Usch just nu känns det inte roligt alls. Jag är så där superduper, äckligt orolig för Affe. Så orolig att jag går omkring med ett konstant illamående i magen. Och det är just magen som är problemet för lilla Affe-fisen.

Det började i tisdags på förmiddagen då han hade uppenbart ont i magen. Efter ett tag kräktes han, det kom upp lite osmält mat och han blev bättre. Jag avbokade akuttiden jag fått på djursjukhuset.
Har sedan dess gett honom skonkost och tyckte nog det verkade hyfsat. Men igår kom det diarré och han uppvisade under kvällen "ont i magen tecken" igen. Jag blir så orolig att jag nästan går sönder.

Hemma-veterinär Jenny har naturligtvis analyserat tillståndet. Tror inte att han ätit något olämpligt. Det har visserligen tuggats mycket ben och han har satt i sig en del gräs när vi varit ute. Men nej, jag misstänker att det är stress. Det är ingen vidare miljö här hemma just nu för hyperaktiva, stressnissen Affe. Den pågående älgjakten innebär att husse är hemma (hemma å hemma är väl att ta i) vilket innebär att det är ett evigt springande. Det ska bytas kläder, bytas hundar, hämtas korv, laddas telefoner osv. Hundar skäller, hundar piper, främmade hundar på gården. Jag blir själv nästan galen.

 
Dessutom är matten på en massa äventyr med bebisRuben och avundsjuka Affen får inte följa med. Stress, stress, stress. Nu ska jag försöka hålla ställningarna till söndag eftermiddag då allt lugnar ner sig igen. Kära gode Gud, kan du inte pleeeeees avsluta jakten i förtid.......

   Tuffa-Ruben var och hälsade på älgen.

Rubens ögon (öga) har glädjande nog blivit riktigt bra och det bara efter en ynka veckas behandling. Behandlingen (kortisondroppar i ögat)  skall dock fortlöpa under tre veckor till.

   Same, same but different.

Förövrigt har jag ett stort sug i min kropp just nu. Ett sug som alltid återkommer under hösten. Vi talar naturligtvis om spårsuget. Jag hoppas och tror att jag och Ruben ska få många givande stunder i spårmarken. Förhoppningsvis kommer jag att kunna använda honom som eftersökshund på skadat vilt. Har inte lagt något spår åt honom än men gissa om det kliar i kroppen. Han uppvisar redan nu positiva och lovande tecken på att vilja använda sin nos till nosigheter *fniss*
Klurar lite på terrängen, han har ju liksom så korta ben än. Får nog bli på ängen till att börja med.

Nu är det dags att mata Piraffen med torsk, ris och majsvällning. Själv tror jag att jag ska "baka" ihop en lasagne, till min mage. Måste liksom ha något aptitligt när man helst inte vill äta alls...

Kram

 

melitta

6 september 2013 06:48

HejHopp:)
Synd att Affe fisen inte varit mer hemma hos oss... han hade kunna flytta på kollo ett tag;) Väldigt söta bilder du fått på vovvarna;)

Här är stressen oxå hög.... Träff dag nummer 2 i skolan lååånga dagar, lite sömn. Nästa vecka har jag dubbla uppgifter allt för att jag ska åka iväg sedan, sambo bort rest och Linda håller på att bli sjuk.... HJÄÄÄÄÄÄlp!!! Hinner inte med sjuka barn just nu:(
Önskar jag kunde hoppa fram en månad just nu:)

Kram på fina dig;)

 

Malin

10 september 2013 14:22

Usch då, inge vidare att Affe är dålig i magen, tänk på att mattes stress även känns av av hunden. Hoppas du kan hitta någon fungerande rutin, ibland kanske Affe kan följa med på Ruben-utflykt men stanna i bilen. Fina Ruben med snart öron på plats - söting!

Du säger du ska flytta till Skåne - NÄR KOMMER DU DÅ??

sorry att jag inte kom inom när jag ändå var ute och körde.., hade ju bara ett litet stenkast kvar till Mumindalen ;)

Många bilder från helgen finns nu att beskåda :)

http://www.madofi.se

 

Jenny

13 september 2013 16:44

Melitta
Hoppas allt går bra för dig där hemma, jag tänker på dig ska du veta <3

Malin
Tycker du hade kunnat komma när du ändå var ute å rullade ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...