När jag körde hem från jobbet, som jag förövrigt var tvungen att gå tidigare ifrån på grund av hjärnvärken, satte jag ihop en liten "att hata lista" Jag kom visserligen inte så långt och det får väl kanske räknas som något positivt.

Min lista utan inbördes ordning: renar, huvudvärk, artros, och golvvärme som inte fungerar. Sedan tog det stopp. Men hatet till huvudvärken är så starkt så det räcker till flera punkter.

På väg hem från jobbet släppte jag av en kollega och när jag skulle vända och köra därifrån var det såååå nära att jag backade in i bil. Huvudvärkens fel, naturligtvis. Eller?
Det lustiga är att jag  bara någon timme tidigare på jobbet diskuterat just backning med en kollega, som förövrigt haft en liten incident med ett träd. Jag var naturligtvis inte sen med att ifrågasätta och påpeka att det minsann finns bilar med både varningspip och backkamera. Det senare har jag förresten på Toyotan men vad hjälper det när man inte tittar i den. Huvaligen, ny fin bil var det också och personen som satt vid ratten hade ögon stora som tefat.

Naturligtvis lät jag påskina att jag hade full koll på situationen, att jag backade som planerat med millimeter precision.  I själva verket funderade jag på att stanna och kolla om det verkligen inte tog någonstans.

Huvudvärken lättade definitivt inte efter det dramat.

Spy, ta medikamenter, sova, försöka äta något och sedan dricka baljvis med kaffe (så jag inte kommer att kunna sova på hela natten) Men idag vill det inte ge med sig. Stackars mig och ännu mera stackars mina kollegor som fick springa benen av sig för att jag gick tidigare.

Hahahaaa, skrattar nästan ihjäl mig. Tog en paus i skrivandet för att ta ut hundarna och dricka lite vatten. Men vänta nu vad är det som sitter fast på insidan av glaset? Mina migränmediciner! Inte undra på att värken inte ville lätta. Fattar inte hur sjutton jag lyckas. Nu befinner de sig dock med säkerhet i magen och faktiskt börjar jag blir lite mer människa igen.

   Medicinen tjusigt fastklistrad på insidan. 

Och JA! Klart man har Puh-glas fast man är

gammal...

Tjingeling