Wihoooooooooooooooooo. Glada besked från dagens besök på djursjukhuset med Ruben. Benet har växt ihop, äntligen *pust* Jag var så nervös att vi skulle vara tillbaka på ruta ett igen.
Han måste så klart ännu ta det lite lugnt, vänja kroppen vid att "vara igång" igen och helst inga hopp, skutt och tvära vändningar. Kan någon försöka säga det till honom pleeez. 
Men vi är långt, långt förbi den värsta fasen och han är så att säga FRISKSKRIVEN :D  
Nästa vecka siktar vi på att dra igång träningen på brukshundsklubben. Men redan idag har jag inlett (åter)socialiseringen mellan Affe och Ruben men det blir bara bus, bus och åter bus och muntvätt *urk* Affe tvättar insidan på Rubens mun, minutiöst.

   Kompisar från förr...

Jag är en ganska anonym person som aldrig bländat min omgivning med min strålande personlighet eller mitt enastående yttre. Men i och med idag kan jag på fullaste allvar säga att jag vet hur det känns när ett helt rum stannar upp, alla väder sig om, slutar prata och bara tittar med stora leenden på sina läppar.
Ska väl tillägga att detta nu inte är något som jag strävat efter i hela mitt liv men det är ändå otroligt att min lilla Ruben kan framkalla något sådant med sin utstrålning. Han är en sådan otrolig lycko-, glädje- och skrattspridare, min alldeles egna lilla pajsare.
I övrigt idag fick jag agera röntgensköterska. Jag tog själva röntgenbilden och den "riktiga" sköterska höll Ruben. Mest för att hon är lite smygkär i Ruben och inte kan låta bli att pilla på honom.

När vi kom hem tog jag och hundarna en långpromenad i regnet. Fast det var hur härligt som helst och helt perfekt underlag, så perfekt att jag vågade släppa lös Ruben. Det gick ganska bra och han tog det rätt lugnt. Det syns att han inte riktigt har koll på ben och kropp.

Så en reflektion. När har man någonsin i JANUARI varit snudd på att få vattenplaning???? Det spöregnade i stort sett hela vägen till och från Luleå och vissa delar av E4an bestod av mindre sjöar. Är detta den nya norrlandsvintern?

Ha det gott