Har läst utdrag ur Affes journal, från tiden när vi pendlade mellan Gammelstad och Strömsholm. Visade sig att symptomen är prick detsamma. Har jag förträngt det eller bara glömt.... Kräkkänslan och oron i magen går inte att ta miste på.

Jag har så många röster i min skalle, nej jag är inte schizofren på riktigt, fast ibland undrar jag.
Den ena säger åt mig att låssas som ingenting (inte ett alternativ) Den andra säger att jag ska åka till Bagarmossens regiondjursjukhus omgående och den tredje, sunda förnuftet? säger att det kanske är dags nu.
Veka, veka människa, kan inte ens skriva detta utan att gråta.
Vem kan hjälpa mig, vem kan råda mig, vem kan svara på mina funderingar. Ingen. Ensammast i världen.

Har bara lust att göra som Affe, dra täcket över huvudet och sova, sova, sova.........

Jaaaaa, så var det EFIT dags igen och nu börjar man ju bli riktigt rutinerad. Jag var dock beredd redan igår, trodde det var den 9 som gällde. Bara att börja om idag.

Andras EFIT (Ett Foto I Timmen) dag hittar du här:  

Kl 05.04 Vaknade pigg och utvilad, av mig själv och kände ett lätt träningssug. Beslöt mig för att köra ett morgonpass på gymmet. Första gången på evigheter som jag tog mig dit på egen hand *yey*

Kl 6. På gymmet möts man av arga lappar. Blir så irriterad på folk som inte kan skilja på mitt och ditt.

Kl 7. Hemma igen och läge för en välbehövlig dusch. Provade en helt ny duschkräm och kroppslotion som kändes väldigt lyxiga.

Kl 8. Frukost. Jag bara älskar Pauluns müsli med jordgubbar, kokos och hasselnötter.

Kl 9. Förbereder lunchen, en maffig sallad.

Kl 10. Urk, operation pannrumsröjning. Verktygstavlorna är på plats, nu är det bara resten kvar.

Kl 11.Fyller på mat åt småfåglarna. Lite extra lördagsgott får de i form av nötter. Är det lördag så är det.

Fönsterbubblan gör att man får se pippsen på nära håll. Tyvärr är den inte så stor och maten har en strykande åtgång. Efter ett tag har man 5 talgoxar som glottar in i köket och vill ha refill.

Kl 12. Mot staden och hämta Affes medicin. Varför tar det alltid så lång tid på apoteket när gammeltanterna jobbar, suck. Var in en sväng på Hemtex men vände nästan direkt. Jag behöver inget, skåpen är fulla, onödigt att gå där och tråna.

Kl 13. @ home! Äta min goda sallad bestående av förutom det vanliga gröntugget, ägg, mozzarella, kallrökt lax, räkor och kräftstjärtar, till detta en hemmagjord dressing *yummi*

Kl 14. Ladda upp dagen so far på EFIT. Till detta en stooor Latte och en liiiiten lussebulla.

Kl 15. Åter till pannrummet! Tänk om jag vore en hjälplös fjolla som inte ens vet hur man hur man skruvar i en skruv. Nu är jag ju inte det men ibland önskar jag faktiskt att jag inte vore fullt så driftig. Här är det hyllorna som ska kortas av. Svettigt värre.

Kl 16. Påhälsning av Fanny och Affe som meddelar att deras toaklocka ringt. Bara att klä sig och gå ut i höstrusket.

  Hallå!! Vi pinkar på oss...

Kl 17. Pannrummet, blä tar aldrig slut. Skruvade ner ett skåp, inte helt enkelt på egen hand men det gick, pust. Syns var skåpet suttit :)

Kl 18. Trååååkigt matte. Affe agerar spikvakt i brist på annat och kopplar på värsta ledsen minen.

Kl 19. Kolla! Verktygstavlan är komplett.

Kl 20. Om en strumpa är försvunnen då har Affe den i munnen. Jo, jo någon har inventerat tvättkorgen, igen.

Kl 21. Parkerade oss i soffan och tänkte hyra film, men tänkte om, alldeles för trött i mössan.

Kl 22. Nu tackar jag för mig och avslutar dagen och här nedan har vi en som redan avslutat sin. God natt!

   Affes nya favoritposition

Tjingeling   

Detta inlägg har jag påbörjat och raderat säkert 10 gånger. Det jag egentligen skulle vilja skriva är tre fulla rader med de absolut fulaste orden jag kan frammana ur mitt vokabulär. 

Men gör jag det är det säkert någon som tar illa vid sig eller anklagar mig för bristande ordförråd. Det sist nämnda håller jag dock inte alls med om. Lyckas man fylla tre rader med "fula" ord anser jag man har ett mycket gott ordförråd, om än bristande kvalitet.  

Äh, går inte, måste få säga något fult. JÄVLAR, skrivet  med inlevelse så det räcker för tre rader.

Då kan vi gå vidare, så ni får veta orsaken till mitt usla humör. Var i förmiddags till djursjukhuset I Luleå med Affe för hans spökande hälta.

Trodde ju (kanske) att det var höger ben. Det trodde inte veterinären och jag är inte svårövertalad.

Affe markerade tydligt och klart smärta i vänster tass.  

Båda tassarna röntgades men noll och intet fanns att finna på röntgenplåtarna.

Då kan jag åtminstone stryka artros i tassarna som en tänkbar anledning till hältan. Men VARFÖR har han då ont????

Tusen tankar och tre miljoner frågor. Kommer han någonsin att bli bra. Kommer han att behöva äta smärtstillande resten av livet, han blir tre i mars. Hur "hund-värdigt" är det då? Inte alls i mina ögon. Har han ont hela tiden eller bara ibland. Går det att åtgärda.

   Affe i full gång med sin favvosysselsättning, inventera matsäckarna.

Veterinären föreslog Strömsholm för vidare undersökningar. Jag kontrade med  Bagarmossen, Stockholms regiondjursjukhus. Brrr, får rysningar och myrkryp bara Strömsholm kommer på tal.

I dags läget kunde dock samtliga kliniker lika gärna ligga i Thailand, samma svårighetsgrad att ta mig dit.

   Undersöker hyllan.

Skrattade gott när veterinären frågade - Tror du att det går att röntga honom utan lugnande? - Näe! - Trodde nog inte heller det.

Vi är ju gamla bekanta på djursjukhuset och när djursjukvårdaren Sanna kom och hämtade mig och Affe sa hon - Jag funderade just varför man hade sedering på en tassröntgen, men nu förstår jag. *haha* Affe är verkligen ökänd, mera vild än tam. Men lika som han är stressad och vild, är han söt, go och så himla glad. När Sanna kom in på rummet var han nästintill totalt däckad men när han hörde hennes röst började lilla svansen gå som en trumpinne.

   Trött.

   Tröttare.

   Tröttast.

Fattigare, inte klokare (jo, på artrosen då) och mera uppgiven. Just nu får allt vara fram till måndag. Det enda jag ska göra under helgen är att prova transportväskan för att se om flyg överhuvudtaget är ett alternativ. Misstänker dock att hunden är för stor och väskan för liten. Viktmässigt är det redan kört men hittills har jag aldrig behövt ställa hund och väska på våg.

Har själv fått tid till ortopeden, om drygt två veckor och på sjukgymnastens inrådan skulle jag se till att ha så ont som möjligt när besöket infaller. Springa är det som sliter mest, alltså kutar jag av bara den. Men eftersom heffan Jenny tappat i kondition och ökat i omfång, är det inte helt plättlätt att springa milen. Så jag har lagt upp en springplan. Nu verkar det dock att jag kan skrota hela planen. Det har varit en väldigt bra knäperiod men just är det helt åt h-vete. Jag vägrar tro att det är mina nya arbetsuppgifter som förvärrat läget. Då får dom amputera bort mitt knä. Jag slutar ICKE.

Oj, höll på att glömma. Sambo fyller ju år i dag men är borta på jobb, så inget kalasande för hans del. Eller.... What happens in ??? Stays in ????

Fyller man år så ska man ju så klart ha presenter, vilket jag varit lite dålig på att ordna. Så här kommer en annorlunda men VÄLDIGT GENERÖS present.

Biljetter? Nix pix!! Bara att förnedra min blogg med dessa två lagloggor är STORT, för att vara jag. Tvi, tvi, tvi......

Imorgon är det EFIT och jag tänkte nog försöka berika er lördag med lite foton.

Ha en fin fredag och en riktigt trevlig helg.

Inte måste väl en detalj verkligen vara en yttepytte liten sak?
I så fall fuskar jag i dagens tisdagstema som är just DETALJ och bjuder på en inredningsdetalj till jul som jag hittade på affären idag. Värsta fina plåtpumlan, design Lasse Åberg. Men vad onödigt att den var fylld med godis, en hel massa godis dessutom.  I och för sig har jag ju en slasktratt här som brukar anmäla sig frivilligt när det kommer till godsaker.

Andras detaljer finner du här

Ha en fortsatt fin vecka

Första dagen med delvis nya uppgifter och trött i mössan är bara förnamnet, ändå var det en kortis dag.
Man vill ju liksom suga i sig all ny info och helst få den att sitta kvar i hjärnan också. Just nu surrar det prisbuffertar, uppföljningsgrupper och en hel massa andra nya ord i mitt huvud och det ÄR SÅ ROLIGT! Har gått omkring med ett leende på läpparna hela dagen och det gick bara inte att sluta le. Oförskämt roligt att jobba och när jag höll på med diverse uppgifter under dagen slog det mig att jag faktiskt får betalt för detta.

   Mysbubblan Fanny

Inte ens en liten fadäs på hemvägen fick mig ur balans. Blåste på i vindens hastighet hemåt. Jag kör alltid mer eller mindre som en dåre, utom på vintern då, hatar snömodd och sådant slisk på vägarna. Men än är det ju inte vinter, eller. Hur som haver så hade jag saktat ner något för att kunna svänga av E4an mot skogen och Keräs. Ooops. Satans vad halt det var. Glida, glida, glida förbi korsningen, hoppsan. Nå, jag blev ju varse om halkan åtminstone.

   Hallå, är det någon hemma? Snacka Peeping Tom!

Nu har jag gjort slag i sak och bokat röntgentid till Affe. På fredag ska vi till Gammelstad. Jag är nästan helt hundra på att det är höger framben som är problemet och visar nu röntgen ingenting, då kan jag åtminstone utesluta en del.

Något hände igår, orkar och vill inte gå in på vad men jag hade honom lös och det var mitt fel, det som hände. Trodde inte han skulle kunna gå alls idag. Gissa om jag hade ångest hela gårdagen och natten. Om och varför, jag kan ställa mig frågorna miljoner gånger men det ändrar ju inget, tvärtom, man lyckas bara få sig själv att må än sämre.
Jag gick väl inte heller helt välbehållen ur tilldragelsen. Så det är inte bara oro som hållit mig vaken i natt, utan även en hel del ajaj.
Affe gick turligt nog inte nämnvärt sämre imorse när han klev upp och jag blev så lättad in i själen, min lilla Affe-fis.

Jordvärmekabeln är på plats och min gård ser ut som en massaker. Jord, sand och stenbumlingar överallt. Men snart kommer väl snön och täcker över eländet.

   Täckning av kabel.

   Klart! Inte vackert.

Innan jobbet idag inledde jag operation röjningsarbete i pannrummet, där det också är massaker-varning. Det är nämligen där, i pannrummet, som den nya makapären, som reglerar jordvärmen, ska stå. Vi har så mycket skrot och skräp där och smutsigt är det. Ni skulle se fönstersmygen, man skulle kunna tro att det är en getingkyrkogård, uääääck.
Har investerat i verktygstavlor så nu ska det bli ordning och reda. Någon som känner sig sugen att sortera upp en kaosröra av 10 kg skruvar och spikar, huller om bladder, varmt välkomna.

  Röra, grrrr.

Idag blir det springbilder på Affe för nästan hela slanten. Vild, lös och fri som virvelvinden. Det är dessa bilder som ligger mig varmast om hjärtat, av förklarliga skäl.

Natti natti.

Fredag, igen. Var tar veckorna och dagarna vägen egentligen. Försöker vara effektiv men ändå hinner jag bara hälften, om ens det, av allt jag tänkt mig.

Onsdag var en lycklig och glad dag. Hade en bra känsla redan från morgonen, visste inte varför men kanske hade på känn att något positivt skulle inträffa. Innan klockan slog 15 hade jag fått riktigt glädjande besked. Besked som innebär att jag ska få delvis nya arbetsuppgifter *hoppa, studsa, yla av glädje*
Framöver kommer det att bli plättlätt och hur roligt som helst att gå till jobbet. Hoppas att jag kan sprida lite glädje bland mina kollegor också, i form av Jenny- Miss Sunshine *haha*

Hela onsdagskvällen befann jag mig i ett lyckorus och insåg att det nästan var lite otäckt att vara SÅ glad. Ni vet motpolerna som har en tendens att dyka upp, sol, regn, glädje, sorg. Någonstans började jag ana ett massivt bakslag. Eller ska det faktiskt vända nu, efter två helvetiska år, ska det kanske börja gå min väg nu.

Hur som helst. Det slog mig, när jag gottade mig i min glädjebubbla, att det var väldigt, väldigt länge sedan jag känt mig så äkta glad. Så länge sedan att jag faktiskt glömt hur det känns att ha den där riktigt bubblande glädjekänslan.

Bakslag eller ej, jag njuter så länge det varar.

På hundfronten intet nytt. Har blivit dåligt med det mesta framförallt promenader. Det är vädrets fel. Det har varit och är fortfarande SNORhalt. Regn, snö och regn igen,  om vartannat. Jag har världens bästa skor, min Ice bugs men det är ändå obehagligt. Man går och spänner sig hela tiden.

På grisfronten händer det desto mer. Familjen Nasse växer.

   Familjen är samlad.

   Denna nasse har redan fått ett nytt hem :)

   Några syskon ;)

Ute på gården händer det just nu massor. Vi har äntligen lyckats få hit en grävare. Så nu blir det jordvärme för hela slanten och Jenny slipper fortsättningsvis göra eld i pannan, hurra *trallalallalaaa*
Trodde att det skulle ta evigheter att gräva själva kanalen för jordvärmen, eftersom vår gård är så stenig och eländig. Han började när jag gick i väg på promenad med Affe och när jag kom tillbaka hade han hunnit nästan halvvägs. Jag trodde knappt mina ögon. Långt där inne i skogen kunde jag nämligen höra hur skopan slog mot stenarna, vilket så klart stärkte min teori om tidsåtgången, svårgrävt. Roligt att bli positivt överraskad. Dock mycket jobb kvar ännu och med ett timpris på 600-700 kr vill man ju gärna att det ska gå undan i svängarna.

   Sambo plockar stenar.

Så var det det där med träning och ett nyttigare liv, vilket bara inletts delvis, än så länge. Jag har i alla fall kommit mig i väg och tränat denna vecka. Men inte på eget bevåg. Hade det inte varit för min stöttande träningskompanjon hade det blitt noll och intet på den fronten. Hon är verkligen guld värd. När klockan ringde i tisdags för första träningspasset, fattade jag inte ens vad det var som lät. Försökte känna efter om jag inte hade väldigt ont någonstans och därmed få lov att ställa in alla fysiska aktiviteter. Nix, upp och hoppa och efteråt var det så klart jätteskönt.

För att det inte ska bli minus på kalorikontot *ironisk* bakade jag i går en kladdkaka med lakrits/chokladglasyr. Till denna skulle man servera vispgrädde med rivet citronskal. Är inte överdrivet förtjust i varken choklad, kladdkakor eller citron heller för den delen. Men kombinationen med chokladen, lakritsen och citrontjoffset var riktigt lyckat. Tydligen föll den även "grävfolket"  i smaken, för vips var hela kakan slut. Kul när det är uppskattat. Hann i alla fall ta en bild på kakan innan den förtärdes och försvann.

   *yummie*

Imorgon är det röd lördag och jag jobbar. Mina nya uppgifter börjar inte förrän på måndag men faktiskt känns det redan nu ganska kul att gå till jobbet. Undrens tid är icke förbi och jag som varit så kräkless.

Ha en riktigt trevlig helg.