Aldrig hade jag väl kunnat ana att en långväga resa även skulle bli en inre resa. Jag sa halvt på allvar att jag skulle åka till Thailand för att hitta mig själv. Aldrig hade jag väl kunnat tro att det faktiskt skulle dyka upp ett annat jag. Ett annat jag som uppenbarligen även kunderna på Ica observerat och dessutom påtalat. - Det syns i ögonen på dig sa en kollega.

Den enda delen av mig jag kände till innan resan var Ica-Jenny, dag som natt. Jag har under så lång tid vigt mitt liv åt jobbet. Det fanns inget annat jag.  - Det känns som att vi förlorat dig! Sa en av mina brödleverantörer när jag kom tillbaka och kanske har han rätt, på sätt och vis.

Vy från hotellbalkongen  

Klev av planet på flygplatsen i Phuket och allt rann av. En inre lycka och ett bubbel likt sockerdricka i magen infann sig. Hade sagt att jag skulle leva som en prinsessa  och det gjorde jag, med råge.
Hela resan har förvånat mig på så många plan.
Det var med stor sorg jag lämnade Thailand, jag var inte klar. Jag behövde mer. Jag hade aldrig kunnat tro att en resa skulle förändra mig....

   Kinesiskt nyår. Numera är det apans år.

Jag bär med mig så otroligt många underbara stunder. Joggingturer på stranden i soluppgången, underbar mat, välgörande massage, magiska solnedgångar. Bara för att nämna något.

   Löptur på stranden, sista morgonen precis innan avfärd. Helt magiskt.

Solnedgången, ett underbart ljusspel som man aldrig ledsnar på.

Phuket är definitivt inte mitt "favvo"ställe i Thailand. Jag och fd sambo inledde vårt Thailandsresande där. Been there, done that men ändå, friden infann sig just precis där. Jag har till och med, Gud förbjude! funnit frid vid att ligga vid hotellets pool och slappa. Dock blåste det smådjävlar den dagen och vårt försök att ligga på stranden resulterade enbart i en massa sand i truten, öronen och andra öppningar... Så vi var väl egentligen mer eller mindre förvisade till poolen.  

  Här ligger jag vid poolen och slappar under ett jätteträd.
Näst högst upp, andra balkongen till höger 
om trädet, i hörnet, var vår.

Mat, herregud, jag älskar verkligen Thaimat. Jag är en utföding som ätit som inföding. Jag har ett enda krav när jag väljer matställe och det är att Thailändarna själva äter där. Det har blivit kyckling med nudlar på längden och tvären, inhandlat från rullande vagnar med antagligen väldigt bristande hygien. Men det är så förbannat gott och så snuskigt billigt. Mitt stackars resesällskap har knappast fått en syl i vädret när det kommer till föda *hahaa*

   Om jag får välja en maträtt innan jag dör, skulle detta kunna vara "it"
Fried chicken with noodels. Slemmiga noodels, ska tilläggas *kärlek*

Och jag måste ju bara prova ALLT! Min passion i livet, jackfruit har intagits kilovis. Hittade två nya favoriter. Mangostan och Rambutan, båda to die for...  Hur har jag missat dem tidigare....  Vårrullar, herrejösses, jag är beroende.

   Jackfruit

    Rambutan & Mangostan

  Skalade.

Sprang på en uråldrig tant som sålde något, typ grillade riskakor. Testade så klart. De var ätbara men inte goda. Bra att veta *hahaa*

Hamnade på restaurang med grillbuffé. Bläckfisk, jätteräkor, krabba och tenderloin, yummi, yummi.
Hotellets frukostbuffé kunde ha varit en frukost uppdukad på andra sidan pärleporten, magisk. Hade hotellrummet legat i en nedförsbacke hade jag  kunnat rulla tillbaka dit efter frukosten. Nu var det dessvärre tvärtom. En promenad i tvär uppförsbacke krävdes för att ta sig tillbaka till rummet. Tufft med en frukoststinn mage.

   By night.

   Glass med majs. Någon gång ska vara den första för allt... Mmmmm, gott!

   Tiramisubakelse.

   Det var firmafest på jobbet. Vi firade på eget sätt i Thailand.

Så många minnen, så många underbara stunder. Svårt att förstå för den som inte varit där, men det händer något i själen när man är i Thailand. Pratade med en säljare i veckan och han förstod precis. Han tog orden ur min mun och fyllde på mina meningar. Vi skrattade gott i samförstånd. Sa något om att jag släppte allt och inte ens längtade hem - Jamen, det är ju Thailand sa han med ett leende.
Vi diskuterade maten, ju sunkigare desto bättre. Slemmiga, breda nudlar som man kan äta sig till döds på, intagna med en massa sweet chilisause, sittandes på en trottoarkant med blicken fäst på havet och återigen lugnet... Jag vet inte om alla upplever det så men han har gjort det och jag gör det definitivt.

De säger att jag ser mer avslappnad ut. Dragen är inte så spända längre och att jag känns annorlunda. Jag känner mig förändrad. Mindre stressad och kanske stabilare. Men trött så in i graven. Funderar varje dag under de första timmarna på jobbet hur jag ska orka vara där hela arbetspasset.

Myntet har alltid en baksida. Det som tidigare betydde allt, känns plötsligt inte lika angeläget längre. Jobbet, min livlina känns numera inte lika betydelsefullt och det skrämmer mig. Tillvaron har varit inrutad, bra och fruktansvärt okomplicerad. Jobba tills du inte orkar längre, åk hem till hundarna, ät, somna och börja om igen. Plättlätt tillvaro! Och nu då....

   Här snackar vi ösregn i ordets rätta bemärkelse.  

   Man måste till Thailand för att hitta bulleprylar..

Hundarna? Min snälla, snälla pappa kom upp för att vara med Ruben och huskysarna fick vara hos sin uppfödare. Jamie har till och med fått jobba, på riktigt. Hon har fått dra turister på tur och hon hade skött sig exemplariskt. Åh, vad stolt jag är.

Många undrade om Ruben var glad att se mig igen. Oja, absolut. Men det är han även om han träffar en mördare eller en våldtäktsman, så det säger inte så mycket.  

   Han som inte fick följa.

Jag har en hemlighet. Inte så hemlig egentligen eftersom många vet om den redan. Men vi tar det framöver tycker jag. Inom sinom tid, som det så fint heter....

En kväll när regnet stod som spön i backen och det blixtrade kors och tvärs, unnade vi oss roomservice. Slog på stort och beställde en Baileys till dessert. Ni som känner mig, vet min förkärlek till livets dryck och att den intas i dricksglas. Hur snopen på en skala 1-10 tror ni jag blev när jag såg mängden Baileys i glaset. Hahaaa, det räckte knappt att fukta tungan i. Kompenserade detta med att köpa med mig 5 liter från taxfreebutiken. Nu klarar jag mig läääänge. Åtminstone till nästa resa, ooops ;)

I övrigt har jag inte slösat pengar på en massa onödig shopping. Eller jo, väskor. Jag älskar att köpa onödiga väskor. Och den enda, i högen av väskor jag inhandlat, som jag använder är en 20 kronors tygväska med elefanter på. Det är min nya till och från jobbet väska. Jag älskar den.

Massage, en självklarhet i Thailand!  Vi hade lyxen att bo på ett spahotell, där vi via vår bokning hade 50% på alla spa och massagebehandlingar.  Detta utnyttjades till fullo och i receptionen sa de när vi skulle betala - Like massage!? Oh, hell yes!!!

Åker ni till Thailand kan jag rekommendera något som kallas för Thai blend massage. Massagen gjorde stundvis fruktansvärt ont. Men känslan efteråt är obeskrivlig. Små thailändskor med vassa armbågar är en stor del av behandlingen *hahaaa* 
Gjorde någon slags spabehandling. Vilket innebar att jag blev inpackad i gegga, inrullad i värmefilt likt en kåldolme och jag trodde min sista stund var kommen. Men min hud efteråt. Oj, oj, oj, det var värt panikångesten i värmefilten, svetten som rann, den hysteriska klådan i ansiktet och din oförmåga att kunna röra dig.

Ber om ursäkt för stavfel och borttappade bokstäver. Jag ser dem helt enkelt inte, felen alltså. Det märks att det är länge sedan jag gjort detta. Man tappar liksom blicken för felen...

Lev väl, må gott.

Uj, det är länge sedan jag lämnade livstecken här. Har väl i vanlig ordning påbörjat 10 inlägg men inte färdigställt något. Det har hänt massor och inget. Fast sanningen är väl att jag jobbar tokmycket igen. Antar att jag behöver det och att det ger en slags trygghet. Samtidigt, vissa dagar orkar jag knappt lyfta armarna av trötthet. Men tänk att kunna säga att man älskar sitt jobb. Sa det senast igår och jag har en känsla av att hon inte trodde mig. Att kunna njuta av ledig helg samtidigt som man ser framemot måndag måste ju vara absolut optimalt. Lyckliga jag. Och nej, jag är inte ironisk.

Älskar verkligen den här hunden.

   Mitt bidrag till "blodmånen" Så går det när
man inte använder stativ. Ser mest ut som
en tarm.

Var till Öjebyn (djurkliniken) med Ruben i onsdags. I väntrummet kom det fram en man som frågade om han fick hälsa. - Ja på egen risk, svarade jag varpå mannen backade två steg.- Nej, alltså, han är inte aggressiv. Han är bara fruktansvärt glad. Mannen satte sig omedelbart på golvet och Ruben höll fullkomligen på att spricka av lycka. Mannens solglasögon flög all världens väg och han var liksom över hela honom. Bad en stilla bön att Ruben inte skulle "lyckopinka" ner honom.

Rubens  veterinär som först var rätt immun mot Rubencharmen har fallit sakta men säkert och hur kan man INTE göra det när hunden ligger på sidan, med svansen kroniskt piskande mot britsen och med ett kärleksfullt uttryck tittar drömskt på veterinären. Vad hon än gör med honom ska han ligga på sidan, med bullemagen mot henne och vifta på svansen.
Nya skrapprover togs och denna gång var han helt fri från Demodexen. Hurra! Ett "rent" skrapprov till krävs dock för att han ska kunna bli helt friskförklarad.
Vaccin mot allergin är beställt så nu ska han börja få sprutor.  På onsdag ska vi dit igen. Men då är det munsanering på schemat. Lär bli en dyr tilldragelse.

Min solbulle.  

Mr Dominant och högfärdig. I'm the boss  

   Mr NoEars.

   Ny ras! En dubbelnosad blåbulle.

Sedan till något mystiskt. Vittjade brevlådan i början av veckan och fann ett brev adresserat till Ruben -the dog. Öppnade kuvertet och ut föll en handduk med bullterriertryck. Jättefin. Ett litet brev var bifogat med en kort text. Men ingen avsändare! Jag har absolut ingen aning om vem som gett oss den fina handduken. Provade att slänga ut ett tack på facebook men ingen nappade. Men jag provar väl här också och säger jättestort tack till dig, om du råkar läsa det här.

   Den jättefina handduken

Ryggen är betydligt bättre och jag har så sakteliga ökat motionen igen. Har provat kortare löprundor i Nikkala med Ruben och det är helt ljuvligt. Idag blev det faktiskt 7.5 km och hunden var helt slut *hehee*

Finaste Jamie och Jinx.  

Jinx första möte med en leksak.

        Mitt älskade gäng!

   Ruben är redo för storm.

Ha det gott till nästa gång.

Ps Rubens halloween bilder är på ingång, bara så ni vet.

Det är länge, länge sedan jag var med på en EFITdag men så otroligt roligt att "vara på banan igen"
Så här kommer min dag i bilder:

Kl 7.

   God morgon och det här är det
första jag möts av. En
morgontrött vovve med varma
tassar :)

Kl 8.

 
Frukost! Har tappat lite bordsskick och fina vanor
sedan min separation, för drygt ett år sedan.
Å andra sidan blir det mindre disk genom
att äta direkt ur kastrullen *skäms på mig*

Kl 9.

 
Lite kaffe och försöker förstå instruktionerna
till hundens nya aktiveringsspel.

Kl 10.

 
Fick kläm på instruktionerna och insåg att det behövdes
batterier. Typiskt. Blev en tur till stan.

Kl 11.

 
Blev hungrig och slängde i mig en snabb lunch.

Kl 12.

 
Påbörjade tillverkandet av en fransk chokladtårta.

Kl 13.

 
Utfodring av två hungriga och glada huskytjejer.

Kl 14.

 
Franska chokladtårtan är klar.

Kl 15

  
En hundpromenad är balsam för både min kropp
och min själ.

Kl 16.

  
Dags att bada Ruben. Han är en allergihund och behöver
regelbundna bad för att bli av med kvalster och annat
otyg.

Kl 17.

   
Dags att testa aktiveringsspelet. Tog inte länge innan han förstod att om man trycker på
knappen, kommer det godis från automaten :D

Kl 18.

 
Hungrig igen och nu blev det nybakade, rykande
heta scones och en kopp te.

Kl 19.

  
Väljer ut och redigerar bilder
till dagens EFIT.

Kl 20.

En liten stund av reflektioner.
Fast det har varit tungt med separation och annat elände,
så har jag ändå så mycket att glädjas över.
Och det bästa av allt, min lilla lyckobubbla bullterriern
Ruben, mina huskys Jamie & Jinx och mitt underbara, älskade hus.

Kl 21.

Plockar i ordning inför morgondagen och ger Ruben sista målet mat för kvällen.   
Förbereder allt så långt det går. Jag öppnar på
jobbet och det betyder tidig uppstigning.

Kl 22.

Så nu ställer jag klockan. Säger natti natti och tackar
för den här dagen. Så roligt det var med EFIT igen.

Andras EFIT hittar du här:
 

Rövhål! Förlåt men jag har för dåligt ordförråd för att kunna ge er en fin målande beskrivning på HUR ont i ryggen jag faktiskt haft och delvis fortfarande har. Med akupunktur, kotknäckare och tabletter är det betydligt bättre idag än vad det var i söndags.
Men det absolut värsta. Jag är sjukskriven! Gapskrattade när läkaren meddelade att han tänkte sjukskriva mig i 2-3 VECKOR!!! - VA?! Nä det går absolut inte, kan du inte bara ge mig en spruta så jag kan gå tillbaka till jobbet imorgon????  

Diskbråck är domen från samtliga instanser. Relativt snällt sådant, än så länge. Men va fan, hur kunde det hända. Har varit hemma sedan i måndags och jag känner hur vett och sans försvinner i rask takt. Jag VILL jobba. Jag behöver jobba.

Kom tillbaka till jobbet efter läkarens dom, rejält nere i skosulorna. Hittade denna påse och blev lite gladare. En helmassa prover från en av mina leverantörer.

   Allt från müsli till knäckebröd.

Nå, dom slipper mig inte helt på Ica, vaktar mitt territorium som en hök och sköter fortfarande brödbeställningarna. Mitt, mitt, mitt!!!! Mår uselt när jag går förbi min avdelning och ser förfallet men på måndag ska jag provjobba igen. *lycka*

Har gjort "egen" gröt av diverse gryner
och prylar. Kanongod och supernyttig!!
 

Drömmer massor just nu, konstiga drömmar. Jamie hoppade ner i ån och försvann. Jag skrek åt mina kollegor. Jag befann mig på toa i ett hus som brunnit ner. Jag behöver definitivt tillbaka till jobbet. Dessutom blir jag exploderar jag upp i vikt. Är kroniskt hungrig när jag är hemma, kan inte motionera och gräver konstant i skåpen efter gotta.

   Jamie och Jinx rasar lös i friheten.

   Jamie på råttjakt

    Fina Jinx

Jag har tre hundar med rabies. Jag får gå MEN inte med hundar som drar. Bullen kvalificerar sig någorlunda men det lilla fanskapet har varit på vrången nästan hela veckan och vill inte promenera desto mer.

Ingen känner igen mig!!

Ovannämnda Bullen hade roat sig härom dagen och hjälpt matte att uppnå den minimalistiska inredningsstilen.  Var till stan på behandling och var nog borta max 90 minuter. Tillräckligt för att han skulle hinna frisera en av köksstolarna.

  Har man öronen som streck bakåt betyder
det att man är oskyldig!!   

   Förstår inte alls hur stolen kunnat bli så där..

Jösses, det såg ut som jag haft en flismaskin i köket. Naturligtvis, i vanlig ordning hade han satt i sig en stor del av innehållet från stolen, vilket kom i retur någon timme senare. Resten kom via "nummer 2"

Lustig nog hade jag samma dag varit och hämtat ut övervakningskameran jag nämnde i förra inlägget. Otroligt, vilken grej! Den har till och med mikrofon så jag kan stå på Ica och vråla åt honom om (när)  han gör dumheter.

   Bilder från "övervakningskameran"

   Praktiskt, den funkar även i mörkret.

Minns ni EFIT, Ett Foto I Timmen. Imorgon är det EFITdag och jag tänkte försöka delta igen. Det är länge sedan sist.

Kram

Lite glest med uppdateringar igen. Men beror väl mest på att det inte hänt jättemassor. Dagarna lunkar på och det blir mörkare och svalare. Inget jag välkomnar i år, för ovanlighetens skull. Sommaren har varit idealisk och hade gott kunnat få fortsätta ett bra tag till.

   -2,4 grader betyder att man måste
skrapa bilrutan *bläääk*

Idag var det riktigt varmt och jag planerade en dag på altanen. Men det satte minsann getingarna stopp för. De envisades med att hålla mig sällskap och till slut blev det för mycket för mina nerver. Kändes jättemotiverande att ta tag i storstädning inomhus när solen gassade på utsidan. Städningen var dock väldigt nödvändig. Jag har slarvat och det visar sig rätt omgående i Rubens öron som börjar bli fnasiga och smutsiga. *snyft, känner mig värdelös* Men nu är det dammsuget, skurat, filtar tvättade och hunden badad.

        Hahaa, lustigkurre.

Det bästa jag gjort på gamla dar är att börja gå på regelbunden massage. Det har hjälpt massor och jag har fler bättre dagar än sämre nu mera. Min massör Heidi är världens underbaraste människa och så gräsligt snäll och omtänksam. - Du ser mycket piggare ut  och du ser frisk ut. Sa hon igår. Hur roligt är inte det att höra. Hon har varit en stor del av min resa och bevittnat toppar och dalar. Tror aldrig jag träffat en mer medkännande människa än henne.

   Hallå! Är det inte käk snart?!

Japp, det är det. 

   Jamie och Jinx har fyllt år och kalasade
på prinskorv och pannkakor.

Den satans älgjakten inleddes i måndags och pågår ända till slutet av november. Jag och hundarna  är förvisade till äckliga Keräsjokivägen med bilar och asfalt som gör ajaj i mina stackars knän och får mina benhinnor att protestera vilt. Jag har varit snäll den här första veckan. Framöver är jag det inte. Tänker plocka lite mer blåbär i veckan som kommer. Jag tänker släppa hundarna i skogen och traska runt i markerna som jag ägde dem *hahaa*

  Man hittar så många bra-ha-saker längs vägen... 

En ynka skogsväg, som är älgtornsbefriad, har jag att hålla tillgodo med. MEN det är ca 3 km enkel väg att ta sig dit och asfalt hela vägen så klart. Sammantaget fram och tillbaka blir det nästan prick 1 mil. Har knatat den rundan hela veckan och kanske är det sträckan och underlaget som gjort att Ruben i fredags var och är halt på ojämnt underlag *suck, orka, orka, orka* Affens trasiga sesamben gör sig alltför väl påminda...  Nu får han vila ett tag och lär ju rätt snabbt få rabies och ge mig ett nervsammanbrott.

Det är rätt ofta the Muppet show när jag
och hundarna är i farten  

Bullen fyndar och har två intresserade åskådare.

   Viktigt att det är bekvämt när man intar måltiden.

Så det är väl bäst att lägga sig ner då.  

Eftersom Jamie älskar att jaga fåglar. Jag intalar mig åtminstone att det är bevingade fän hon jagar inne i skogen, när hon drar i väg i 110 knyck och är borta i vad som känns som evigheter.  Har jag nu investerat i en GPStracker. Så nu kan jag hålla koll på henne  med ett enkelt sms.

 -Jamie struntar i mig när vi är i skogen och jag blir ensam kvar
för jag hinner inte med... 

Å andra sidan kanske det vore klokare att sätta trackern på Ruben som alltid går dit Jamie går men har en tendens att halka efter med sina korta bulleben och hamnar han i ett brant dike tar han sig icke upp, den lilla muppen.

      Jamie med sin tracker.

På väg hem är ett nytt aktiveringsspel till Ruben och en slags övervakningskamera. Jag som absolut, bestämt skulle spara pengar den här månaden eftersom utgifterna varit alltför stora och fler äckelutgifter är i antågande. Lyxfällan nästa...

   Hittade lite mer kantareller.

Rejält stora.

Tjingeling
  

Idag blir det väldigt lite babbel.

Efter att ha gått en morgonpromenad med J & J packade jag picknickkorgen, lastade in samtliga hundar i bilen och åkte till badstället.

Det var helt, fullkomligt ljuvligt, precis vad jag behövde. Till och med hundarna verkade njuta.

  Klart bullen är på bordet. Var ska man annars ha den *hahaaa* 

   Utslagen Jamie.

   Bästa kompisarna

På eftermiddagen beslöt jag mig för att dryga ut blåbärsförrådet. Hade lovat mig själv att inte plocka så mycket eftersom det är så apjobbigt att rensa, när det rör sig om flera kilo blåbär. Jo tjena. Skulle vända tillbaka när jag fann en matta av stora, fina bär. Naturligtvis helt omöjliga att lämna. 3.5kg kom jag hem med *suck* Och lite kantareller.

När man vet var man ska titta, lyser de som små solar. Vågade inte
lämna kvar dem längre.  

Har inte orkat rensa ett endaste bär än. Blir liksom dålig i axeln bara utav att plocka dem. Och slarvat har jag gjort med allergistädningen. *fy på mig* Men det har varit en underbart skön ledig helg.

   En gruppbild lyckades jag få till. *hurra*

Tröttsamt med brygghäng tyckte bullen.  

Jaha var börjar jag idag då. Funderar på om jag ska inleda med  det positiva eller ösa av mig skiten direkt. Vänta nu, det fanns ju inget positivt, eller jo. Mitt senaste tandläkarbesök kostade bara 90:- och jag trodde hon skämtade.

Äh, lika bra att få det överstökat. Here we go......

   Det var 21 grader varmt ute när bilden togs.

Ruben fick en mystisk röd fläck på tassen, som inte liknar något annat han har, exempelvis svampen mellan tassarna. Inte kantareller där, tyvärr. Bokade tid till hans veterinär i Öjebyn, som snabbt genom en hudskrapning kunde fastställa diagnos. DEMODEX............... -  Jag kan flyga -jag kommer inte att dööö  Fan vet hur mycket man egentligen orkar ta sig igenom egentligen...

Det är alltså bara att öppna ett nytt kapitel i boken Åkommor. Och jag som inte ens orkat ta tag i kvalster biten än. Mer än städning och tvättning, har jag inte läst på överhuvudtaget och nu är det alltså dags för Demodex.

Kort bara om det jag vet. Alla hundar bär på demodexkvalster men nedsatt immunförsvar, gör att kvalstren förökar sig och ställer till hudproblem. Ruben ska behandlas med ett medel som dödar allt från hjärtmask till fiskarna i havet. Känns ju väldigt positivt att pilla på den här hunden numera. Han ska behandlas i tre månader och det ska tas nya skrapprover var fjärde vecka. Det är extra svårbehandlat, naturligtvis! Eftersom det är på tassen.

   Demodex.

Angående hans allergi, ansåg veterinären att vi citat "-bara släcker bränder" och vill sätta in vaccin. Fick order om att inleda eliminationsdieten omgående. Vilket betyder att han bara får äta sitt nya foder. Inte en brödbit eller en harlort, plättlätt. NOT!
En vecka har snart passerat, 7 kvar. Slutsats! Demodexen hänger alltså samman med hans allergi eftersom allergin ger honom nedsatt immunförsvar som i sin tur gör att demodexkvalstren kan härja fritt i hans hud.

Vi fortsätter.
Eftersom jag behöver ha Ruben under extrem uppsikt på promenaderna (inte äta djurbajs och annat yummi) så måste jag gå skilda promenader med hundarna. Vilket sanningsenligt  betyder att alla hundar inte får promenera alla dagar. Vilket i sin tur gör att Jamie och Jinx blir lite extra uppspelta när de fått stå en dag och det blir deras tur.

Det var en varm eftermiddag i veckan och jag bestämde att vi skulle åka och ta eventuellt årets sista bad. Lättklädd, iförd shorts och bikini gick jag till hagen för att hämta Jamie och Jinx. Hysteriskt glada och exalterade tar de unisont ett skutt mot mig. Jag tappar balansen och faller hejdlöst rakt bakåt i ett dike fullt av frodiga brännässlor. SKRATTA INTE!!!  Hinner tänka innan jag landar att det kanske inte är så farligt ändå. Hamnar raklång, i det relativt smala diket. När jag i vild panik försöker ta mig upp inser ju hundarna det lustiga med att matte är på marknivå och vips har jag två hundar som lyckas trycka tillbaka mig i diket. Kan erkänna att jag är på gränsen till hysterisk. Försöker få in hundarna i hagen. Får in en och den andra sticker. Får in den och den andra sticker. Hundjävel! Jag måste ha vrålat så hela byn hörde mig. Som en missil far Jamie runt på gården och vägrar komma så länge jag låter arg. Jag är fan värd en Oscarstatyett. Med världens lenaste fejkstämma lyckas jag få henne att komma och samlar sista krafterna och slänger in henne i hagen. Den som kommer sedan är en miserabel självömkande historia där jag bryter samman totalt och står lutad mot bilen och gråter så jag skakar. Tror aldrig jag känt mig så ensam i hela mitt liv eller jo det har jag. Den dagen för snart ett år sedan då jag lät Affe-fisen somna in. 

Ett av de lindrigaste ställena, ovansidan
av handleden.  

Tog Ruben med mig och åkte till badstället men nu i rent medicinskt syfte. Det svala, läs iskalla, vattnet svalkade min hund som höll på att brinna upp av alla nässlorna. Kvällen och natten blev hemsk. Jag sov inte en blund. Det kröp i skinnet. Det vibrerade som miljoner små nålspetsar och jag hade frossa. Eländig tog jag mig till jobbet nästa dag. Hade helst velat gå dit naken eftersom kläderna skavde mot kroppen.

Men ärligt med en dold kamera måste det ha sett hysteriskt lustigt ut. Fattar inte ens hur jag lyckades hamna längs med det smala diket. Fast det kanske var tur. Hade väl brutit ryggen om jag hamnat tvärs över i stället.

   En alaskan huskey, modell blå ögon och
jätteöron.

Jag börjar störa mig på kollegor som verkar tro att jag sitter på en stol, rakt upp i ner, i mitt hus, inne i skogen, glor ut genom fönstret och tycker synd om mig själv. Det gjorde jag visserligen brännässledagen men annars. NEJ! Orkar liksom inte förklara att jag har tre hundar, varav den ena har en allergi som tar massor av tid. En gård som kräver mer än jag hinner ge. Lust och längtan att orka vara mer ute i skogen. Dåligt samvete för utebliven hundträning pga tidsbrist. Jag blir fan sur på riktigt snart. - Har du några filmkanaler????  JA! Det har jag men jag är för trött för att orka se på något. Puckon!!

Äh, vad vet dom. Idag har i alla fall varit världens lataste lördag och jag har varit ute prick hela dagen och inte gjort ett skit fast jag har massor som borde göras. Jag borde ha städat. Jag borde ha plockat lite mer blåbär. Jag borde ha sytt gardiner. Jag borde ha....  Jag har bara suttit på min altan och gottat mig. Återigen, världens bästa pappa har byggt världens bästa altan.

   Ruben har koll på hur man beter sig i solsoffan.

   Älskar den här hunden (oftast)

Jag har samlat massor av vuxenpoäng de senaste dagarna. Jag har slängt grovsopor på tippen. Jag har pantat finska returflaskor (som legat i flera år) jag har pantat svenska returflaskor och jag har varit och slängt papper. Jag är SÅ stolt över mig själv.  

Tjing

Uppdaterandet börjar ju nästan bli en ful ovana. Fast jag har påbörjat inlägget redan i torsdags så det kan bli väldigt snurrigt. Stavfel och borttappade ord får ni på köpet.

Jag har varit ledig tre dagar i följd och det är säkert minst ett år sedan sist. Ja, det är sant.
Efter förra helgens "påtvingade" ledighet, som visade sig vara väldigt njutbar, ville jag till allas häpnad prova vara ledig i tre dagar. Ångrade mig redan när jag yttrat orden och fick uppriktigt lite svårt att andas.

   Jinx

Kraschade snortidigt på torsdagen. Naturligtvis vaknade jag vid 4 nästa morgon och slumrade efter det kanske 20 minuter i taget. Redan vid 4 kände jag av en gräslig huvudvärk, som för var gång jag vaknade blev värre och värre.
Klev upp, åt frukost (ute i täckjacka) proppade i mig medikamenter och åkte till stan. Huvudvärken övergick i migrän, så det var bara att åka hem och bädda ner sig. Is i nacken, is i pannan, mörkt rum, migränmedicin och sova, sova, sova. Men varje gång jag slumrade till drömde jag att jag tog en tugga mat och öppnade så klart munnen. Vilket jag även gjorde på riktigt och det fick mig att vakna. Så irriterande och framför allt sjukt. Vid 14,30 kunde jag ändå stiga upp som en relativt ny människa. Men snacka om bortkastad ledig dag.

   Från dagens promenad. Syns lite dåligt men Ruben
bär på en slags ryggsäck. Tom än så länge. Med
tiden kan man lägga i lite vikt.

Att må som man förtjänar har jag förövrigt gjort under hela veckan, mer eller mindre, och kan säga att det var ett stordåd att jag lyckades hålla mig på jobbet hela passet i måndags. *urk*
Övervägde seriöst att gå hem då jag var ytterst nära att snäsa av en kund med kommentaren - Men köp den i Kalix då, för i helvete! Den äldre herren ville liksom inte sluta gnata om tunnbrödet som minsann fanns i Kalix.
Lite kortare dagar och en stor portion envishet har dock fixat veckan.

Lördag morgon klockan sju packade jag in J och J i bilen och åkte till svampskogen/hjortronmyren. Trodde nog inte att jag skulle hitta varken det ena eller andra.
Började med att hitta en mård. Den klättrade upp i ett träd när vi kom gående. Den glodde stint på oss och jag fick känslan av att den var bra sugen på att hoppa på mig.

    En mård, enligt Google.

  
Hade inte trott att jag skulle få mer hjortron i år. Men nu kom jag hem med ytterligare 1.5 kg. Hade kunnat bli ännu mer men jag fick konkurrera med huskysarna.

   Välja bästa bären del 1

Välja bästa bären del 2 

Tror ingen plockat där sedan jag var där sist. Hur otroligt är inte det då. Och svamp hittade jag, ingen som plockat dem heller. Magiskt.

Ruben visar en av varje från helgens skörd.

   "Grisbär" men väldigt vackra.

Det är en sak att plocka och något helt annat att ta hand om eländet. Imorse stod jag och rensade upp något kilo blåbär, hjortronen och svampen. Suck, vilket tråkgöra.

Ruben i blåbärsskogen.  

 Mumsa lite blåbär. 

   Hemska knottbett efter skogsturen.

Idag, som igår har jag varit ute större delen av dagen. Har varit ljuvligt väder. Precis lagom varmt. Alla mina måltider under helgen har förtärts utomhus. Jag älskar det. Jag avgudar min altan och med mig har jag min trogna följeslagare Ruben. Älskade lilla hund.

   Är med när det vankas mat.

Håller koll så matte gör rätt drag i spelet.  

Spanar in domänerna.  

Spexar lite.  

   Eller bara myser.

Jag kan ärligt säga att jag blivit så väldigt mycket klokare den här helgen. Jag har insett saker och ting. Och allt tack vare en dröm jag hade. Den gjorde mig otroligt lättad, väldigt glad och gav mig enormt hopp för framtiden. Tänk att ens undermedvetna kan lyckas med sådana bedrifter. Jag skulle kunna göra hälften av världens psykologer arbetslösa *hahaaa*
Jag hade behövt den här drömmen redan i mars men jag var väl kanske inte redo då. Nu är jag det!

I vanlig ordning hittar man en hel massa klokskaper och mantran på Pinterest som stödjer tankebanan och liksom blir sista spiken i kistan.

Natten efter var det inte lika rosenrött och värsta skräckfilmerna rullade runt i huvudet. Kanske skulle behöva den dära psykologen i allafall *hahaaa* Hemska mardrömmar som gjorde att jag inte ville sova alls. Stackars Ruben som delar rum med mig . Jag vet att jag ropade på mamma i drömmen, så det gjorde jag säkert på riktigt också.

Alltid på en måndag och den här måndagen känns verkligen som början på något nytt
på många sätt.