familj är så samkörd när det gäller hundarna. Att fösa undan. Att ignorera. Att läsa signaler. Alla gjorde det, från yngsta dotter till äldsta son. Jag är så imponerad och helt trygg med att lämna Ruben där.

Kan vara hebreiska i texten idag, orkar inte korrekturläsa så noga. Ha överseende.

Felstavade skyltar är ett hett ämne på Facebook och folk delar välvilligt med sig av sina fynd från olika butiker. Hånfaktorn är hög!
Till vårt försvar kan jag säga att man ofta är stressad när man skriver skyltarna. Ofta blir man avbruten och det kommer något i mellan, man tappar tråden.
Jag har själv problem med stavningen och det faller lätt bort bokstäver. Alltför ofta byter även bokstäverna plats och i mina ögon ser allt rätt och riktigt ut.
Jag vill gärna få höra om jag har en felskriven skylt och antog att andra på bygget ville samma sak.
Vi hade (har!) en STOR skylt (70*100 cm)  på en av avdelningarna, där själva topprubriken var felstavad. Påtalade detta för en kollega som skulle ta det med den som gjort skylten.
Innan jag gick hem såg jag att den felstavade skylten satt kvar. Nämnde detta i förbigående för den "skyldiga" - Jasså det var du som klagade, den skylten har hängt där i en vecka!  Sagt i rätt spydig ton. Eh, härlig inställning. Jag kommer aldrig mer att påtala något om felskrivna skyltar, inte till den avdelningen åtminstone. Det var ju liksom inget personligt påhopp.

   Hittade "detta" i postrummet och höll på skratta
ihjäl mig. Fnissar än.

Jag har inventerat som en galning hela morgonen. Drog igång direkt klockan 5 och många 100 tals rader senare så är jag faktiskt nästan klar. Ska försöka få det sista gjort imorgon.
Men jag förundras över min egen klantighet. Jag hade plockat ut massor med kakförpackningar från hyllan för att kunna räkna dem. La sedan tillbaka dem i hyllan, snyggt och prydligt, utan att räkna dem. Gör om, gör rätt.

   Igår besökte jag och Jamie en annan by när vi
var ute och promenerade.

Nu borde jag gå med Jamie men känner mig inte alls i form. Jag blir ju aldrig sjuk så det raspiga i halsen och den brännande känslan i bröstet måste ju vara något annat, typ!
Tanken på att istället krypa upp i soffan med ipaden och kolla serier känns betydligt mer lockande.

   Bullen kan det där med att dra täcket över
huvudet.

Om samtliga på min arbetsplats faktiskt skulle arbeta istället för att stå och surra och glo, kanske vissa av oss inte skulle behöva jobba häcken av sig. - Du ser arg ut! No shit?! Jag försöker göra fyra saker samtidigt och lyckas därmed inte få ett skvatt gjort.Det är inventering om några veckor och jag ligger mil bakom tidsplanen för detta. Jag sprängs på att folk pikar mig för att jag går hem REDAN klockan 14. Det dom inte fattar är jag redan hunnit jobba nio timmar effektiv arbetstid. Jag är verkligen usel på det där med rast.

Skulle ha haft utbildning i dag, i ergonomi. Har hört av kollegor som redan gått utbildningen, att inledningen på kursen var klockren. - Ni ska inte lyfta alls!

Jag strök mig från listan. Det får man säkert inte alls göra men jag har inte tid att sitta och lyssna på svammel i 90 minuter. Jag gör en hel massa som man inte ska, har jag insett. Undrar om det funkar med ett litet oskyldigt leende och huvudet på sned när de kommer på mig.

Fick en predikan om min själ idag av en kund. Jag tror han sa att jag inte hade någon själ men han var rätt usel på svenska, så jag är inte helt säker . -Ja ja, tyckte jag - det blir nog bra. - Neeej vrålade han, - det blir inte bra, inte utan Jesus! Det kanske är därför som jag gör en massa saker som man inte ska, för att min själ är förtappad *hahaaa*

Har lovat mig själv en tidig kväll idag. Mitt nya aktivitetsarmband visade det jag misstänkte, att mina sömnperioder är extremt korta och jag faktiskt är mer vaken än sover. Inte undra på att lakanet alltid är snurrat som en lian. Jag är ju aldrig stilla.

Lite gnälligt idag. Men jag kan ju liksom inte ta ut det på jobbet *hehe*

Söndagar suger! Tänk om man om man fick stryka alla söndagar från kalendern, lycklig jag skulle bli.
Har åtminstone tagit tag i tvättning och städning idag. Tredje maskinen snurrar just nu. Jag skulle kanske kunna tvätta lite oftare.

Skulle ta en långpromenad med Jamie och insåg att det inte gick alls. Mina benhinnor gjorde det knappt möjligt att lyfta fötterna på hårda asfalten. Jättekonstigt för jag hade inga känningar alls inomhus. Envisare än synden hasade vi oss ändå dryga 5 km och jag fick utnyttja vägrenen för att ta mig fram. Det gick! Om än i sköldpaddetempo.

Det var bara att bita ihop och förtränga allt vad benhinnor heter för nästa utmaning, Hundruset i Haparanda, anordnat av Djurmagazinet.
De 40 första anmälda fick en goodiebag med hundprylar. Klart jag var på plats. Kön ringlade lång och jag tänkte nästan skita i det. Men skam den som ger sig.

   Goodiebag!

Ruben hade hysteriskt roligt i kön. Han körde ljudeffekter och ville hälsa på allt och alla. Hunden bakom fick träna lite små lydnadsövningar och jag skrattade gott när Ruben satte sig på kommando men inte hunden bakom, lilla sötnöten.

    Massor av prylar, mest ätbara.

Hade med Jamie i bilen och var i valet och kvalet om världen och jag var redo för två hundar samtidigt. Äh, testar väl. Jamie var superduktig. Hon liksom bara hängde på och följde strömmen och blev alldeles till sig när hon fick syn på några andra slädhundar.

   Verkade inte alls lovande till en början.
Det var koppel kors och tvärs. 

   En satt på sin rumpa.

   Ungefär här var jag beredd att ge upp *hahaa*

   Men så plötsligt händer det och vi är på väg.

Gick tillsammans med en FD bulleägare och dennes dotter. Deras ena hund hade en förmåga att med jämna mellanrum göra låtsasutfall som skrämde slag på de flesta jyckarna. En pudel gjorde frivolt upp i luften på säkert en halv meter. Man ska inte skratta men det såg fruktansvärt lustigt ut. Det var som han gick omkring och skrek BU!  Och reaktionen hos motsatta hunden var belöningen. Men Ruben brydde sig inte ett dugg, han tittade inte ens på den andra hunden som med jämna mellanrum verkligen vrålade i hans öra och slemmade ner hans rygg. Det är precis så där bullarna ska vara tyckte den FD bulleägaren och jag kan bara hålla med. Toleranströskeln kan vara enormt hög.

Det blev dock några kilometers dragande och Rubens känsliga tassar blev avskavda baktill *aj* Efteråt fick han sig lite extra uppmärksamhet och dottern påstod sig vara kär =)

   Aj, aj, modell avskalad blåsa. Båda baktassarna ser
identiska ut. 

Jag är jätteglad att jag åkte. Att träffa hundfolk är näring för själen och alltid lika roligt. Extra trevligt att det var så bra uppslutning idag. Jag blir förövrigt alltid lika förundrad över Bullens förmåga att hamna mitt i centrum. Det ska klappas och hälsas. Inte illa för att vara en extremt förtalad ras. Tur han är go och glad.

Nu har jag två trötta hundar. Jamie har kraschat i hundgården och Ruben i sin lilla korg. Ganska bra för att vara en äcklig söndag.

Idag har jag inte gjort ett endaste knop. Började dagen, efter en välbehövlig sovmorgon, med en liten morgonpromenad med Bullen. Han fick vara lös och njöt i fulla drag. Klockan 10 gick jag ut i solen och där var jag sedan till kl 14,30 Var inne en dryg timme innan jag tog med Jamie på 10 km rundan.

Men jag har inte mått bra alls idag. Var riktigt ordentligt risig hela förmiddagen. Så ont i axeln, nacken och huvudet, yr och illamående. Mådde helt enkelt rutten räka. Men efter att ha grillat lite korv till lunch, samt proppat i mig diverse medikamenter, blev allt bättre.

Jag borde ha tvättat kläder, jag borde ha städat men samtidigt, vem bryr sig och det är ju faktiskt en ny dag imorgon och då har det minsann utlovats sämre väder. Så lägligt.

Ska försöka mig på att se en film ikväll. Men har inga större förhoppningar att lyckas speciellt bra. Förr tittade jag alltid på film och tv men numera är jag rastlös och orkar inte koncentrera mig någon längre stund. Jag vet inte när jag senast klarat av att se ett program på tv från början till slut. Men nu fick jag tre gratis filmer från Telia, så jag har ju liksom inget att förlora.

Go kväll!