Wihoooooooooooooooooo. Glada besked från dagens besök på djursjukhuset med Ruben. Benet har växt ihop, äntligen *pust* Jag var så nervös att vi skulle vara tillbaka på ruta ett igen.
Han måste så klart ännu ta det lite lugnt, vänja kroppen vid att "vara igång" igen och helst inga hopp, skutt och tvära vändningar. Kan någon försöka säga det till honom pleeez. 
Men vi är långt, långt förbi den värsta fasen och han är så att säga FRISKSKRIVEN :D  
Nästa vecka siktar vi på att dra igång träningen på brukshundsklubben. Men redan idag har jag inlett (åter)socialiseringen mellan Affe och Ruben men det blir bara bus, bus och åter bus och muntvätt *urk* Affe tvättar insidan på Rubens mun, minutiöst.

   Kompisar från förr...

Jag är en ganska anonym person som aldrig bländat min omgivning med min strålande personlighet eller mitt enastående yttre. Men i och med idag kan jag på fullaste allvar säga att jag vet hur det känns när ett helt rum stannar upp, alla väder sig om, slutar prata och bara tittar med stora leenden på sina läppar.
Ska väl tillägga att detta nu inte är något som jag strävat efter i hela mitt liv men det är ändå otroligt att min lilla Ruben kan framkalla något sådant med sin utstrålning. Han är en sådan otrolig lycko-, glädje- och skrattspridare, min alldeles egna lilla pajsare.
I övrigt idag fick jag agera röntgensköterska. Jag tog själva röntgenbilden och den "riktiga" sköterska höll Ruben. Mest för att hon är lite smygkär i Ruben och inte kan låta bli att pilla på honom.

När vi kom hem tog jag och hundarna en långpromenad i regnet. Fast det var hur härligt som helst och helt perfekt underlag, så perfekt att jag vågade släppa lös Ruben. Det gick ganska bra och han tog det rätt lugnt. Det syns att han inte riktigt har koll på ben och kropp.

Så en reflektion. När har man någonsin i JANUARI varit snudd på att få vattenplaning???? Det spöregnade i stort sett hela vägen till och från Luleå och vissa delar av E4an bestod av mindre sjöar. Är detta den nya norrlandsvintern?

Ha det gott

 

majako

8 januari 2014 17:30

Hej på er vilken lycka att det äntligen är läkt förstår att du är jätte glad efter allt kämpande underbart att se vovvarna tillsammans igen kramar från oss.

 

Malin

9 januari 2014 16:33

WEAH YEEEHAAA! HÄRLIGT <3
Nu vänder det ;)
Nu får matte Jenny vara benhård med socialiseringen av pojkarna, underlättar det kanske en aning efter promenad?

Du klagar på vattenplaning i januari - kika in hur det ser ut hos oss - man blir aningens förvirrad!

Kramar från oss

http://www.madofi.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...