AJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ

AJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ

AJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ

Okej, nu räcker det!

Jag har varit och opererat ut en visdomstand idag. *gör vågen alldeles på egenhand* Det är det absolut vuxnaste jag gjort i hela mitt liv. Jag var visserligen kanske inte så vuxen efteråt när jag frågande om man inte fick ett bokmärke eller liknande för att man varit duktig.

   Den här fick jag för att jag varit duktig *stolt*

Jag har supermega obehagskänslor av allt som har med tandläkare att göra. Var hyfsat nervös på vägen dit. Lycko mig som hade världens snällaste chaufför med mig. Det krävs följeslagare eftersom man inte får köra bil när man fått lugnande.

Hade först tid på röntgen och bröt ihop. Satt fastspänd med huvudet och skulle blunda. Försökte visualisera en solstol i Thailand. Tårarna sprutade och jag skakade som ett asplöv. Stackars röntgenpersonalen.

Kom till operationen och fick träffa kirurgen. Blev försedd med diverse tabletter och händerna skakade så jag höll på att skvätta ut vattnet i den lilla muggen. Fick lugnande och pyttipanna vad lugn jag blev. Tårarna rann när jag la mig på britsen. Men när kirurgen påbörjade arbetet med bedövningen fick man liksom annat tänka på. Jag kände inte ett skit under ingreppet. Men när man märker tillvägagångssättet, kraftens som krävs, inser man snabbt att man kommer att ha ONT efteråt. Tanden sågades i tre delar innan den kunde dras ut. Det ljudet skar genom märg och ben.

Ingreppet gick snabbare än jag vågat hoppats på och jag var redo att åka hem omgående. Men nix pix. - Ligg ner, du har fått lugnande! Äh, jag skruvade mig som en mask och ville absolut titta på min avlägsnade tand. Sköterska var uppenbart orolig att jag skulle ramla ner från britsen och kom med diverse varningar. Blev förflyttad till ett annat rum med huvudet placerat i högläge. Blev visad en klocka jag kunde ringa på om det var något. Låg och funderade om det funkade att beställa roomservice med den klockan *hahaaa* Var så kopiöst sugen på ett stort, kladdigt skrovmål.  Efter 10 minuter var jag dödens less. Satte på mig skorna och kikade ut i korridoren. Bingo, min kirurg kom gående. Uppenbart less på sin bångstyriga patient, släppte han i väg mig hem. -  Hur tar du dig härifrån? frågade han allvarligt. - Jag har bilen på parkeringen svarade jag lika allvarligt och började sedan gapskratta. Han var inte lika jätteroad.

När bedövningen släppte kom den molande värken. Jag har en förskräcklig liknelse rörande värken men den är klockren. Som att bli våldtagen i örat, typ. Man ska inte skämta om sådant men känsliga göre sig icke besvär.

Idag är det massor av borttappade bokstäver och konstig meningsbyggnad. Jag bjuder på det.

Glass är bra medicin, bullen håller med.