Jag är ledig idag. Välbehövligt men TRÅKIGT. Nu väntar jag bara på att det ska bli kväll så jag får gå och sova *hahaa*

Har varit rysligt risig under veckan med både migrän och skitaxel. Nu är båda delarna bättre men jag vågar ju inte göra något.

  Affe och hans bäbisar. 

Det gäller att ladda för nästa vecka som blir extra slitig i och med påsken. Påsken som jag för övrigt jobbar, på både längden och tvären, vilket är rätt skönt kan jag tycka och bra betalt dessutom.

Jag och hundarna har njutit av långpromenader under veckan som gått. En sväng blir strax över 1 mil. Tiden när man kan gå just den rundan är begränsad så vi passar på att gå så ofta vi hinner och orkar. Tack M.D för tipset :)
Ruben fyndade under gårdagens runda och satte i sig x-antal decilitrar med älgpoop. Lite kom upp på kvällen och resten kom ut den naturliga vägen på morgonrastningen. Jösses vilka lass han avlossade. Affe fyndade också bajs, men av annat slag, vad vet jag inte men betydligt ÄCKLIGARE.

   Promenadvägen.

   Man skulle nästan kunna tro att man är i fjällen.

   Affe går på bakbenen, man ser ju lite bättre då.

   Först upp och sedan ner i ett rasande tempo, så snön sprutar.

   Något hägrar upp på kullen, vilket Affe naturligtvis observerar.
Klara färdiga gå och han sticker.

   Uppe och nöjd med sig själv.

   Här hade jag kunnat nacka hunden. Jag ropar mig blå att han skall
komma. Men gör han det? Ni ser honom om ni tittar noga. Där står
han högst uppe på kullen och vet att det tar 100 år innan heffan
matte kommer krälandes upp för kullen. Retsticka.

Rubens svampodling mellan tårna håller på att dö ut. Det var ett synnerligen effektivt schampo får man nog säga och tur var väl det med tanke på priset. Idag är det tvättdags igen.

   Här sover vi på egen stol.

 Men någon är lite rund om rumpan. 

   Hahaaa 

Jag önskar verkligen att jag hade videofilmat den morgonen Ruben hittade en fönsterskrapa, som han så stolt kom bärande på i munnen. Med skaftet i munnen liknande han mest en liten teletubbie. Han var så lycklig över sitt fynd. Öronen var som klistrade mot huvudet och han viftade på hela rumpan. - Nämen vad har du hittat?  frågade jag. Det skulle jag inte ha gjort. Ett totalt lyckorus gick genom hunden och han "lycko-pinkade" på sovrumsgolvet.
När jag senare på dagen skulle demonstrera för husse kunde jag väl inte i min vildaste fantasi tro att han skulle "lycko-pinka" igen. Det gjorde han. Nu får han inte fönsterskrapan mer. Det behövs sannerligen inte mycket för att glädja en bullterrier.

Trevlig helg