Tänkte bara börja med att tala om att jag minsann har inhandlat årets första julklapp, det ni. Och något helt ovidkommande. Stod och skivade champinjoner härom dagen och är det bara jag eller ? Men det enda jag kunde tänka på var Super Mario :) 

För x-antal år sedan drog jag igång "projekt  fotovägg" Men det blev aldrig riktigt bra och inspirationen att fullfölja liksom bara dog.
Känns nästan pinsamt att erkänna men i flera års tid nu har enbart 3 ramarna blivit fotoförsedda.
Borde väl kanske ha varit en rejäl spark i baken när min mor för en tid sedan gick fram till fotoväggen, begrundade den en stund och sa fundersamt  - men är det samma bild i alla ramarna?  *gapskratt*  Inte samma bild men väl samma bakgrundspapper. Bra där mamma.

Igår beslöt jag mig för att ta tag i eländet, äntligen. Jag flyttade på någon ram, la till och bytte ut storlekar och vips helt plötsligt, där satt den. Jag är nöjd och det är ta mig sjutton sällsynt. Min devis är ju att allt kan bli och göras bättre. Men inte min fotovägg, den är fulländad. *hehe*

   Symmetriskt = tråkigt???

Fotoväggar utan symmetri, med ramar i olika färger och former är jättefina, i inredningsmagasin och hos andra. När jag möblerade om på min vägg försvann osymmetrin och jag tror det var det som gjorde att bitarna föll på plats. Jag är väl en tråkig och kantig person kanske.

Eftersom jag ändå var igång beslöt jag mig för att färdigställa hallen också. Med hallresultatet blev jag inte lika nöjd. Ramarna hade kunnat flyttas ut mot hörnen några centimeter, - allt kan göras bättre, men tillsvidare får detta duga.

   Hallen. Åh vad ramarnas position stör mig, grrrrr.

Nu återstår det värsta. Att välja ut foton!  Har en del att välja på.  Men vilka ska jag ta? Vilka ska bli "stora" ? Ska jag hålla mig till ett tema? Svartvitt VS färg? Frågorna är många. Men innan helgen är över ska bilderna vara valda och iväg mejlade till något fotoföretag.

Affe hade det jobbigt igår, lilla puckot. Han har någon slags fobi mot/för hundar på väggen. Första gången jag märkte detta var på Strömsholms djursjukhus, då han helt plötsligt efter att ha vrålstirrat på en plansch på väggen, började morra och småmuffa. Det som fångat hans blick var en anatomiaffisch på en svart TECKNAD hund. *weirdo*

Här hemma har jag ju en del hundfoton på väggarna, som samtliga har blivit morrade åt och utskällda. Efter ett tag vänjer han sig, tack och lov.
Igår var det minsann en ny hundtavla på väggen, en Fanny som stirrade på honom när låg i soffan och skulle mysa. Hela kvällen kastade han vaksamma blickar mot tavlan med den ondskefulla hunden.

   Hotfulla Fanny

Regnandet fortsätter och igår blev det en vilodag från promenerandet, både för mig och samtliga hundar, vilket säkert bara är nyttigt.

Idag struntade jag och Affe i regnet och begav oss i väg på långa rundan. Vet inte vad som for i mig men jag kände bara för att släppa honom lös och fri som vinden, vilket jag gjorde. Brukar inte vilja släppa honom efter denna väg eftersom den är så krokig och man får därför väldigt dålig uppsikt. Men idag trotsade jag alla farhågor och  över 70 minuter sprang lilla herren för allt vad benen bar, över stock och sten, fram och tillbaka, helt extatiskt lycklig.

Jag passade på att träna på den livsviktiga inkallningen. Att kalla in och sedan ge fri kommandot är idealiskt. Annars är det risk att man får en hund som lär sig - Aha, matte ropar och går jag till henne blir jag kopplad, boooooring, jag skiter i henne. Jag försöker variera Affes belöningar och den senaste är faktiskt en uppgift i sig för honom, fast en rolig sådan. När jag har kallat in honom och han kommer, får han sitta, jag går i väg slänger en godis och ropar - varsågod och sök. Mycket uppskattat av Herr Piraff.

   Denna bild skickade sambo i onsdags när jag jobbade. Log resten av dagen :)

Något lustigt och lite förbryllande med Affe längs denna väg är att han alltid exakt på samma sträcka och alltid på tillbakavägen, går jättefint vid min sida, ALLTID. Han tar kontakt och uppför sig verkligen exemplariskt. Det lustiga är att han gjorde samma sak idag fast han var lös. Något har jag gjort "rätt" just där, tänk om det skulle funka lika klockrent på andra ställen också.
Nu hoppas jag så klart att dagens maraton inte ska ha någon negativ effekt på hans ben, hoppas, hoppas.
Håller han för detta, då ska jag sluta analysera, jag lovar.

Alla hundar är väl egna och speciella på sitt sätt, vissa mer och vissa mindre. Affe tillhör definitivt kategorin MER och hans senaste "speciella" aktivitet består i att vara I MIN TRÄNINGSVÄSKA. Jepp, i träningsväskan lekandes med mina gymvantar. Det brukar sluta med att han lägger sig ner i den. Han ser inte klok ut och man kan inte annat än skratta åt honom.

   På väg på promenad men först ett besök i väskan.

   Yes, där var den, vanten!

Ni får ha överseende med dagens inlägg, jag tappar bokstäver och kastar om ord, har gått igenom texten tre gånger nu och hittar nya fel varje gång. Suck, en kraftig släng av dyslexi? Konstigt hur det kan vara vissa dagar.

Ha en trevlig kväll.