Usch just nu känns det inte roligt alls. Jag är så där superduper, äckligt orolig för Affe. Så orolig att jag går omkring med ett konstant illamående i magen. Och det är just magen som är problemet för lilla Affe-fisen.

Det började i tisdags på förmiddagen då han hade uppenbart ont i magen. Efter ett tag kräktes han, det kom upp lite osmält mat och han blev bättre. Jag avbokade akuttiden jag fått på djursjukhuset.
Har sedan dess gett honom skonkost och tyckte nog det verkade hyfsat. Men igår kom det diarré och han uppvisade under kvällen "ont i magen tecken" igen. Jag blir så orolig att jag nästan går sönder.

Hemma-veterinär Jenny har naturligtvis analyserat tillståndet. Tror inte att han ätit något olämpligt. Det har visserligen tuggats mycket ben och han har satt i sig en del gräs när vi varit ute. Men nej, jag misstänker att det är stress. Det är ingen vidare miljö här hemma just nu för hyperaktiva, stressnissen Affe. Den pågående älgjakten innebär att husse är hemma (hemma å hemma är väl att ta i) vilket innebär att det är ett evigt springande. Det ska bytas kläder, bytas hundar, hämtas korv, laddas telefoner osv. Hundar skäller, hundar piper, främmade hundar på gården. Jag blir själv nästan galen.

 
Dessutom är matten på en massa äventyr med bebisRuben och avundsjuka Affen får inte följa med. Stress, stress, stress. Nu ska jag försöka hålla ställningarna till söndag eftermiddag då allt lugnar ner sig igen. Kära gode Gud, kan du inte pleeeeees avsluta jakten i förtid.......

   Tuffa-Ruben var och hälsade på älgen.

Rubens ögon (öga) har glädjande nog blivit riktigt bra och det bara efter en ynka veckas behandling. Behandlingen (kortisondroppar i ögat)  skall dock fortlöpa under tre veckor till.

   Same, same but different.

Förövrigt har jag ett stort sug i min kropp just nu. Ett sug som alltid återkommer under hösten. Vi talar naturligtvis om spårsuget. Jag hoppas och tror att jag och Ruben ska få många givande stunder i spårmarken. Förhoppningsvis kommer jag att kunna använda honom som eftersökshund på skadat vilt. Har inte lagt något spår åt honom än men gissa om det kliar i kroppen. Han uppvisar redan nu positiva och lovande tecken på att vilja använda sin nos till nosigheter *fniss*
Klurar lite på terrängen, han har ju liksom så korta ben än. Får nog bli på ängen till att börja med.

Nu är det dags att mata Piraffen med torsk, ris och majsvällning. Själv tror jag att jag ska "baka" ihop en lasagne, till min mage. Måste liksom ha något aptitligt när man helst inte vill äta alls...

Kram