JA! det har jag, äntligen!

Och detta tackvare värdefull information från onsdagsträningen på brukshundklubben. Det är inte bara hundsurr och hundträning på de träffarna   

Jag, sambo samt Affe begav oss i förmiddags till svampskogen för att kolla läget och voila, där var de plötsligt    herr och fru Kantarell samt alla deras barn. Vilken lycka!

Det är första gången jag hittar kantarell i norrlandsskogarna men förhoppningsvis inte sista. Nu blev inte så lång tur eftersom vi hade Piraffen med oss men nu vet jag i alla fall att det finns.

Husse och Affe hittade relativt färsk björnbajs   men jag var så inne i mina svampar att det inte bekom mig det minsta lilla. Vad är väl en nalle mot kantareller?

Kantarellerna befinner sig i säkert förvar i min mage. Gotti, gotti men på tok för lite. Här är de på väg i stekpannan, där de steks på hög värme med riktigt smör. Lite salt, peppar och persilja så är saken biff   

I övrigt har det inte hänt så mycket. Sambo har varit iväg till Norge med sina bröder och (försökt) spela poker. Det gick uselt för samtliga. Dessutom lyckades de med bedriften att köra fel vilket resulterade i mer än 30 mil extra bilåkning. Bra kartläsare...

Affes förmåga att gå fint i koppel blir allt bättre, fast nu känns hela promenaden som ett enda långt lydnadspass i kontakt.

Lyxproblem? Ja kanske. Inlärningen har skett med hjälp av klicker och nu nästan snubblar jag på lilla Affen och sakta men säkert trycker han ut mig mot mitten av vägen (i sina försök till ögonkontakt) Jag vill att promenaden ska innehålla både lydnad och vanligt hederligt hundgöra dvs. sniff och snok, för att tillfredställa alla sinnen. Jag är nog lite knäpp   

Måndag i morgon och arbetsdag. Jag har en jättefin rispa i ansiktet, skapad av Affes nyklippta klo. Tusen kommentarer om arga kattor lär uppkomma under morgondagen, suck.

Peter och Piraffen med dagens skörd