Min älskade lilla lycko-fis finns inte längre.

   Fan, det gör så ont...

   Sista "tillsammans"bilden..

Det finns några tappra kvar, det har jag sett minsann. Det har varit värsta megalånga blogguppehållet och det beror inte på att det inte funnits saker att skriva om, snarare tvärtom faktiskt. Det har varit på tok för mycket och att få ihop röran på print när man dessutom jobbat som en röd gris funkade inte. I juli var jag visst ledig två dagar. Men jag behövde jobba och jag ville jobba, ingen tvingade mig. Priset betalar jag nu, med en enorm trötthet. Men det är fortfarande jobbet, med tillbehör, som får mig på gott humör, som får mig att kliva upp varje morgon. Hur jävligt det än varit finns det alltid någon där som får mig att skratta och glömma "vardagen" för en stund. Och från det mest oväntade håll har det plötsligt funnits stöd. Jag ser mig som mycket lyckligt lottad, trots allt.

Så vad har då pågått i tokigterriers liv? Jag och sambo har efter 18 år tillsammans separerat. Han beslöt sig för att bryta upp och vi enades om att försöka sköta detta på ett snyggt och trevligt sätt.

Så blev min lyckofis Affe, betydligt sämre i sina tassar och jag fick fatta beslutet att låta honom somna in. Mitt i allt annat elände, så att säga. Lasta in hund i bil, själv. Åka till veterinär, själv. Vara ensam med sorgen, själv.
Jag har gått på 110% så länge att jag faktiskt inte riktigt insett vidden av det jag gjort förrän alldeles nyligen, då jag varit ledig några dagar extra. Helt plötsligt kunde jag inte se Affe-fotona på väggen utan att börja gråta. Herregud, jag har satt bort min hund, vad har jag gjort, hur kunde jag........ Min lyckofis...... Och såren blev alldeles färska och blödande. Dåligt samvete för att jag inte hedrat honom med ett eget inlägg på bloggen, det har jag ju gjort med de övriga.....Nå, det kommer, när jag är redo. Men inte idag.

Jag har under 5 veckor haft hand om en av jämthundstikarna, Kikka,  som nedkom med 8 valpar. Jobbig förlossning som vanligt för henne men i övrigt har det gått ganska bra. Ena valpen är liten som en fågelunge och klart som sjutton att man fäster sig lite extra vid den. Jag har hela tiden sett till att han fått bästa matplatsen hos tiken och även handmatat honom när jag satte in riktig mat. Tror ni han tyr sig till mig, nääääääääääe. Nu har mina små pissisar flyttat till husse och det blev väldigt tyst och tomt.

   Lilla favvisen innanför tröjan, där han
sedan somnade.

   Fokuserad :)

Men jag har ju Ruben-raket och jösses han är som fem små grisar han. *Fniss* fråga bara min far som var här på "arbetsläger"  i 10 dagar. - Jo, han är väldigt snäll och kärleksfull Ruben, men samtidigt fruktansvärt INTENSIV.

   Tappade en skål med yoghurt på Ruben.

Nu har jag haft ledig helg och lördag gick väl bra men idag, äckliga söndag, vill jag bara avveckla. Vi tog visserligen en lång, härlig promenad jag och Ruben. Men för mycket ledig tid gör att man hinner tänka för mycket och oroa sig för saker, kanske helt i onödan. Men nu är söndag snart slut tack och lov.

Jag har ju fotat en del under "uppehållet" inte så mycket som jag brukar men det som finns kommer jag att lägga upp lite pö om pö.

 

Ewa

12 oktober 2014 20:52

Men gud vad tråkigt!! Jag, som bara har sett Affe på bild, blir tårögd och jag vet att jag kommer att sakna honom, så hur är det inte för dig?

Många tankar och kramar!

http://www.fundringar.bloggplatsen.se

 

majako

13 oktober 2014 13:14

Hej på dig trevligt att få läsa din blogg igen och se både fina och roliga hund bilder förstår att du har haft det jätte jobbigt och att saknaden efter AFFE är stor det gör ont i våra hjärtan vi finns här för dig många stora kramar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...