7.30 satte jag och Piraff oss i bilen och åkte mot Gammelstad, - 23 grader visade termometern, brrr.  

Vi inledde med blodprov och lite kläm och känn av min favvo veterinär. Han kom med lite tips och idéer som jag omgående ska sätta i bruk. Rådet löd: mera motion och låta honom bli lite rörligare, HURRA äntligen.

Detta för att stärka upp i bakbenen där det är lite sladdrigt i patellan. Med muskler stärks det upp runt knäskålen och man undviker lättare patellaluxation, dvs att knäskålen hoppar ur led.

Sedan var det dags för bad och det var sprattel, sprattel och jaga vattendroppar i det oändliga innan vi fick honom att gå någorlunda fint. Det gäller att muta och avleda honom med godis så jag och Sanna (Rehab personal) stod på varsin sida om karet och turades om att fylla hans mun med läckerheter. Massor med vatten och godis i magen, förstå vilka rapar han gav ifrån sig   

När jag rastade honom efter badet kom vi till ett ställe där en vovve kissat rent blod, vad obehagligt det såg ut. Stackars den vovven   

Hemma igen och frusna som bara den beslöt jag mig för att äntligen inviga min fina kamin. Jag har inte vågat elda i den tidigare eftersom med min tur lyckas jag väl få hela huset att brinna upp. Men någon gång är väl botten nådd, till och med för mig. Så jag gjorde eld, efter att NOGA studerat manualen    och tittat på instruktionsvideon.

Herregud, vad det brann. Ringde svärfar   och tvingade hit honom som moraliskt stöd. Han tyckte det såg bra ut men kanske lite för mycket ved. Varmt som sjutton blev det och snabbt.

            Än så länge brinner det bara liiite.

När vi stod där och tittade på elden insåg jag att det bildats värsta Londondimman här inne och en obehaglig lukt spred sig i huset. Detta var tydligen naturligt eftersom den var ny. Men upp med dörrar, fönster och igång med fläkten, vädra, vädra. Det luktar ännu, huvudet känns tungt och mina ögon svider men dimman är borta.

Fanny gillade brasan skarpt, ställde en korg framför där hon omedelbart parkerade sin lilla terrierrumpa. Elden har slocknat men hon ligger kvar.

                        Fanny myser

Hittade en kulig sak för julhundnörden på djursjukhuset, en julkalender till vovven. Varje dag får de öppna en ny lucka, där det döljer sig en godbit. Undrar just hur jag ska få dem att öppna luckorna i rätt ordning.

                   Vovvarnas julkalender

Så här stora har puppisarna blivit 

Ståöra och blink, hör det ihop måntro ;) 

 

Malin

1 december 2010 21:26

Hej!

Lyckades skriva en hälsning i "nästsenaste" inlägget.., tycker själv att det är störigt
eftersom man oftast "missar" det så jag la den
här också ;o)

Hittade hit via någon via någon.
Alltid trevligt att hitta en "terrier-blogg",
lämnar en rad innan jag surfar vidare.
Jag har själv 2 Parson - kika gärna in hos oss!


MVH Malin

http://www.madofi.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...