Utegranen med belysning är på plats. Blev jättefint med röda och "vanliga" lampor. Den ser nästan ut som en Disneygran.

 
I övrigt går både städandet och adventspyntandet på halvfart. Genomförde någon slags städning i fredags. Men usch, nog har jag blivit latare och slarvigare med åren. Orkar helt enkelt inte vara lika nitisk längre. Men taken är tagna, skåpluckorna och golvlisterna, där jag kom åt *hahaa* Det är antagligen där jag INTE kom åt som det verkligen behöver saneras. Har fått fram lite stjärnor och ljusstakar men det blir liksom inte klart.

Hade en bra dag på jobbet idag och fick gjort massor, vilket underlättar morgondagen enormt. Har en supertuff vecka framför mig. Det kommer att vara en massa jippon i butiken eftersom vi har 7 års jubileum och dessutom uppmärksammar vi finnarnas självständighetsdag. Som om de skulle hedra vår nationaldag, pytt. Hur som helst. Vi ska  bjuda på fika och jag fick i uppdrag att ragga sponsorer. Jag föreslog finska pinnar, men det föll inte i god jord.

Skulle önska att kommande veckor blir bättre för mig kroppsmässigt. Gamla ovännen magkatarren har kommit på besök och blommat upp likt ett enormt rapsfält. Jag har under de sista veckorna ätit konstant och allt jag kommit över, i princip. Gamla bullar, kakor från trasiga förpackningar, allt, allt, allt. Idag fick jag ta jobbyxorna som var en stolek större. Fan vilken katastrof. Jag har svällt som en luftballong. Deprimerande.

Nu återstår bara för mig och Ruben att tända det första ljuset i ljusstaken och önska er en trevlig och mysig första advent.

Test av bromsar -check
Test av däck - check
Test av reaktionsförmåga -check

Jag körde INTE på en hund imorse tackvare att ovanstående faktorer funkade. Men det var så fruktansvärt nära, i mörkret och dimman, mitt på E4an. Ytterst skrämmande att ingen bilist mer än jag stannade. Lyckades locka bort hunden från vägen och hålla den tills hussen kom. Så skönt att det slutade väl men fy vad illa det kunde ha gått. Tänk om det varit min hund och ingen bryr sig........

Var till Luleå en snabb sväng med betoning på snabb. Den utlovade hundrastningen uteblev pga. omständigheter och jag fick därmed korta av mitt stadsbesök. Hann bara dit och vända egentligen och jag som så sett fram emot besöket. Nå, fick med mig ett par nya stjärnor hem och en  pyjamas. Räknar man med dieselförbrukningen blev de ganska dyra.

Kom hem medan det ännu var lite ljust och tog tag i julgranseländet. Det var inte lätt alls, att med en liten yxa och ytterst ond axel försöka hugga till den stenhårda stammen så den skulle passa in i den för grävda gropen. Lyckades få ner några kilar men stadigt står den inte och blåser det så faller den nog.

Har tagit tag i Rubens träning eller egentligen aktivering, ÄNTLIGEN. Vi spelar ett av Nina Ottossons träspel och jag har börjat gömma godis som han får leta efter i huset. Förlåt, men han är den absolut trögaste hittills av alla mina hundar *fniss* Men så rysligt söt är han när han försöka klämma ner hela tjock myrsloksnosen i de små håligheterna i träspelet.

Just det, jag har ju slösat en semesterdag i dag, enkom för att åka till Luleå och shoppa, rätt värdelöst med andra ord. Jag är inte bitter, eller jo lite eftersom detta antagligen var sista chansen innan jul...

Det var det!

Tänk vad många år jag haft bloggen och vad mycket dravel jag fyllt era sinnen med. Vissa dagar är obligatoriska att blogga, oavsett om man har något att blogga om eller inte. Idag är en sådan dag. Den här dagen i 6 år har jag bloggat om att det är julafton idag om en månad.

Skulle ta tag i mitt liv den här veckan och hålla mig uppe längre på kvällarna men känner att det kommer att spricka redan i första försöket. Har sovit som en kratta två nätter i rad nu och igår var det nästan otäckt. Det var något djur utanför som fräste, skrek, flåsade eller gjorde något i vart fall som väckte både mig och Ruben. Blev klarvaken och hade svårt att somna om. Vända och vrida tills det var dags att stiga upp.

Eftersom det snart är jul har jag köpt lite julklappar åt mig själv. Bara för att jag kan och för att det är pyttelite synd om mig.

Just det. Har ni inte upptäckt Pinterest än, ta en koll. Jag är beroende.

God jul och god natt.  Kan bli ett nytt lågvattenmärke på nattinatti fronten idag känner jag.

12 dagar arbete - check!
Vakna 3.15 trots ledig och ingen väckarklocka - check!
Varit på långpromenad och hemma igen kl 7 - check!

   Ruben har satt ribban för helgens aktiviteter.
Dvs. så lite som möjligt...

5.30 i kolmörkret knatade jag och Ruben iväg på promenad. Det är ljuvligt, faktiskt. Enda faran är egentligen på skogsvägarna, där man lätt står på näsan tillföljd av diverse ojämnheter.

Hemvägen blev intressant då först två råddjur svischade över vägen. Åtminstone tror jag det var rådjur, var fortfarande rätt mörkt. Ruben blev galen och skulle efter. Gick en bit till och en hel hjord av renar kom farande. Att det var renar råder ingen oklarhet om. De håller väl på att samla ihop sig till årets stora tilldragelse, med Rudolf i spetsen. Ruben ännu mer galen. Höll hårt i kopplet och bad en bön att lina, hakar och sele skulle hålla ihop för 16 kg uppspelt bullterrier.

   Hallå Fröken!! Kan man få lite service här, va??

Jag har just druckit en mugg kaffe, den första på två veckor och jag vet inte alls om min mage vill vara med på det här. Några köpta lussebullar slank ner, därtill. Var sugen på kladdig pizza till middag men det blev varma mackor. Snäppet snällare för magen kanske.

   En lussebulle på fatet, betydligt fler i magen.

Använder mig relativt flitigt av instagram och ibland när någon "gillat" en bild man lagt upp, händer det att man går in och kikar på personens profil ifråga. Ofta handlar det om likasinnade individer, i mitt fall då bullterrierfantaster. Är det någon som lägger upp bra bilder kan det vara roligt att följa den personen. Hur som helst. Var in och tittade på en profil och funderade på varför han lagt upp en massa bilder på sig själv, konstiga bilder och bara någon enstaka på bara en bullterrier. På samtliga bilder såg han drogad ut. Vilket det visade sig att han var. Han hade tagit olika "preparat" och sedan tagit en "selfie" på sig själv, i drogfyllan. Helt sjukt. Kan väl tillägga han såg precis likadan ut oavsett om han tagit Xanax, crystal meth eller någon annan skit (i överdoserings syfte) Ruggigt!

   Herr Jätteöra.

Go kväller!

Vi skulle prova en ny väg idag, jag och Ruben. För jag trodde faktiskt att det skulle vara en väg hela vägen, så att säga. Det var det inte.
Vi gick och vi gick. Det började bli mörkt. Ruben plurrade först, sedan jag. Iskallt vatten trängde snabbt genom skorna och blötte ner mina stackars fötter. Gick en bit till och vi snackar då om ojämn skogsterräng, övertäckt av ett tunt lager snö i skumrask. Kom till ett jättedike, eller kanske snarare en mindre å. Jag hade nog, om jag hade varit själv, kunnat klättra på kanten till trumman som leder vattnet, under järnvägen. Men med mig hade jag ju Puben och att ha honom balanserade på en 15 cm smal kant nästan två meter upp i luften var inget som lockade.  Fick vända tillbaka och leta efter ett relativt smalt stället och försöka ta ett jätteskutt. Det gick jättebra. NOT! Men vi är ju hemma igen, åtminstone.

Jag är ta mig sjutton inte så mjäkig som jag trott att jag är. Berättade ju om min dust med en säljare för en tid sedan. Nu var det dags idag igen. En av "cheferna" för ett brödmärke var på mig rörande den nya möbleringen och var naturligtvis missnöjd med placeringen av deras limpjä_ _ar.
Jag gav inte med mig och hade svar på tal. Ett-noll, Jenny men efteråt blev jag alldeles matt. - Du tar åt dig och bryr dig sa en av brödleverantörerna, när jag berättade om händelsen - Du ska bara skita i det.  

Skillnaden nu mot förut är att jag inte blir gråtfärdig av kritik. Jag har strukturerat upp avdelningen med en tanke och antar att det är därför jag kan stå för det och försvara mitt arbete (och mina älskade post it lappar) Jävla gubbe! Flåt, dåligt ordförråd, men jag gillar inte honom alls. Till hans fördel får jag väl erkänna att han ändå ansåg att avdelningen var bättre sammanhållen nu. Tycker ändå inte om fanskapet.

Vi behövde lite glamour så här på tidiga torsdagskvällen och Ruben fick naturligtvis stå för glamourspridandet. Han är fortfarande inte friskskriven. Han har spytt på natten under veckan och haft vattendiarré. Vissa gånger är det helt ok men för ofta löst och inte "normalt"

Min mage är inte heller friskskriven och jag har snart varit utan kaffe i två veckor. Har plockat bort en del annat också så vi får se om den återuppstår på den "goda" sidan, magen alltså.

Avbokade min magnetröntgen i Gällivare, som skulle ha skett imorgon. För tufft just nu, helt enkelt. Men jag skulle få en ny tid och det är nog bra. På grund av magen tar jag inte minsta lilla värktablett och det känns, med besked i knäet. Dagens promenad var väl inte heller fördel knäet precis.

Happy torsdag.

Hemma vid 23.50 igår (ombyggnationen), hopp i säng och uppstigning 3,20. Hade tänkt gå hem tidigare idag men det var ju bara att fetglömma.

Var minst sagt modfälld imorse när jag såg de gapande brödhyllorna och trodde aldrig jag skulle få rätsida på limpor, frallor och korvbröd. Men jag lyckades och faktiskt fick jag åtminstone en klapp på axeln med kommentaren - bra gjort! Den klappen räknas och värmde lite extra.

   Här har vi flyttat bageriets skåp på plats. Arbetet
skedde i riktig mysbelysning, då större delen av lamporna
släcks efter stängning per automatik. Just när vi skulle
gå gick larmet igång också.      

Min mage är ett sorgligt kapitel och doktor Jenny försöker hitta bot men har hittills misslyckats kapitalt. Har plockat bort och ändrat i kosten men näe. Idag är den riktigt hemsk, magen  och jag börjar bli bekymrad.

Kan väl, utan att gå in på detaljer berätta att Imodium numera är min käraste vän och att jag allvarligt överväger att avboka tiden för magnetröntgen av mitt knä,  som jag har på fredag. Att ligga blixtstilla i ca 45-60 minuter inne i en tunnel (MR) känns inte riktigt som min magens grej just nu.  

Inser, så klart, att jag kanske måste börja ta hand om mig själv lite och tog faktiskt ett kliv i rätt riktning då jag ringde och skulle boka tid för massage av min onda, otäcka värkande axel. Men de svarade inte och då var det ju kört. Tillbaka på ruta ett igen.

Min plan är dock att "glida" resten av veckan. Dvs. inte stressa, inte använda min högra axel mer än nödvändigt, äta "snäll" mat, inte stressa, inte stressa, inte stressa och oroa mig för brödbeställningar mm.

Älskade lilla Puben är fortfarande trött efter gårdagens långa runda i skogen *sötnöt* Idag blev det ingen promenad. Jag jobbade över för att göra bort så mycket som möjligt inför morgondagen och när jag äntligen kom hem var det mörkt, ruggigt, blåsigt och jag var trött. Förlåtligt? Hoppas det.

Planerar en tidig entré i lopplådan idag.
Natti natti.

Urk! Om några timmar ska jag tillbaka till jobbet och börja bygga om brödhyllorna. Jag åker ungefär den tiden jag brukar gå och lägga mig.
Har öppnat idag, med komplikationer (mer om det senare) och jag öppnar imorgon. Hade jag inte haft Ruben hade jag nog kraschat på soffan i fikarummet. Undrar hur pigg jag är imorgon bitti....

Lyckades åtminstone idag skrapa ihop lite kvalitetstid med Ruben i form av en långpromenad genom den tabubelagda skogen (söndag=helig=älgjakt) Hade laddat upp med diverse bitska kommentarer som -ni har jagat sedan september, -dåligt med älg i markerna, - ändå snart mörkt osv. Men jag stötte inte på en kotte.

Några centimeter "knarr"snö hade fallit under natten och därmed var det fritt fram för Rubens annars ytterst känsliga tassar.

Han är helt slut nu. I närmare 5 km har han spårat räv och bil *pucko*  Han har under spårandet inhalerat si så där 3 liter snö vilket resulterade i massor av inåtvända nysningar. Jag drog en praktvurpa, årets första, och slog knäet så hårt att jag såg stjärnor. Dessa förrädiska isfläckar under snön kommer att bli min död.

5 dagar kvar att jobba + kvällen idag då. Jag ser ljuset i tunneln. Nämnde tidigare komplikationer i dagens öppnande. Hade en obehaglig känsla hela vägen till stan imorse, att något var fel. Tittade på klockan och funderade på om jag var en timme sen. Men nej 4.55 helt enligt tidsplaneringen. Inne i stan, vid sista rondellen, föll polletten ner . Jävlar! Jag hade glömt Ica-nyckeln hemma. Kopplade loss den igår när jag bestämde mig att ta en promenad med Ruben direkt hemkommen från jobbet. Skippade klädbyte för att hinna gå medan det ännu fanns lite ljus ute.
En huvudnyckel är inte bra att tappa bort i skogen, eller någon annanstans heller för den delen, så jag hakade loss den och la den i tryggt förvar.
Att vända hem och hämta nyckeln skulle ta ca 30 minuter, för länge, då städ- och bageripersonalen behöver komma in. Så jag ringde en kollega och skämdes som en hund. Förklarade läget och åkte och hämtade dennes nyckel.
Har bett tusen gånger om ursäkt och gav kollegan några trisslotter som plåster på såren. Jag är ett klantarsel, usch.
Öppnade hela bygget, satte mig i bilen och åkte hem och hämtade nyckeln och "pluppen" som behövs för att ta sig in och ut på lagret.

Jag tror allvarligt att släktens Alzheimers redan håller på att koppla sitt grepp om min hjärna. Kan nästan känna panik när jag funderar på vad eller hur jag gjort vissa saker och jag bara inte minns Hur jag än försöker så är det bara bortraderat *otäckt*

Mina ögon svider och om tre timmar åker jag mot mitt andra hem.  

Har inte så mycket att komma med egentligen, bara samma tugg om att golven är kalla och att jag jobbar. Men livet är faktiskt lite extra tungt nu eftersom jag sedan i söndags är kaffe"fri" Magen har sparkat bakut och är ond. Inget kaffe tillsvidare alltså *suck* Och det första jag gör när jag öppnar på Ica är att hämta en mugg med svart tjära som sakta får skölja genom kroppssystemet och fylla sensorerna i mitt trötta huvud med det åtråvärda och hett älskade koffeinet.

Missade att skicka kort till pappa på farsdag *fy på mig* Kompenserade med att göra en egen komposition med Ruben. Objektet var dock högst motvilligt och det mesta blev skräp.

   Skratta inte :D

  
Misslyckad bild men ändå rätt bra på något sätt.
Och ni ser väl likheten...

Givande dag på jobbet idag, trots att jag egentligen var ledig. Fick massor gjort och byggde bland annat en gavelexponering jag faktiskt blev rätt nöjd med.

  
Bara älskar "retro"burkarna till höger, fyllda med
pepparkakor.

Ni kanske minns att jag skulle få fram en plan eller ritning över brödets placering i hyllorna, inför den stundande omstruktureringen. Så, detta pysslade jag med igår kväll. Det var post it lappar all over the place. Varje lapp motsvarar en limpa och en leverantör. Jag har, när jag likt en arkitekt la fram mina lådor med post it lappar och presenterade min idé, använt mig flitigt av en nytt ord, SEGMENT. Ett limpsegment, va fan är det egentligen men det låter ju jätteproffsigt.

Nu tackar jag och älskade lilla Puben för oss.
Natti natti