Aj, ännu mörbultad efter söndagens trauma och vaknar varje morgon med hjärnvärk, fast inte i samma division som i söndags, tack och lov.

Det har rått promenadvila i en dryg vecka för de fyrbenta, då Ruben haft en envis sårspricka i trampdynan. I måndags orkade vi inte vara inne längre och tog en efterlängtad skogspromenad. Det är blött, det är geggigt, det snö, det är barmark. Helt omöjligt att hitta ett par lämpliga skor just nu alltså och hundarna tassar ser ut därefter. Min vattenälskade Affe-fis upptäckte, till sin stora lycka, årets första plaskbara vattenpölar, vilka han absolut MÅSTE gå i, varenda en. Ruben verkar inte riktigt förstå tjusningen med blöta tassar men följer ju Affe likt en skugga och badar alltså tassarna han med.
Ska bli skoj att se de där två tillsammans när badsäsongen kommer igång. Fast för Affes del har den ju redan inletts.

Jobbelijobb, - du jobbar alltid sa en kund till mig igår och det är nästan så jag faktiskt gör det. Det är fortfarande roligt men det blir allt tyngre att kliva upp när klockan ringer 03.45

Idag har jag ätit den äckligaste hamburgaren i hela mitt liv och bara för att jag var så extremt, gräsligt hungrig slank den ner. Krävdes dock en massa lök och dressing för att dämpa smaken av "välgrillad"
Sambo, som likt alla andra män, saknar förmågan till simultankapacitet klarade inte av att grilla samtidigt som han pratade i telefonen. Resultatet blev svarta, stenhårda, illasmakande skosulor. Mmmmmm, vad gott och i munnen har jag nu en besk eftersmak av bränt. - Kan jag äta dom så kan du äta dom sa jag, när han började "gnöla" och tvingade  honom därmed att inta de förkolnade resterna av det som en gång var en hamburgare.

Nu ska vi gå ut på en liten promenad.
Tjingeling..