Det har varit ett tungt år många sätt och skratt har suttit alltför långt inne, alltför länge. Men igår fick jag ett mms av min sambo, mitt under pågående jakt, som fick mig att skratta så tårarna rann.
-Ber allra ödmjukast berörd part om ursäkt, men va fan, du skulle ha behållit kallingarna på. *haha* jag skrattar fortfarande.
Fast bilden är ju inte bara rolig, den speglar även ett genuint, tvättäkta (hahaaa, flåt) intresse och så fina vovven Storm som sitter så stolt på den fällda älgen och inväntar sin husse. *fnitter igen* men varför inga kalsonger.......

Ruben har varit med mig till blåbärsskogen idag och blåbär var mums fast å andra sidan så är allt mums i Rubens mun. Hmmm, idag kom det ut en EAN kod.... Han fick ett superkort korvspår som gick bra. Hunden börjar dock bli minst sagt älgfixerad.

Affe har under eftermiddagen fått ett nytt spår med färsk älgklöv, ca 1 timmes liggtid, delvis draget över sand/sten.
Det är så otroligt roligt för plötsligt spårar hunden som en klocka. Min parson Emil, som inte längre finns hos oss, var en riktigt spårterminator och nu börjar jag se samma sak i Affe, trots hans få spårtillfällen.
Han spårar numera i ett betydligt lugnare tempo och är riktigt noggrann, det har han inte varit tidigare. Förr har han plötsligt kunnat vika av spåret och ge sig av åt ett helt annat håll, antagligen till något annat välluktande i skogen.
Nu blev  det ett ganska långt spår och man märkte att han blev lite trött mot slutet. Vi hade behövt ta en liten vätskepaus men matten hade glömt vattnet. Så stolt och glad han var när han hittade klöven.  

Trodde ni att jag skulle blåsa er på bilden???? Nä, sån är inte jag, delad glädje är dubbel glädje.
Och man ska ju alltid spara det bästa till sist.......

Mot en ny vecka med nya möjligheter. Wihoooo, min pappa kommer hit på tisdag.