Jaha och vanlig ordning går det inte min väg.

Ruben är inlagd på djursjukhuset. Åkte in med honom i förmiddags efter en helvetisk natt. Jag trodde nästan han skulle dö under en av sina många kräkspasmer. Ungefär var trettionde minut var det dags att vända ut och in på tarmarna, stackars hund. Tror jag torkat mer spya inatt, än vad jag gjort under hela mitt liv.

Hos veterinären var han sitt vanliga hysteriskt glada jag, fast ändå något dämpad. I vanlig ordning skulle han sno något. Idag var det stetoskopet och  kanylen som var i farosonen. Mitt i allt slängde han sig på rygg och vill bli kliad på magen - Jaha, sa veterinären skrattande - det är bäst vi gör det då. *klia, klia, klia*

Och så olycklig när veterinären tog tempen på honom (i onda rumpan) men ändå viftade han på lilla svansen likt en propeller. Hur go är han inte den hunden.
Jag HATAR att lämna mina hundar på djursjukhuset, det gör lika ont varje gång och jag vänjer mig aldrig.

Hem till ett tyst, somt hus. Nu gör sig verkligen ensamheten påmind. Jag vet inte när mitt hus sist varit helt tomt på fyrbenta varelser. Måste väl ha varit innan jag skaffade Fanny, för alltså 14-15 år sedan. Känns konstigt och ödsligt.

Nu är han inkopplad på dropp och de ska kontraströntga honom. Visar inte röntgen något ska de göra en gastroskopi och ta biopsier. Men det blir längre fram då han stabiliserats lite i sin mage.

  
Ynkel-skrynkel innan avfärden till
djursjukhuset.

Nu ska jag gå och lägga mig. Blev ju inte mycket till sömn inatt.