Hela detta inlägget handlar om hur fruktansvärt synd det är om mig. Så ni som saknar empati kan hoppa över denna blogg idag.

Jag tycker så gräsligt synd om mig själv just nu. Stackars, stackars Jenny! Jag har ömkat mig själv sedan i torsdags och det värsta är att jag BARA har mig själv att skylla.

Hade träningsfri vecka förra veckan. Men något måste man ju göra ;) så jag sprang i Nikkala, backe upp och backe ner. På torsdag skulle jag inte springa. Tanken var att jag, innan arbetet skulle slutföra min städning istället. Men jag var på ett rysligt uselt humör och då är bästa botemedlet att kuta livet ur sig. Vilket jag nästan gjorde. Några hundra meter från slutet sa knäet ifrån såpass att jag inte kunde springa ett steg längre. Haltade till bilen och efter det blev det bara värre =( Böja knäet, gå i trappor har varit nästintill omöjligt. Så jag har inte gjort ett skvatt efter det.

Imorse gick jag sakta i en liten backe när jag rastade vovvarna och det kändes. På gymmet (envis som jag är) provade jag springa lite på bandet, samma där. Så det var bara att lägga ner.

Min ena jycke, Emil påverkas definitivt av de extremt lugna prommisarna som bedrivits sista tiden. Han både ser ut och beter sig som en utomjording, suck.

 

Lena, Kila, Pirra

22 juni 2009 16:00

Stackars STACKARS dig! Men seriöst, du kanske skulle gå till tant doktorn och se om du är lagningsbar? (För vem ska annars släpa kycklinglår i mina spår...??? ;)) Sköna bilder på utomjordingen! Krya på dig!

 

Jenny svarar

22 juni 2009 19:37

Tack, det värmer med lite ömk =) Jooo, borde nog. Men misstänker att de kommer råda mig till total vila från alla mina roliga aktiviteter =( Fast jag har redan blivit bättre så det finns hopp.
FNISS, Kycklinglår i mina spår, det rimmade fint och låter nästan som någonting ur en låttext ;)

 

Majsanå

22 juni 2009 22:44

Jag tycker mycket synd om dig.. krya på dig å lyssna nu på Lena, ta kontakt med doktorn det kan ju faktiskt hjälpa med lite vila ;/

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...