Att tappa saker i toastolen just innan man är på väg på 40 års kalas är klantigt, dumt och onödigt. Utrustad med rejäl plastpåse och finkjolen uppdragen till midjan försökte jag febrilt få tag i den lilla flaskan med tandkräm. Hade det varit en vanlig tub hade det antagligen varit enklare, nu var det stört omöjligt att få något grepp. Det fanns bara en sak att göra SPOLA! I mina drömmar... Någan annan metod än att göra det naturell, oskyddad fanns inte. Så bort med påsen uääääääck och ner med hela armen och handen i toan. Och JA  jag fick upp flaskan och JA jag slängde den givetvis. Synd på en nyöppnad flaska.

Efter toastolsgrävande tyckte jag mig vara förtjänt av en Baileys "on the go" dvs en rejäl mugg med isbitar och tillhörande lock samt någon dl (dvs en skvätt) Baileys som intogs under transporten till kalaset. Jag körde inte.

40 års kalaset passerade utan större incidenter och fadäser. En liten händelse fick mig dock att fundera på kvantiteten Baileys en person är avsedd att inmundiga.

Efter maten var avklarad kom nämligen de lite starkare (sötare) dryckerna fram där ibland Baileys YES!  Men hallå, vilka små glas, hur kan man servera guds dryck i yttepytte små snapsglas. Försökte förmå värden att lämna kvar flaskan vid mitt bord så kunde jag sköta resten av serveringen. Men si det gick inte...