Har inte så mycket att rapportera om idag egentligen, tänkte mest chocka er med ett nytt inlägg bara. Det är ju stundvis lite långt mellan gångerna, tyvärr.

Sol på ryggstödet, då ligger man där.

Jag har varit ledig igår och idag och har verkligen försökt göra dessa dagar till riktiga ego-dagar. Dvs. många hundpromenader och en massa skidturer. Dessa aktiviteter kräver dock energi vilket fortfarande är en liten brist vara eftersom mitt matintag är strikt begränsat. Idag har jag iallafall provat med kycklingsallad till lunch och det verkar gå vägen.

Två stycken solceller, att dela går utmärkt  

Hela två skidturer hann jag med igår, varav den sista bedrevs i skymning och är inte något att rekommendera. Det är mörkt i skogen ska ni veta och träden kommer fasligt nära och fort i nerförsbackar och i kurvor. Störtkruka på skallen kanske vore något. Kanske ska tillägga att jag är värdelös på att åka skidor. Viljan finns men inte tekniken. I bästa (värsta) Mora-Nisse stil hasar jag mig fram längs spåret. Ramla gör jag, rakt upp och ner där inga synliga hinder finns. Å se den där moderna, häftiga skatestilen behärskar jag inte alls.

Så här ser det ut när jag tagit mig ur skogen, km efter km

Skulle vilja ta en tur till idag med (har varit i förmiddags) men just nu känns det som jag har två bowlingklot i bakdelen och benen är trötta. Kanske klokast att vila. Fast å andra sidan har jag ju vilat hela helgen, motvilligt förstås.

Hundarna har fått varsin långpromenad. Jag gillar lyxen att kunna ge dem lite egen tid och jag vet att i vart fall Fanny uppskattar att slippa pestapan-Affe.

   Fanny rekar färdvägen

   Lycka när skaren håller, man hittar ju en massa spännande

Samtalade med veterinären idag igen rörande Fanny och har beslutat mig för att avvakta med medicineringen tills hon är längre gången i sjukdomen. Att ställa in medicineringen är en hel vetenskap i sig och kräver noggrann och tät uppföljning. Att hålla på att laborera med kortisonhalter i blodet vill vi undvika i det längsta.

Eftersom jag föredrar raka besked och ogillar starkt att saker och ting "lindas in" frågande jag om förlopp och dödlighet. Svaret blev att dödlighet på grund av Cushings är sällsynt men om diabetes utvecklas till följd av sjukdomen brukar man räkna på ett ungefär ett år. Då vet vi.

Nu gick sambo just ut och grillade korv, orättvist. Jag vill också ha men definitivt inte min mage.

Avslutar med en bild på Affe tagen när han bestiger Mount Keräsjoki (extremt stor snöhög) på vår gård. Alla "stora" artister/konstnärer namnger ju alltid sina alster så denna har jag (i form av stor artist, haha) döpt till Liten fis på berget.

   Liten fis på berget.

Med detta lämnar jag för er idag. Ha det bäst