Lång dag igår, vi åkte 11 och var hemma 21, usch och klokare är jag ännu inte.

Veterinären gjorde mig grymt besviken när det visade sig att hon inte läst igenom journalen och tittat på de tidigare röntgenbilderna. Istället försökte hon hitta en ny orsak till hältan. Den nya teorin var att han kanske fått en skada på kloleden, en skada som kunde ha hänt rätt nyligen och ersatt den tidigare hältan, what???

Hon klämde ihop hans tassar, hunden skrek som en stucken gris och mina tårar sprutade. Helt fruktansvärt obehagligt och jag var nästan beredd att ta hunden under armen och gå. Fast visst förstår jag ju att det är en del av utredningen. Men det var helt ohyggligt jobbigt att höra lill-Affen skrika av smärta.

Nya röntgen bilder beordrades, på både bog och tass. Och vilken surprice när de inte visade något. Hon tänkte skicka hem oss med Metacam och stretchövningar, precis som jag delgett min far 30 minuter tidigare att jag misstänkte. Men den här gången tänkte jag inte ge mig så lätt.

Hon var väldigt noga med att påpeka allt det negativa med en artroskopi och fick mig verkligen att tveka till ingreppet. Men när jag insåg att anledningen till dagens besök var just artroskopi, bestämde jag mig för att låta dem genomföra ingreppet. Och det var ju trots allt vad den tidigare veterinären ordinerat (synd att jag inte fick komma tillbaka till honom)

Vi fick vänta över en timme på att få Affen inskriven, jag hann tveka många gånger under den timmen. Jag är känd för att fatta felaktiga beslut, hoppas bara att det inte blev fel denna gång.

Har lämnat hundar så många gånger hos veterinär och det blir aldrig lättare. Natten utan Affen var inte sig lik alls. Jag har drömt en hel massa (mest underliga osammanhängande saker, fast en del trevliga oxå) och vaknade i ett minst sagt förvirrat tillstånd.

Tog en morgonpromenad för att klarna hjärnan. Men att promenera utan hund är ju värdelöst.

Just nu sitter jag och väntar på att de ska höra av sig från Strömsholm.

Vänta, vänta, vänta…

Tack alla ni som skickar lyckoönskningar och håller tummar och tår, det värmer. Och om ni orkar? kan ni väl fortsätta hålla dem lite till.

 

melitta

3 september 2010 18:18

Huja! att vissa är elaka.... du skulle nypt henne någonstans;) Vi håller alla tummarna för att det ska vara positiva besked nu... tycker ju att det räcker nu!! Kramar på er:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...