Min älskade lilla lycko-fis finns inte längre.

   Fan, det gör så ont...

   Sista "tillsammans"bilden..

Det finns några tappra kvar, det har jag sett minsann. Det har varit värsta megalånga blogguppehållet och det beror inte på att det inte funnits saker att skriva om, snarare tvärtom faktiskt. Det har varit på tok för mycket och att få ihop röran på print när man dessutom jobbat som en röd gris funkade inte. I juli var jag visst ledig två dagar. Men jag behövde jobba och jag ville jobba, ingen tvingade mig. Priset betalar jag nu, med en enorm trötthet. Men det är fortfarande jobbet, med tillbehör, som får mig på gott humör, som får mig att kliva upp varje morgon. Hur jävligt det än varit finns det alltid någon där som får mig att skratta och glömma "vardagen" för en stund. Och från det mest oväntade håll har det plötsligt funnits stöd. Jag ser mig som mycket lyckligt lottad, trots allt.

Så vad har då pågått i tokigterriers liv? Jag och sambo har efter 18 år tillsammans separerat. Han beslöt sig för att bryta upp och vi enades om att försöka sköta detta på ett snyggt och trevligt sätt.

Så blev min lyckofis Affe, betydligt sämre i sina tassar och jag fick fatta beslutet att låta honom somna in. Mitt i allt annat elände, så att säga. Lasta in hund i bil, själv. Åka till veterinär, själv. Vara ensam med sorgen, själv.
Jag har gått på 110% så länge att jag faktiskt inte riktigt insett vidden av det jag gjort förrän alldeles nyligen, då jag varit ledig några dagar extra. Helt plötsligt kunde jag inte se Affe-fotona på väggen utan att börja gråta. Herregud, jag har satt bort min hund, vad har jag gjort, hur kunde jag........ Min lyckofis...... Och såren blev alldeles färska och blödande. Dåligt samvete för att jag inte hedrat honom med ett eget inlägg på bloggen, det har jag ju gjort med de övriga.....Nå, det kommer, när jag är redo. Men inte idag.

Jag har under 5 veckor haft hand om en av jämthundstikarna, Kikka,  som nedkom med 8 valpar. Jobbig förlossning som vanligt för henne men i övrigt har det gått ganska bra. Ena valpen är liten som en fågelunge och klart som sjutton att man fäster sig lite extra vid den. Jag har hela tiden sett till att han fått bästa matplatsen hos tiken och även handmatat honom när jag satte in riktig mat. Tror ni han tyr sig till mig, nääääääääääe. Nu har mina små pissisar flyttat till husse och det blev väldigt tyst och tomt.

   Lilla favvisen innanför tröjan, där han
sedan somnade.

   Fokuserad :)

Men jag har ju Ruben-raket och jösses han är som fem små grisar han. *Fniss* fråga bara min far som var här på "arbetsläger"  i 10 dagar. - Jo, han är väldigt snäll och kärleksfull Ruben, men samtidigt fruktansvärt INTENSIV.

   Tappade en skål med yoghurt på Ruben.

Nu har jag haft ledig helg och lördag gick väl bra men idag, äckliga söndag, vill jag bara avveckla. Vi tog visserligen en lång, härlig promenad jag och Ruben. Men för mycket ledig tid gör att man hinner tänka för mycket och oroa sig för saker, kanske helt i onödan. Men nu är söndag snart slut tack och lov.

Jag har ju fotat en del under "uppehållet" inte så mycket som jag brukar men det som finns kommer jag att lägga upp lite pö om pö.