Jag är så trött att jag mår illa. Min ögon svider och soffans dragningskraft är enorm. Men jag ska inte sova. Hur jag ska kunna låta bli vet jag inte men att pladdra här hjälper för stunden.

Efter flera veckors värmeterror av fuktig, kladdig, het och tung luft har det ÄNTLIGEN vänt. Fast det krävdes ett sjujäkla åskväder och en hel natt för att det skulle slå om. Började mullra vid åtta tiden igår morse och med blixtens fart *hahhaa* körde jag hem från jobbet och drog ur varenda sladd jag kunde hitta i huset. Satt sedan ihopklämd i soffan med Affe i ett stadigt grepp och bevittnade Tors framfart. Arg var han, tror aldrig jag varit med om dess like. Jag ogillar åska och Affe hatar den. Blixt och kanonkuledån kom samtidigt, då var man inte så morsk och mina händer var fortfarande lite darriga när jag återvände till jobbet någon timme senare. Luften var fortfarande gräslig trots åskan men under natten har det lättat och äntligen  kan man andas frisk luft igen.

Behagliga 18 grader var det när jag kom hem från jobbet idag och jag passade omgående på att ta med hundarna till skogen. Lite väl varmt egentligen men hade Affe kopplad vilket drar ner tempot betydligt. Är båda lösa, är det bara spring och bus. En snabb dusch med vattenslangen efteråt funkade som avkylning. Ruben käkade både blåbär och hjortron, är jag förvånad? Affe hade inte glömt sina blåbärsplockartalanger och rensade friskt i blåbärsriset, lilla sötnöten.

Jaha, vad ska jag göra nu då för att hålla mig vaken, en liten stund till..............

ZZZZZZZZZzzzzzzzzzzzzzzzzzz

Då vet man att man kan jobba 18 dagar i sträck. Det sätter liksom ribban, för övriga, så att säga. Det har gått riktigt bra fast jag var gräsligt trött sista veckan, när klockan ringde tidigt på morgonen för öppning. Och i fredags si så där 2 timmar innan dagen var slut och det fanns oändligt kvar att göra, kände jag mig för första gången less på riktigt.

Var ledig lördag-söndag och gjorde inte mycket mer än att sova. Kroppens sätt att återhämta sig, antar jag. Rätt trist att vara ledig. Rysligt rastlös men för trött/lat för att göra något.

   Ruben fick agera flick-modell, när matte hade tråkigt.

   If I were a girl....

Enda vettiga och roliga jag gjort under ledigheten var att dra med hundarna till plurret. Lördag morgon kom jag på den briljanta idén att åka och bada. Så innan klockan slagit 8 hade jag packat in hundarna i bilen och gasat iväg. Helt ljuvligt och nästan magiskt. Soligt, vackert och alldeles stilla. För Rubens del föll badpolletten ner ordentligt och han var som en liten krokodilfisk i vattnet.

Önskar jag haft någon med som kunnat fota för i söndags, då vi återupprepade lördags morgonen. Kom Ruben (vem annars) på att man kan, när matte simmar, klättra upp på hennes rygg och få gratis sightseeing på mjuk, mänsklig madrass. Måste ha varit en syn för gudarna. När han inte åkte på min rygg, simmade han bredvid mig, vilket var rätt trevligt. Till skillnad från Affe som bryr sig kvastskaft om vad jag och Ruben gör. Han har fullt upp med att plaska för sig själv och jaga sina älskade vattenbubblor.

Tjingeling

Nu börjar jag bli trött på riktigt och i söndags kunde jag konstatera att morgonstund inte alls längre har guld i mund. Unnande mig därför idag sovmorgon till klockan 4. Hela 45 minuter och det hjälpte kvastskaft. Det känns på humöret att man är trött och irriterad är bara förnamnet.

Hade en dust med en kollega imorse, precis vad jag behövde. Trångsynta, enkla, lilla människa som inte kan förstå eller VILL inse att jag agerat ur lönsamhetssynpunkt för butiken.

Idag är första gången som jag på riktigt övervägde att omgående säga upp mig och flytta 100 mil söder ut. Funderar på om det beror på orsak och verkan, trötthet eller om jag verkligen, på riktigt vill flytta. Tre gånger bad jag om ursäkt, sa att det var dumt, att jag inte skulle göra det igen och kollegan fortsatte mala. Inte nu för att jag tycker att det var det minsta dumt alls. Pengar kom in och inget behövde kasseras.

   En surikat.

Berättade om situationen för en av leverantörerna som dagligen besöker oss. Efter en stund kom han fram till mig med ett leende och berättade att han minsann också fått sig en släng av sleven.  Jösses hur kan man INTE tycka att något som bringar in pengar till företaget är bra. Ut med det "gamla" och in med det nya, säger jag bara....

   Han fick en ny stol/korg som han bet sönder på ca 3
minuter.

Tack vare detta, denna ljuvliga start på dagen och den satans värmen har jag nu en dundrande huvudvärk.

Ja, just det, så höll ju Ruben på att kvävas av ett ben imorse, vilket ju förstås också kan vara ett bidrag till hjärnvärken. Dumma, korkade lilla hund. - Jo matte, jag har en bit oxhudsben som sitter fast i min hals med det finns mackor på bordet och dom vill jag ha, innan jag eventuellt dör.

Så där står han, den dumma lilla djungelbjörnen, på sina bakben, rosslar och hostar, med delvis tilltäppta andningsvägar och försöker komma åt kaviartuben. Han lever dock i allra högsta grad och ligger i skrivande stund i sin korg och solbadar. Matte lekte livräddare, körde ner fingrarna i halsen och fick fatt på benbiten. Pust.

   Selfie.

Nu är det bara 4 dagar kvar innan min lediga helg. En ledig helg då jag inte tänker göra något annat än SOVA! Jag tänker varken öppna min dörr eller svara i min telefon, vilket jag förövrigt ändå är urusel på.  Jag tänker inte heller jobba 19 dagar i sträck igen. 12 går bra men inte 19. Fast jag har ju som jag sagt själv velat göra det. Det är ingen som tvingat mig och egentligen har jag nog kanske inte heller berättat det för dom som borde veta det *hehe*

I morgon, en ny underbar dag att förarga någon.

11 down, 7 to go. Fast de 11 är inte riktigt klara än, om jag ska vara ärlig, då jag om drygt 60 minuter ska tillbaka till jobbet och köra någon timme till.

Hur det känns då? Jo, helt ok faktiskt. Fast jag är dagvild. Alla dagar är lika, allt flyter ihop. Jag har konstant legat en dag före almanackan, förvirrande. Men visst är jag trött. Vissa kvällar härdar jag ut till kl 19, andra kvällar blir lite, pyttelite längre.

Mycket underlättar dock när jag slipper vakna av knäsmärta på natten. Det är guldvärt.

Mitt knä har alltså blivit bättre för att under gårdagen bli något sämre igen, när jag tog med Ruben-raket till skogen. Knäet håller uppenbarligen inte för hundpromenader. Vi passade på att kolla svampstatusen och den var obefintlig. Torrt som fnöske i marken.

Några badturer har det blivit och helt klart mest uppskattat av lilla blötdjuret och badjävulen Affe. Han borde vara född fisk den hunden. - Nu räcker det! säger man och Affe skuttar snabbt som ett rådjur ut i vattnet igen.

Just nu är Ruben ute i hagen och jag kastar ett getöga på honom med jämna mellanrum. Han gillar att vara där någorlunda när det är sol men  är det skugga är det trist. Själva konceptet, att vara i hagen är jättebra och nyttigt för honom då det tömmer lite av all den inneboende överskottsenergin. Han lär inte vara glad när jag ska åka tillbaka till jobbet, inte Affe heller.

Lite svalare ute igen, tackar för det. Gud så jag längtar till hösten. Jag verkligen avskyr den heta, kladdiga, otäcka sommarvärmen som förärats oss nu i några dagar. Skulle jag få välja bort en årstid skulle det lätt bli sommaren. Med värmen kommer andra fenomen.  Hur motbjudande är det inte med alla halvnakna, blekfeta gubbar med bar överkropp, inne i butiken. Gubbar vars magar hänger över shortskanten och de ser ut att vara gravida i typ månad 12. Äckligt!! Sedan alla kvinns i för små kjolar och allt för tighta shorts är ju bara snäppet sämre. - Nej, jag är inte bitter, jag fick ett annat ord på det idag, cynisk. Jag fick även höra att jag antagligen analyserar saker och ting rätt rejält och att jag har ett kontrollbehov. Huvudet på spiken, fast det kunde jag ju inte erkänna. Otäckt att någon som inte ens känner en (så väl) kan pricka in fakta så bra. Tack sa jag. Då vet jag vad jag ska skriva i mitt CV.

Time to go.....

3 down 10 to go och vi talar då om arbetsdagar såklart.
Idag har jag öppnat, vilket innebär att jag kliver upp 3.15 för att 5.15 befinna mig på plats och börja låsa upp x-antal dörrar och portar. Trött så in i graven är jag just nu och önskar bara att klockan ska bli typ 20 så jag med gott samvete kan gå och lägga mig, för att sedan upprepa samma procedur imorgon och på fredag. *gääääääsp*

   Vi ska fika scones, jag å Affe.

   Duo-bad i poolen.

Lite extra trött är jag nog på grund av Mr Pub, allas våran Ruben, som under gårdagen lyckats bryta sig ut och därmed haft fri tillgång till större delen av huset. Synen som mötte mig när jag kom hem från jobbet, går inte av för hackor. Hade glad i hågen, lämnat bilen i gång, skulle bara snabbt byta kläder, så skulle vi åka och bada, hade jag tänkt. Istället för att byta kläder greppade jag luren och ringde djursjukhuset och medan jag satt i telefonkö var jag ut och slog av bilen. Enda resan som eventuellt skulle företas var till djursjukhuset och definitivt inte till något badställe.

   Han hade valt att förstöra saker på olika
ställen. Här var det foppatoffeln som
slaktats.

    Här var det nallen och korgen.

   En liten överblick.

   Förstå hur STORT locket är.

Summa summarum. En foppatoffel, en pipleksak, ett älskat, mycket speciellt mjukisdjur (han har amputerat en arm och ett ben) en DYR löpardoja, en plastkorg, minst 5 stearinljus, locket till tv-fjärrisen (sprillans ny) + att själva fjärrisen var dessutom demolerad och numera helt ur funktion.
Mycket av "materialet" låg ju tuggat i mer eller mindre stora bitar på golvet. Värmeljusen och locket till fjärrisen är dock totalt uppslukade av Rubens mage och hittills har jag nu matat honom med 4 burkar sparris, för att kapsla in de vassa plastskärvorna.

   Helt utslagen igår kväll.

Hans bajs har idag haft stora likheter med Storbritanniens flagga. Rött stearin från värmeljusen. Blått från min gympadoja och vitt ludd från mjukisdjuren.

Det märks att han inte mår bra alls och hela eftermiddagen/kvällen igår var han totalt utslagen.  Bara idag har han tömt magen 5 gånger.
Matte jobbar för mycket var någons teori idag när jag berättade om Rubs äventyr och kanske ligger det något i det. Fast jag tror att de uteblivna prommisarna pga mitt onda knä spelar störst roll.

   Hot om regn redan för någon dag sedan.

Bästa mysiga vädret ute. Det blåser småjävlar och regnar småspik, -me like. 

  
Ica-frulle :)

Om inget inträffar, är jag ledig idag, om 14 dagar. Ladda, ladda, ladda. Tagga, tagga, tagga. Jag klagar absolut INTE, har själv valt det och egentligen, nästan mer eller mindre utpressat folk, för att få jobba. Skulle nog inte bekymra mig det minsta, om det inte vore för det satans knähelvetet.
Har faktiskt varit till läkaren (då har NÅGON med andra ord riktigt ont). Läkaren ville sjukskriva mig bums och jag vägrade - Nix, det går inte! Han undrade vad jag tyckte han skulle göra och svaret var ju plättlätt. Fixa det, bums, helst redan igår.
Var på röntgen i veckan, har inte fått svar än och remiss är skickad till ortopeden. Men allt tar ju sådan förbaskad tid. Man ifrågasätter kraftigt sina egna motiv, när man efter sitt arbetspass knappt kan ta sig in i bilen, eftersom det är snudd på omöjligt att börja knäet tillräckligt på grund av smärtan. Att parkera rumpan på toastolen är ett annat "delikat" problem och kräver en del finess. Skulle definitivt behöva en handikappanpassad toastol just nu.

   Undrar just vad det är som döljer sig bakom
gardinen......

   Hmmm, kan det vara en Rub-tass, som kikar fram.

Hundpromenader är uteslutet och Ruben tar ut sin tristess på saker och ting. Igår hade han tuggat söder sin bädd. En dyna han haft i säkert 10 månader. Nu skulle den döden dö och jag undrar jag exakt hur mycket skumgummi "vi" satt i oss. Han välter sin vattenskål dagligen och man möts av en mindre sjö i köket när man kommer hem. Han är en allmän liten pestapa, fast en förskräckligt kärleksfull och söt sådan.

   Tadaaaa. The man behind the mask :)

   Guuu, vad du håller på matte. Får man aldrig sova
i det här huset.

Idag har vi åtminstone fått tömma lite energi. Jag tog med mig båda vovvarna (nästan mission impossible) och begav mig till det lilla badstället. Det var ingen lek att hantera dessa två galningar samtidigt. Affe har ju en förmåga att simma alldeles för långt ut och dessutom tappa öronen, vilket är en synnerligen obehaglig kombination. Men detta löste jag idag genom att knyta fast änden på en 15 meters lina i bryggkanten. SMART.
Han är som en mekanisk kanin. Simma ut, hämta leksak, simma i land, vänta på att matte ska kasta, simma ut igen. Om och om igen. Han tröttnar aldrig. Tar man bort leksaken, plaskar han vatten på egen tass, lilla sötisen.

Herr Ruben är inte lika badgalen som Affe och håller gärna till på bryggan även om han gladeligen kastar sig ut i vattnet och hämtar leksaken. Han hade kunnat få vara lös om det inte varit för vägen som går alltför nära badstället. Vägen är inte vältrafikerad men de bilar som passerar kör snabbt. Nu har de sovit hela dagen, hur nöjda som helst. Avkopplande för ALLA parter.

Tjing!
  

Idag blir det bara en väldigt kort och rätt sen midsommarhälsning från mig och hundarna.

   Midsommar-Affe

      Midsommar-Ruben

   Selfie i mattes famn.

   Roger (Ruben)-rabbit

För en herrans massa år sedan hittade jag några rader, skrivna av någon för mig helt okänd individ. "Livet blir sig aldrig mera likt igen. Det kanske inte ens blir bättre. Men det fortsätter".....  Klockrent!!

Tjingeling
  

Det finns bra dagar. Det finns dåliga dagar och dagar som bara är.  

Det gör rysligt ont att bli sårad och när man sedan blir sårad lite till, redan tilltufsad och eländig, så känns det inget vidare alls. 
Idag är en sådan dålig, ledsen dag, då hjärtat känns som bly och man bara vill gråta en skvätt. Nu väntar jag på att klockan ska bli 14 så jag får åka och jobba, dag 4 av 9. Arbetet är bästa botemedlet för att skingra dystra tankar och oroliga funderingar, nu när jag inte kan kuta livet ur mig i joggingspåret. Gud, vad jag saknar löpningen.

   Min fina lilla Ruben.

   Liksom Fanny, har han inget emot att bli
fotad.

Nå, jag har sagt det förr och det är värt att upprepas. Ont krut förgås inte så lätt. Även om motgångarna duggar tätt, lite väl tätt kanske, så går det inte att gräva ner sig. Alltså, nog ältat och nu försöka vända detta till något positivt. Om det nu bara inte skulle börja regna på min halvtorra tvätt vore ju livet nästan bra!

   Min lyckofis Affe i spanarposition.

Jag undrar hur många raser det finns i hundvärlden det som har så många egenheter som bullterriern. Ruben har massor med speciella saker för sig och tackvare Instagram och liknande medier inser jag ju att det liksom finns ett common sign för bullarna. Exempel: Dom sitter som mjölsäckar, lite på sniskan. Dom kliar ryggen som speedade daggmaskar. Dom gillar att ha långgardinerna som mantel. Dom gömmer nosen när dom sover. Dom äter allt dom kommer över. Dom får "bullefnatt" och gör snurrpiruetter i luften. Dom är fruktansvärt kärleksfulla. Ett axplock av vad jag kommer på i dag.

   Affe-pigg

   Sofistikerad :)

   Så bekväm av sig. Sitter på korgkanten medan
måltiden intas.

Skulle man täcka för bullterrierns huvud och klä ut den till en schäfer skulle man ändå inte kunna missta sig på att det är en bulle. Underbara lilla hund. Så rolig och så ENVIS.

Ruben är jobbig och envis för två han. De säger att bullarna lugnar sig avsevärt vid två års ålder. 1 år kvar *hahaa*  Jag har dock aldrig skrattat så mycket åt en hund som jag skrattat åt Ruben. En tvättäkta pajas. Och JA JA, han likar väl en myrslok då........ Eller kanske en tapir.

   Ruben 1 (tapir)

  Ruben 2 (myrslok) 

   Ruben 3 (bulle?)

Ha en trevlig söndag