Då har vi varit till Gammelstad och lämnat ANA-testet, som kostade en halv förmögenhet med tanke på tidsåtgången (ca 60 sekunder)

Skrek som en stucken gjorde han när djursjukvårdaren tog i hans ben, innan någon nål ens plockats fram. Vid själva stickandet sa han inte ett pip, skumt.

Svansen, den viftade konstant i turbofart, under hela besöket. Har aldrig sett en gladare jycke. Efter sticket fick han godis och lyckan var gjord.

Nu väntar 7-10 oroliga dagar innan provsvaret kommer.

Rehab i Strömsholm ville att jag skulle behålla honom i bur 4-6 veckor till och det är väl ganska klokt. Om det nu var en muskelsträckning i bogen får den ju på så sätt ännu mera läktid och knäet utsätts inte för lika stora påfrestningar. Och Affen är numera så van att vistas där så han protesterar inte.

Jag och Fanny har ett nytt mål, att så ofta vi kan, ta oss till Nikkala och elljusspåret som finns där. Igår hade det hunnit bli kolmörkt och helt seriöst om Fanny hade kunnat prata hade hon sagt - Men hallå, det är faktiskt mörkt, ska vi verkligen gå där nu? - Ja, ja men först går jag inte, bakom dig matte, i så fall. Tryggt och säkert med hund =)

Idag känner jag mig dödligt trött, trots att både jag och Affen har haft en relativt bra natt, dessutom fryser jag, har begynnande huvudvärk och är lite lätt illamående. Funderar på att krypa ner under täcket en stund.

Gäsp…

 

melitta

3 november 2010 08:41

Jadå!håller vi tummar att det inte visar nå! Skönt att motionera lite... Fast inte på en plats man inget ser på! Kram

 

Jenny

4 november 2010 13:44

Nä, inte så trevligt fast det går,i brist på annat och i väntan på tillfälle att få ta sig till gymmet. Det finns ju lysen fast nog är det rätt läbbigt på vissa ställen där.
Kram.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...