Lång dag igår, vi åkte 11 och var hemma 21, usch och klokare är jag ännu inte.

Veterinären gjorde mig grymt besviken när det visade sig att hon inte läst igenom journalen och tittat på de tidigare röntgenbilderna. Istället försökte hon hitta en ny orsak till hältan. Den nya teorin var att han kanske fått en skada på kloleden, en skada som kunde ha hänt rätt nyligen och ersatt den tidigare hältan, what???

Hon klämde ihop hans tassar, hunden skrek som en stucken gris och mina tårar sprutade. Helt fruktansvärt obehagligt och jag var nästan beredd att ta hunden under armen och gå. Fast visst förstår jag ju att det är en del av utredningen. Men det var helt ohyggligt jobbigt att höra lill-Affen skrika av smärta.

Nya röntgen bilder beordrades, på både bog och tass. Och vilken surprice när de inte visade något. Hon tänkte skicka hem oss med Metacam och stretchövningar, precis som jag delgett min far 30 minuter tidigare att jag misstänkte. Men den här gången tänkte jag inte ge mig så lätt.

Hon var väldigt noga med att påpeka allt det negativa med en artroskopi och fick mig verkligen att tveka till ingreppet. Men när jag insåg att anledningen till dagens besök var just artroskopi, bestämde jag mig för att låta dem genomföra ingreppet. Och det var ju trots allt vad den tidigare veterinären ordinerat (synd att jag inte fick komma tillbaka till honom)

Vi fick vänta över en timme på att få Affen inskriven, jag hann tveka många gånger under den timmen. Jag är känd för att fatta felaktiga beslut, hoppas bara att det inte blev fel denna gång.

Har lämnat hundar så många gånger hos veterinär och det blir aldrig lättare. Natten utan Affen var inte sig lik alls. Jag har drömt en hel massa (mest underliga osammanhängande saker, fast en del trevliga oxå) och vaknade i ett minst sagt förvirrat tillstånd.

Tog en morgonpromenad för att klarna hjärnan. Men att promenera utan hund är ju värdelöst.

Just nu sitter jag och väntar på att de ska höra av sig från Strömsholm.

Vänta, vänta, vänta…

Tack alla ni som skickar lyckoönskningar och håller tummar och tår, det värmer. Och om ni orkar? kan ni väl fortsätta hålla dem lite till.