Att det nu ska vara så svårt att få vara på topp. Yey I'm back, avslutningen på mitt föregående inlägg är som ett knytnävsslag i magen, bildligt och bokstavligt faktiskt.

Jag insjuknade i något på torsdagskväll, mådde gräsligt illa plus lite andra åkommor. Hade varit lätt att säga magsjuka men jag tror inte att det var det. Lutar istället åt att det var något jag åt under torsdagens besök i Luleå. Hela fredagen försvann sedan i ett vakkum. Jag fick feber och när kvällen kom gav jag sambo förslaget att antingen skjuta mig eller kväva mig med en kudde. 38 timmar utan föda kan laka ur vem som helst. På lördag var det lite bättre och jag kunde ta mig ur sängen, ett tag. På kvällen fick jag hiskeliga magkramper och trodde nog min sista stund var kommen. Söndag, ny dag och nya friska tag men mat i magen funkar inte alls, inte då och inte nu. Känns som det bor en alien någonstans långt där inne som inte godtar annan föda än blåbärssoppa, te, soyayoghurt och rostat bröd. Gjorde ett tappert försök igår att äta något annat men det straffade sig hela eftermiddagen och natten, det gör jag inte om på ett tag. Nu dricker jag istället blåbärssoppa av blåbären som jag och Affe slet med att plocka ihop i höstas, kul? att de kom så väl till pass. Sur är jag dock för att jag slösat lediga dagar på att ligga sjuk och sur är jag för att jag missade ett prinsesskalas under helgen.

Nu till torsdagen och besöket i Luleå. Direkt på morgonen lämnade jag in BU och BÄ (Fanny och Affe, naturligtvis) på djursjukhuset. Affe för munsanering (första och sista gången, från och med nu borstas det tänder) och Fanny för utredning av Cushings genom kontinuerliga blodprov under hela dagen.

Lilla Fanny är så duktig och försynt av sig tillskillnad mot Affen som verkligen skiter i allt och bara röjer på. Kaos och liv i luckan när Affe är med, är bara förnamnet, suck Jag hade huvudvärk redan när jag lämnade djursjukhuset tidigt på morgonen. Ni kan ju ana hur den var innan jag var hemma på kvällen. Här följer ett utdrag ur mejlet från veterinären rörande Fannys sjukdom.

Fanny har efter provtagning konstaterats lida av Cushings sjukdom. Cushing
drabbar den medelålders – äldre hunden och beror oftast på en överproduktion av
ett överordnat hormon från hjärnbihanget, som i sin tur stimulerar binjuren att
producera för mycket kortison. Sjukdomen utvecklas ofta successivt under månader
och år innan den blir symtomgivande.

Kortisonöverskottet ger en rad effekter på kroppen. Ökat drickande och
kissande, bukförstoring, leversvikt, sockersjuka, flåsighet, trötthet,
håravfall och ökad infektionsrisk är några exempel.

Hundar med Cushing kan behandlas med medicinen Vetoryl. Detta är medel som ges
dagligen och sänker kortisonproduktionen under delar av dygnet. Symtomlindring
ses efter dryga veckans behandling, framför allt att drickandet minskar. Övriga
symtom försvinner långsammare över tid.

Biverkning med Vetoryltabletterna är trötthet, kräkningar och vinglighet.

Syftet med Vetoryl är att ge Fanny ett liv med god kvalitet, där framförallt
törsten och kissandet är under kontroll. Behandlingen är således inte botande
utan kontrollerande.

I förlängningen handlar det om att ge henne ett värdigt hundliv, ett värdigt hudliv sett ur människoperspektiv?! Jag är inte alls så säker på att våra fyrbenta vänner håller med om oss vad som är värdigt eller ej. Jag har alltså i form av djurägare återigen den "stora förmånen" att leka Gud och jag gillar det inte alls. MEN så här resonerar jag. Så länge hon mår bra i övrigt, är glad, springer, busar med sina bollar, äter, skäller :-) osv. får jag ta det som att hon trots allt mår hyfsat ok. Den dagen motsatsen visar sig, vet jag vad jag måste göra även om jag idag inte ens kan tänka tanken utan att börja gråta. Men den dagen den sorgen, nu kör vi..

Ut i friska luften på en lugn eftermiddagspromenad i solen med Bu och Bä

Ha det gott alla ni..