Ruben har sedan starten haft lite bekymmer med sina ögon. Det har runnit och varit irriterat. Vid första veterinärbesöket (i Kalix, den lokala kreaturs stationen)  kom de med rådet att jag skulle sätta Zilkeyedroppar i hans ögon, 3 gånger om dagen. Till att börja med blev det bättre men så försämrades det igen.

I torsdags kontaktade jag djurkliniken i Öjebyn, där de har en ytterst kompetent ögonspecialist. - Vi har en avbokad tid hos honom idag, kl 11.15 sedan kommer han att vara ledig ett tag  framöver (LÄS ÄLGJAKT!!!) - Eh, okej, jag kommer!
Hinner jag till Öjebyn från Haparanda på strax över 2 timmar, med tanke på att jag inte vet exakt VAR  det är någonstans? Har bara varit där en gång tidigare, för 100 år sedan.
In med Ruben i bilen, panik, panik, panik. Dåligt med diesel i bilen ännu mer panik. Tur att jag är så naturligt vacker *ironi* för jag hann varken duscha eller fixa till mig. En snabb inventering av mig själv klargjorde att jag åtminstone hade hela, rena kläder på mig, alltid något. Resten får jag helt enkelt kompensera  min bländande personlighet *mer ironi*

 
40 minuter före utsatt tid var jag på plats. Schhhh och hysch, hysch, för när jag räknar på det inser jag att det gått fort, väldigt fort. Men körkortet är än så länge i tryggt förvar i portmonnän, för jag har väl inte klippt några fartkameror, eller......

 
Bilresan med Ruben gick bra och bilåkning verkar inte bli något framtida bekymmer, skönt. I väntrummet på kliniken var han en ängel, så lugn och harmonisk. Han tittade så klart på de andra besökarna men låg lugnt och stilla i min famn. Valpar väcker alltid uppmärksamhet men "bullar" lite extra, har jag märkt. - Vad roligt med en lite "annorlunda" ras sa en av de som inte kunde motstå "Rubencharmen"

Han fick en diagnos på sina problem, follikulär konjunktivit,  en ganska vanlig åkomma hos unga hundar tydligen. Under 1 månads tid ska han nu behandlas med kortisondroppar och sedan ska det förhoppningsvis vara bra. Undrar om jag någonsin kommer att få äga en kärnfrisk hund........

I fredags åkte Affe, Ruben, jag och husse till bästa badstället och hade en mysig stund. Ruben är inget vattendjur än så länge men tror att det kommer att ge sig med tiden. Han tittade avundsjukt när Affe plaskade men nöjde sig med att gå ut en liten bit i vattnet med jättetassarna. Bilderna i inlägget är så klart tagna där.

Igår var vi och stadstränade och vad passar väl bättre än att tillbringa passet vid ingången till IKEA. Och imorgon bär det av till veterinären igen. Då är det dags för 12 veckors sprutan. 

 

Britt

3 september 2013 08:40

Hej
Härliga bilder som vanligt.
Jag har ett erkännade att göra...jag har inte varit speciellt förtjust i bullterrier...förut.
Har dock fallit pladask för ditt charmtroll:-) Han är jättesöt.
Ingen Stockholmsresa inplanerad under hösten så man får träffa er?
Kram

 

Jenny

4 september 2013 10:58

Hej!
Vad roligt att höra att han lyckats "omvända" dig :)Min mor och min sambo var inne på samma linje som dig men de har också ändrat sig. Rubencharmen är svår att motstå :)
Vi hade tänkt komma ner en sväng men får nog bli till våren istället, börjar bli så mörkt och eländigt längs vägarna nu.
Kram.

 

Malin

5 september 2013 09:33

Nämen.. e Ruben lessen i ögat?
hoppas det fixar till sig snabbt med dropparna. Nästan alla hundar har något krux någon gång i livet. Börja nu inte leta fel på hundstackarn!

HÄRLIGA strandbus-bilder!
Se ni har ju en egen strand, hoppas kunna ta en tur för hundbad i helgen.
Här roar vi oss nu på "Fields of Gold" *uppis på bloggen*

Tjolahoppsanhejsan!

http://http ://www.madofi.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...