Inleder med en trudelutt, för att komma i rätt stämning. Något omarbetad, men ni känner säkert igen den:

Jag är en tuff hund i lyxförpackning.
En tuff hund i snyggt fodral.
Jag är ett litet stycke dynamit maskerad till sockerbit.

Dagens tisdagstema är förpackning och har man tidigare kanske misstänkt att jag är så kallad hundnörd, genom hundinspirerade bidrag, så får man det definitivt bekräftat denna gång. Mitt bidrag till dagens tema blir således mina hundar, förpackade i rejäla, heltäckande overaller.  

   Fanny & Affe förpackade i overaller!

Långsökt?  Ja, kanske en aning, men nog är de förpackade och detta bara för att matte är gruvligt less på att bada två lergökar efter varje promenad.

Men att få till en bra bild är en annan femma. Önskvärt är ju att båda, åtminstone, tittar åt samma håll. Vilket inte alltid vill sig trots diverse hot om indragna måltider och uteblivna tuggben.

   Upp & ner, ner & upp, grisen gal i granens topp.....

Här hittar du andras bidrag på temat förpackningar.  

Här slutar det som är relaterat till tisdagstemat men givetvis får du fortsätta läsa om du vill.

Vi, jag och hundarna trotsade tråkvädret både igår och idag och gick den lång-långa promenadsvängen, gäller ju att passa på nu när det uppehåll i älgjakten. Så himla skönt det var och gissa om jag saknat det.

Fanny fick vara lös hela vägen bort och tillbaka, båda dagarna. Eftersom hon aldrig sticker behöver hon bara koppel  på "stora" vägen. Det enda som egentligen får henne att tappa öronen är när hon hittar något delikat att antingen äta eller rulla sig i. Det sist nämnda gör hon så ofta hon bara kan. Hon borde egentligen konstant vara förpackade i en heltäckande overall. Lilla stinkFia.

Affe fick vara lös en liten stund idag och rasade som bara en Affe kan. Hans problematik är inte att gnida sig i diverse substanser, utan vattenfyllda, geggiga diken. - NEEEEEEJ, GÅ INTE DIT!!! Halva Keräsjoki måste ha hört mig vråla. Hoppas verkligen att han inte börjar markera någon hälta efter dagens äventyr.

Mitt eget knä hänger med och jag antar att jag måste lära mig att leva med en viss grad av konstant smärta. Men så länge jag kan gå dessa långa, ljuvliga hundpromenader ska jag inte klaga ett endaste dugg.

Onsdag imorgon, vart tar dagarna vägen egentligen......

Tjenixen.