Blev idag tillfrågad om jag och Affe ville komma och spåra ett skjutet rådjur. Sa först nej! Det ingen idé eftersom han är så orutinerad, hans ben, svår terräng bla, bla, bla. Bara bortförklaringar för att slippa bli besviken?  

Men ändrade mig lyckligtvis, packade snabbt  in hunden och spårprylarna i bilen.

Det var rent ut sagt en helt överjävlig terräng. Det var snårigt, det var blött och jag hade stora problem att ta mig fram. För Affe gick det lättare eftersom det är lite glesare nertill.

Han hittade blodspår ganska snabbt men gick mest på luftvittring, vilket kanske inte var så konstigt eftersom rådjuret helt plötsligt hoppade upp, från liggande, ca 15 meter framför oss. Efter det bestämde jag mig för att avbryta spårandet. Dels för att Affe var topptunnor galen, han skulle ju efter Bambi, såklart och dels för att det nu var upptrampat kors och tvärs och omöjligt att urskilja de färska spåren.

Nu var det bara andra gången i historien som han spårade vilt och helst hade jag ju så klart sett att han hade fått finna en död bambi. Men i och med att han fick visuell kontakt med rådjuret kan jag ändå tycka att det åtminstone blev en liten belöning. I vart fall så får blodet någon betydelse, hoppas jag.

Det är så andlöst spännande att spåra vilt. Känslan när man märker att hunden får vittring och finner blodspår är obeskrivlig.

Jag saknar innerligt min spårterminator Emil. Vi gjorde en del makalösa spårturer tillsammans. Jägaren jag var med idag, mindes en av dem.  - Jag var inte med och gick sa han,  - men jag vet att ni spårade i mörkret med ficklampa. Det gjorde vi, det hade jag faktiskt glömt.

Det här med spår är vad  jag brinner för, det är varför jag har hund, ett av många skäl. Hundar behöver ha en uppgift, ett jobb, det här är Affes. Jägaren tog mitt nummer och lovade ringa nästa gång han skjutit något, bara för att Affe ska få träna. Det ser jag framemot.

Min lilla grisfamilj växer. Nu är de 4 och jag väntar med spänning på mitt Panduropaket, innehållandes de nya tygerna.

Mina grisar verkar vara uppskattade. Kanske skulle lägga upp tygerna på bloggen och låta er välja "önskegrisen"   

   STORA nassen

   Liten gris gjord på "spillbitar"

   Familjefoto

Apropå nassar.  Mitt i gårdagens gristillverkning visade sig solen från sin bästa sida och det kändes nästan som ett helgerån att sitta inne och skapa grisar. Så fort på med ytterkläderna, ladda fickorna med hundgodis och hänga kameran runt halsen, off we go.
Fanny fick vara lös och roade sig kungligt i en hög med något päckligt. Rulla och gnida i alla vinklar. Yäck! Nå, bättre det än att hon äter eländet.

   Steg 1 Inledningsfasen: lukta

   Steg 2 Gnidafasen

   Steg 3 Repetera steg 2

   Steg 4 Mission completed

   Nu kommer jag matte! Ropade du tidigare? Näää...

På vägen tillbaka skulle vi ta en genväg till en annan skogsväg. Kan knappt tro det är sant, att jag gjorde det igen, gick vilse. Dessutom på samma ställe som förra gången, hur korkad är man. Känslan som uppenbarar sig när man inte vet var man befinner sig är SÅ OBEHAGLIG. Avståenden blir ofantliga, man går och går och det känns som man varit ute i timmar.

   Så här såg det ut, en satans massa identiska träd.

I bästa Nalle Puh-anda sjöng jag en trudelutt där inne i skogen, en egen komponerad sång om hundgodiset i fickan och 10 000 kronors kameran på axeln.
När jag (vi) äntligen lyckats trassla oss ur skogen kom jag åtminstone fram på ett välbekant område. Pust.
Det är som sagt inte första gången jag förvirrat mig i skogen och garanterat inte sista heller. Mer än en gång har sambo får ställa sig i skogen och vråla för att jag ska hitta ut. 

Hålla koll på solen och sådant svammel funkar inte alls, jag är väl ingen indian heller.

   Fundersam Fanny

Idag har det premiärsnöat och varit kallaste natten hittills denna höst med -7,9 grader. Och jag är förvånad. Ska det bli kallt? Ska det komma snö? Har på något sätt lyckas förtränga att det är en vinter vi har framför oss.

    Älskar höstens färger, som snart tyvärr är ett minne blott.

Jösses, tisdagstema idag och jag som inte ens har hunnit kolla vad dagens ämne är. Kanske får hoppa det idag....

Kram på er.

 

majako

17 oktober 2012 12:59

Obehgligt när du går vilse i skogen du kanske skulle investera i en GPS.Fanny ser ut att jobba på att bli medlem i grisfamiljen hon tycks tro att dina fina grisar är lortgrisar.Ha en bra dag kramar från oss

 

svågern

17 oktober 2012 19:48

Grenarna på granarna är oftast längre på södra sidan, myrorna bygger stackarna på södra sidan av trädstammen. Men jag lovar att var du än befinner dig i skogen runt kerräs så hör du alltid bilarna efter vägen, och då vet du åt vilket håll du ska gå!!(förutsatt att du vet vilken sida av vägen du är på):-)

 

Malin

18 oktober 2012 06:29

Va kul att Affe fick komma ut på jobb!
säga nej - vad är det för trams!!? Hoppas ni får läge snart igen då så han kanske kan få chans att gå hela vägen. Be dom du känner ringa även om det bara är ett dösök - bra träning!
..-"ingen indian heller" - TOKskrattar!

Ååååh - jag vill ha en Madofi-gris - om jag skriver brev till tomten tror du jag får en då ;)

kilade in här för att kika på Tisdagstemat - o så var det inget *snopet* Inte luras så där

Tjillevippen!

http://www.madofi.se

 

Jenny

18 oktober 2012 18:06

Svågern! Jösses, titta på trädgrenar och myrstackar, där har vi verkligen "indian-varning" *hehe*:D Tror du verkligen min blockerade hjärna fixar sådant. Och ha nu även i åtanke mitt ursprung från Stockholms betongdjungel.
Bilar, nä några sådana hörde jag inte, fast då gick jag ju och sjöng förstås.
Du vinner en gris om du kan svara på var trädbilden är tagen :)

Majako, har en GPS men det är ju bra att komma ihåg att ta med den. Eller helt ärligt så tror jag aldrig att jag ska få användning för den. Är huvudet dumt får Jenny lida :)

 

svågern

18 oktober 2012 18:19

Enkelt!
Kattilajänkä, kan vara på salmis sida!!!!!

 

Jenny

19 oktober 2012 18:35

Svågern. Funderar på om du kan ha fuskat... Fast det är klart, har man knatat runt i Keräs-skogarna i 40 år så kanske man känner igen sig :D
Rätt imponerad är jag dock och grisen är din :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...