Igår var ingen vanlig dag, för det var Rubens födelsedag och matte GLÖMDE!!! Fy på matte. Vi ska kompensera idag istället.

Ledig idag, sällsynt! När förra helgen kom, hade jag jobbat 12 dagar i sträck. Nu laddar jag för 9. Nästa vecka lär bli en gristuff vecka i och med midsommar som är i antågande. Turisterna har redan börjat droppa in och jag vet inte om jag är jättelycklig över det.

   Affe fixar en selfie

   När jag fick ett nytt ansvarsområde på jobbet
lovade jag mig själv en present. Den är nu
införskaffad. En smart-tv, jippie.

Ruben tar efter Affes badfasoner och i måndags fick matte nästan ta till mun mot mun metoden på två dränkta katter.
Båda var lösa och körde race upp och ner i de vattenfyllda dikena. Plötsligt hör jag ett PLASK och får syn på en Ruben som faktiskt trillat ner i ett ytterst djupt dike med branta kanter, omöjliga att ta sig upp för. Ruben som aldrig simmat, bara plaskat, trampar nu vatten för glatta livet. Han ser ganska snopen ut faktiskt. När jag lägger mig platt på mage för att fiska upp honom hör jag ett nytt PLASK och vrider på huvudet i samma sekund som jag ser Affe-fisen, bokstavligen ta sig vatten över huvudet. Han föll i han med och hela hunden försvann för en stund under vatten ytan.
Jösses, vilka små puckon och jag kunde inte annat än skratta. Funderade lite smått på om detta kunde ha haft någon hämmande effekter för Rubens del. Men icke! Han studsade glatt ner i första vattenfyllda dike igen, dock bara med vattennivå i maghöjd denna gång.

   Viktigt att alltid gömma nosen.

Rubens spårdebut är nu officiellt inledd. I ösregnet och i mygginvasionen, beträdde jag och min spårkompanjon Sari, de sälla spårmarkerna. Tre korta spår fick han gå, enligt konstens alla regler, nästan. Matte tyckte att en sån liten petitess som Pors (låg buske med stark aromatisk doft) inte borde vara någon svårighet för en nybörjarspårare. In i hetluften på en gång, med andra ord.

   Helt slut efter spårandet.

Spår 1. Drog en handske (favoritleksak)  längs spåret. Han spårade klockrent tills han blev trött i mössan och tog en egen spontanpaus. Sötnöten satte sig på sin lilla rumpa mitt i spåret, funderade en stund och fortsatte sedan spåra.
Spår 2. Här och där längs spåret hade jag slängt Frolicar. Inte bra alls. Han spårade visserligen men "hängde upp sig" alltför mycket på godbitarna och ville gärna gå tillbaka och kolla så han verkligen inte missat någon.
Spår 3. Också det med godbitar i form av korv, i varje steg jag tagit. Men här spårade han bättre än föregående och hade bråttom att följa på spåret, så bråttom att han faktiskt gick förbi spårslutet.

Knäet är super-mega-paj, så paj att jag vaknar på nätterna av det värker. Upp och smörja Voltarensalva var tredje timme ungefär. Lysande nattsömn för en som behöver stiga upp 03.45 varje morgon.
Och jag som så gärna vill springa. Gudarna ska veta att både min kropp och framför allt min själ skulle behöva det. En enda runda har jag kunnat ta och det med Rubens sällskap. Det trodde jag väl inte in min vildaste fantasi att jag skulle kunna ha med honom på en löptur. Hur som helst. Efter den rundan svävade jag på rosa moln ända tills värken satte in och så var det med dom rosa molnen.

   Rubens variant av selfie. Han liknar något djur?
Men jag kan inte riktigt komma på vilket.

Tack å hej...

Jo, vi lever. Dock tyder mina glesa uppdateringar antagligen på motsatsen. Det är mackel och rackel på så många plan nu och min kropp verkar tackla det med enormt sömnbehov. Milde himmel vad trött jag är, konstant. 
Nu får ni titta på lite (mycket) bilder från den senaste tiden.

   Det brann i skogen en bit från oss och
brandbilen körde fast. Ooops.

   Affe undercover.

   Ruben undercover

   Inte fullt så oigenkännlig.

   Gardinen som täcke. Praktiskt!

   Affe njuter av kvällssolen.

   Halkskyddet från matskålen, ett minne
blott...

   En fin eftermiddag nere vid ån.

   Bilder från idag, söndag, då vi åkte och "is"badade i Seskis.

   Lite akrobatik på vägen till vattnet.

   Affe iklädd "säkerhets"lina då han numera alltid får vatten i öronen
och vägrar lyssna på matte.

   Vad sysslar han med..

   Plask plask..

 
Ruben

 
Bad-dårfinken ska så långt ut som möjligt.

   Vi skulle prova det här med "selfie" Alltså ett
självporträtt (förtydligande till mor & far)

   Och det går väl så där.....

   Svårare än man tror :-)

   Speciellt när man har en bullterrier som gärna
vill synas.

   Min finaste lilla lycko-fis.  

     Stort grattis på morsdag MAMMA   

   
      

  
Mitt motto.
Inte jag som skrivit det men det kunde ha
varit det om jag hade kunnat formulera mig. Det är SÅ
klockrent!

Jag borde gå till frissan. Vilket är lägligt att göra när man är ledig. OM man är ledig. Varannan onsdag har jag ledig dag. I morgon är en sådan onsdag. OM inte någon nu hade öppnat sin födointagsapparat och erbjudit sig, av egen frivilja, att faktiskt arbeta. Tig min mun så får du socker.

   Någon lekte detektiv i diket.

   Naturligtvis måste man lägga snoken i blöt.

    Och vips ser man ut så här.

Kommer att bli en helvetisk vecka med helgjobb och hundkurs om vartannat. På lördag kväll är det bra om jag kan uttala mitt namn, kommer vara helt slut. Inleder med jobb på lördag morgon, ca kl 6. Vid 9 drar jag iväg på fyra timmars hundföreläsning (inför stundande hundkursen med Ruben) åker tillbaks och jobbar efter det. Sedan på söndag är det skarpt läge för Rubens del då han gör entré i kursandet. Totalt fyra halvdagar under majmånad är inbokad för hundkurs. Ska bli jättespännande.

   Porlande diken är spännande.

   Hoppsan, så det kan gå. Plötsligt var det någon som
druttade i.

   Lilla Herr Snyggo.

   En till...

   Två små puckon.

   Två koltrastar på ängen ställer till
bekymmer. Eller var det svanar. Hur som
helst vill Affe gärna jaga fjädrarna av dem.

   Nere vid ån ser det ut så här..

Just det. På måndag ska jag till djursjukhuset och kolla upp hårlösheten på Rubens svans.

   Mot nya mål och nya äventyr...............

Happy Valborg på er
 

Börja om från början, börja om på nytt. Jupp, så är det. Bara att skriva första raden på detta inlägg visade sig kräva många börja om från början, börja om på nytt.

Underlaget ute suger 110% Vissa bitar av vårt promenadstråk är rena rama lervällingen, känns nästan som att trampa omkring i lös chokladpudding. Ruben som får vara lös älskar att kuta omkring i sörjan och stänker ner både mig och Affe med gyttja när galopperar förbi likt en fullblodsarab. Igår efter promenaden blev det helrekond  för Rubens del, då tassbadet (mot svampen) kombinerades med schamponering. 
Geggan förtar verkligen promenadglädjen och på asfalten vill jag inte heller gå med Ruben riktigt än eftersom hans tasspricka just läkt ihop.

   Synnerligen svårt att få vettiga bilder utomhus
då han inte står still mer än en mikrosekund

   Mys på ny filt.

Ruben är en oturskorp och efter varje promenad (nästan) hittar man en ny blessyr någonstans på hans kropp. Imorse var inget undantag. Blod på baktassen, något hade rispat huden men inte så farligt djupt. Och alldeles nyss upptäckte jag att han tappat hår fläckvis på svansen f_n. Google, människans nya bästa vän talar om violkörtel, parasiter och annat päckel. Orkar inte...

   Hittade spår som vi efter en tids analyserande kom
framtill måste tillhöra en älg.

Jag ska bara och Åh nej, är två  uttryck som är ganska signifikativa för mig. Jag ska bara, för att jag har så svårt att släppa och lämna saker ogjorda och Åh nej, som är kopplad till min klantighet. Åh nej, det kom 68 av något jag beställt i stället för 6. Åh nej, där åkte jobbtelefonen i komprimatorn. Åh nej, någon råkade i fredags stänga in sig själv i förvaringsutrymmet för lastpallar och plastbackar. - Vill du komma ut? frågade en av brödleverantörerna vänligt genom den blockerade dörren som var min tänkta utväg. -Ja tack svarade jag både röd om öronen och om kinderna. En kollega kallar mig för virrhönan, förstår inte alls vad han syftar på.

   Ruben "gjorde stan" och besökte favoritaffären.

Nu har jag varit ledig i dagarna två och är nästan färdigladdad för en ny arbetsvecka.

Aj, ännu mörbultad efter söndagens trauma och vaknar varje morgon med hjärnvärk, fast inte i samma division som i söndags, tack och lov.

Det har rått promenadvila i en dryg vecka för de fyrbenta, då Ruben haft en envis sårspricka i trampdynan. I måndags orkade vi inte vara inne längre och tog en efterlängtad skogspromenad. Det är blött, det är geggigt, det snö, det är barmark. Helt omöjligt att hitta ett par lämpliga skor just nu alltså och hundarna tassar ser ut därefter. Min vattenälskade Affe-fis upptäckte, till sin stora lycka, årets första plaskbara vattenpölar, vilka han absolut MÅSTE gå i, varenda en. Ruben verkar inte riktigt förstå tjusningen med blöta tassar men följer ju Affe likt en skugga och badar alltså tassarna han med.
Ska bli skoj att se de där två tillsammans när badsäsongen kommer igång. Fast för Affes del har den ju redan inletts.

Jobbelijobb, - du jobbar alltid sa en kund till mig igår och det är nästan så jag faktiskt gör det. Det är fortfarande roligt men det blir allt tyngre att kliva upp när klockan ringer 03.45

Idag har jag ätit den äckligaste hamburgaren i hela mitt liv och bara för att jag var så extremt, gräsligt hungrig slank den ner. Krävdes dock en massa lök och dressing för att dämpa smaken av "välgrillad"
Sambo, som likt alla andra män, saknar förmågan till simultankapacitet klarade inte av att grilla samtidigt som han pratade i telefonen. Resultatet blev svarta, stenhårda, illasmakande skosulor. Mmmmmm, vad gott och i munnen har jag nu en besk eftersmak av bränt. - Kan jag äta dom så kan du äta dom sa jag, när han började "gnöla" och tvingade  honom därmed att inta de förkolnade resterna av det som en gång var en hamburgare.

Nu ska vi gå ut på en liten promenad.
Tjingeling..
  

Jag lovade ju en påskhälsning. Nu kom den inte riktigt när den var tänkt eftersom jag var dödens dålig igår. Vad det var vet jag inte riktigt. Kan ha varit en migränanfall  bauta grand mal. Jag hade förskräcklig huvudvärk, ont i nacken, kräktes, hade svårt att prata och kunde knappt stå på benen. Övervägde nästan att åka in akut. Men vad skulle de tro där då? Jo, att Jenny firat påsk med flaskan, vilket jag definitivt inte gjort efter mitt 10 timmars påskaftonspass på Ica. 

 
Framåt dagen lättade det något och på kvällen var det "bara" spränghuvudvärk.  
Så sur över att min lediga dag försvann i ett vakuum. Tyckte jag var förtjänt av den då jag  jobbat 6 dagar i sträck och flera av dessa dagar har som sagt varit 10 timmars pass.

Idag är det bättre fast frukosten var förskräckligt svår att få ner imorse och jag räknade nästan med att få gå hem tidigare från jobbet, vilket jag inte behövde *lycka*

   Bekväm sovställning :)

Rubens första internationella utställning är härmed inbokad. Den 17 maj ska vi till Piteå och göra bulle-ringen farlig. Jag vet redan att han mest troligt blir diskad men jag vill prova iallafall. Hans tänder sitter inte riktigt där de ska, utställningsmässigt. Men vi testar och ser om han kan charma bort den lilla petitessen för domaren ;)

Här kommer den, lite sent, men i alla fall.

   Glad påsk önskar Jenny, Affe och Ruben, mina påskgubbar!

Bullterrier bortskänkes!
Milda makter vad han är påfrestande just nu. Måste vara någons slags 10 månaders trots och testperiod samt en liten klick vårkänslor. Det är jätteroligt, att klockan 05,00  före tuppen ens vaknat, utsättas för Ruben-rakets bullterriervilja. Precis lika roligt när man kommer hem från jobbet efter en 10 timmar arbetsdag.
Hans grej när han inte riktigt får som han vill är att ge tjuvnyp. Han tar en liten bit hud mellan sina framtänder och biter till. Uschligt ont gör det och när man säger åt honom viftar han bara på svansen - vaddå??? Han har även börjat ha dragkamp med klädesplagg som sitter på en, ett byxben, en strumpa, tröjärmen osv. Djup suck.....

   Tassbadarbalja.

   Affe sover skönhetssömn.

Jag jobbar hela påsken och lite till. Det vill säga jag jobbar på ledig dag och förlänger arbetspassen. Igår gick jag och la mig 20.20, det ni. Ska jag vara ärlig så sneglade jag på klockan redan vid 17.30 Idag lär det också bli tidigt.

   Gruppdrink.

   Två av fem ullbollar.

   Ooops! Trodde jag va en hund men baktill ser jag
ut som en groda *kvääääk*

   Hörde en duns från köket, gick dit och möttes
av denna syn. En sak är säker. Man har aldrig
tråkigt med en bullterrier.

Kanske vågar jag lova lite påskbilder på vovvarna :)
Förhoppningsvis under morgondagen.
Over and out!
Kram!

Affe har roat sig med sina jämthundsbarn idag, uppskattat av både honom och barnen. Han är verkligen världens bästa valpvakt, vår lilla Affe-fis. Svårt dock att ta bilder när objekten är i konstant rörelse. Men några blev det i alla fall. Och så i slutet en Ruben-Puben-raket som kom på att man kan bära omkring på sin matskål.

Mer än så blir det inte dag, förutom fotona då.

   
  
   
  
  
Stackars Fisen, överfallen av blodtörstiga jämthundsvalpar.

Tack o hej!