Jag behöver inte se på tv längre, i varje fall inte om jag är sugen på en thriller eller möjligtvis lite action. Nå, hellre det än skräckfilmen som rullade på för någon vecka sedan. Ni kanske minns att jag nämnde något om en skräckvecka i ett tidigare inlägg.
För att bo ute på landsbygden går det minst sagt livat till och jag kan inte påstå att jag är helt tillfreds med tillvaron. Sköt dig själv och skit i andra följer jag stenhårt, åtminstone här hemma i byn och jag hoppas innerligt att det är ömsesidigt.

Börjar återhämta mig från min "pollenallergi" och testade löpbandet på gymmet imorse, JOBBIGT! Körde lite maskiner, ännu JOBBIGARE och svetten forsade. Men ändå skönt. Drabbas av en inre rastlöshet när jag inte tränat på ett tag och dessutom känner jag mig som en deghög.

Du gamla du fria, du fjällfeta ko...... Sveriges nationaldag och vem bryr sig egentligen, förutom de lyckoostar som får en extra ledig dag. Jag hör naturligtvis inte dit, nix pix. Enda positiva med denna dag, för mig, är att det dubbelt betalt. Å andra sidan får man ju jobba dubbelt så hårt eftersom vi är mindre folk röda dagar.

Jag styrt upp dagen (i tanken) rätt bra. Träning i morse -check, åka och arbeta, klippa gräsmattan direkt efter jobbet och sedan städning. Som avslutning hade jag tänkt baka scones och glo på tv. Förhoppningsvis finns det något roligt och lättsamt att titta på. Är ju som sagt mättad på action och thriller. Observera dock orden inom parentes, i tanken. *hehe*

Begravningskläderna är i sin ordning, pust. Det är alltid ett jobbigt och tråkigt moment att ta tag i.
Jag har en svart kjol, jag kallar den för begravningskjolen. Det är en snäv skapelse i ganska liten storlek och den får ofta agera måttstock för min kroppsvolym. Ytterst glädjande var att jag faktiskt fick upp den över höfterna. Jag kunde till och med stänga knappen i magen, utan att hålla andan eller ligga raklång på sängen.
Nu ska jag inte ha den kjolen på den stundande begravningen utan en svart klänning jag faktiskt råkade finna i garderoben efter morfars begravning. En klänning, totalt bortglömd, alldeles oanvänd och förpassad längst bak allra underst. I bland är det bra att vända ut och in på skåpen, man vet minsann aldrig vad man kan finna.
Ja, tillbaka till det där med begravningskjolen. Den satt väl inte så jättevackert (typ korvskinn) men det gick på och det fick mig att tralla lite extra igår kväll......

Happy nationaldag på er

 

Malin

7 juni 2013 11:16

hoppselihejsan Jenny!

låter som ni har lite country-side-drama på G..?
Inge kul med begravning *kramar om*

.. att hoppas på att få se en bild på dig i den "lilla svarta" klänningen vore väl som att börja tro på tomten ;)

Gillar dig som tusan Jenny :)

Tjillevippen från oss

http://www.madofi.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...