och jag  ber om ursäkt om det nu finns någon läsare kvar. Hur hann jag egentligen uppdatera bloggen dagligen, på den gamla goda tiden? Inte vet jag men detta är ju under all kritik. Nu har kanske inte hänt massor sedan förra inlägget. Till det nämnvärda hör väl att min mor och hennes sambo har varit på besök och att jag sprungit milen, två gånger denna vecka. Milen, en kär gammal vän som jag inte haft sällskap av sedan förra våren. Älskad, saknad och helt underbar. Mitt onda knä (orsaken till det långa uppehållet) är inte helt överens om tjusningen och jag har lovat mig själv att sluta springa bums om det gör FÖR ont. Skall dock erkännas att jag är lite dålig på att uppfylla mina egna löften.  Igår skulle jag inte springa mer än 5 km men plötsligt kom jag på att det är bra att variera sträckan. Så okej, 6 km är väl ok. Men 6 blev 7 och äsch hade jag sprungit 8 kunde jag lika gärna slutföra med milen. Here we go again. Råkade dessutom putsa tiden med över en minut *fniss*  Kan nämnas att jag faktiskt springer milen på bättre tid i förhållande till vad jag springer 5 km.

   Fanny in action

En erfarenhet visare säger dock att man inte ska springa en mil strax innan arbetspasset. Vi var nog ett lustigt team i förbutiken igår, jag och mina kollegor. Jag, helt slut och stel i kroppen pga. av springandet, en annan hade gått i sömnen och rasat ner för källartrappen dvs. stel, halt och öm och den tredje var bakis efter en utekväll. Välkommen till Ica. Jag och sömngångaren hade ett liknande rörelsemönster, mest likt ett kylskåp med ben.

På hund fronten då? Jodå helt ok. Affe har mognat avsevärt det märkte jag under min mors besök. Nog är han dampig fortfarande men betydligt lugnare och oj så snäll han är lilla gosingen. Fanny har varit en megahäxasurtant eftersom det i hennes tycke är hennes alldeles egna privata mormor och Affe äga ej tillträde. En del promenader har det så klart blivit och under en av turerna hade jag kameran med mig. Fanny hittade i vanlig ordning något delikat att gnida sig i. Många bilder blev det, håll till godo. 

   Klart man har kollat hur matte gör när hon åker skidor, åhej, åhå..

Affens tassar mår inte riktigt bra. Den halvdana skaren har nött på trampdynorna och härom dagen hittade jag lite blod i snön. Det visade sig att det blivit en spricka i en av dynorna. Så numera får han ha en liten strumpa på foten. En jättefin strumpa, gjord av en avklippt fingervante, fästad med eltejp. Behöver jag tala om att detta inte bekommer honom det minsta.

    Gnida, gnida

   Gäller att hålla tungan rätt i munnen

   Annars kan det hända att man...

  rullar....

   Ner i gropen.

   Så gnider vi lite till

   Ganska fin när hon inte står med rumpan i vädret :)

Nu längtar jag till Valborg, en högtid jag faktiskt gillar (liksom midsommar) och lyckliga jag som är ledig då. Vi flyttade in i vårt hus just på Valborg för 15 år sedan och sedan dess är en trevlig tradition att vi vistas hos svärföräldrarna och grillar korv, i massor, på längden och tvären. Dessutom brukar jag beställa ett fikabröd av svärmor som tillreds genom fritering och rullas i socker, Yummi yummi. I år är det massor med snö kvar och jag undrar om det överhuvudtaget går att ta sig fram till vårt obligatoriska grillställe. Nå korv blir det, på något sätt iallafall.

 Nu rusar vi mot en ny vecka

Ha det gott