Rastlös! En vanlig åkomma jag lider av, allt som oftast, men som just nu är lite mera påtaglig efter den intensiva arbetsperioden. I samma veva har jag dragit på mig en släng av latmasken. Att vara lat och rastlös är en värdelös kombo.

Iallafall så har jag bedrivit dagen på språng och som ett torrt skinn har jag flängt och farit. Började med att träna imorse och efter dusch och frukost åkte jag en blixtrunda till Luleå för att anskaffa hundmat.

Passade lämpligt på att slinka in på Luleås motsvarighet till vårt Ica och lyckades få fingrarna klämda av en överstressad grönsakspåfyllande yngling (semestervikarie?) som inte ens märkte att han klämt dem. Bet ihop och gick därifrån men inom mig tänkte jag fula, svarta tankar. Scannade en vara fel och försökte ta bort den, gick inte. Blev istället två stycken av den oönskade varan, vilket ledde till en låååång utläggning för semestervikarien i utcheckningskassan. Rullade tillbaka kundvagnen och fick inte ut min 5 krona. Skitaffär den där Maxi i Luleå, tacka vet jag mitt Ica.

   Gemensam mysstund, alla på mattes mage, tur att den är stor *hehe*

Affes framben o Fannys rumpa syns i bilden.

Hade tänkt vara hemma och koppla av resten av dagen men skrotade snabbt den tanken eftersom allt jag kunde tänka på när jag satt här hemma, var allt jag var extremt sugen på. Extremt sugen på något gott, det vill säga sött i form av fikabröd naturligtvis.

Så istället för att sitta hemma och våndas packade jag in Affe i bilen och drog till stan för att handla de livsnödvändiga jordgubbarna och på så sätt även slå ett slag för Affes miljöträning.

   En hotdog :)

Det finns ett passande ord för min jycke och det är K-A-O-S! -Hej, heeej, här är jag, ser ni mig, hallå, hallå....  Andas in andas ut.

Vi parkerade oss på  en bänk och han hinner liksom göra allt på en mikrosekund. Han ligger, han sitter, han snurrar runt, hoppar och slänger sig på sidan, raklång på asfalten.

Var väldigt varmt och en himla tur att jag faktiskt kom ihåg vattenflaskan. Med jämna mellanrum tog vi en promenad till bilen och tankande.

Nästa anhalt blev parken och där blev det störtjobbigt eftersom det bedrevs både fotbolls- och volleybollspelande. Affe var helt fixerad vid bollarna. Jag fick dra med  honom. Men när vi passerat dem och satte oss på en parkbänk gick det bättre. Ganska fogligt tittade han på lekande barn och brydde sig knappt nämnvärt om människor som passerade på cykel.

Varm och uppspelt tyckte jag han var förtjänt av ett dopp i det stora blå. Så vi åkte och badade. Tyvärr hade solen försvunnit och det förtar ju lite av effekten och dessutom var det trist att åka dit själv. Men Affe hade superskoj och höll på att skrämma livet ur mig när han plötsligt försvann ner under vattenytan. Puckot dök efter bollen, som inte alls befann sig botten utan guppade så fint på vågorna. Annars så simmade han riktigt fint idag, när han gav sig tid. Det där med att sluka vatten är tyvärr främsta nöjet och det han ägnar sig mest åt.

   En dykande dårfink!

   Hittade den

På vägen hem var det dags för trauma *rysa av obehag* Eftersom det är grusväg går det inte att köra så fort och naturligtvis ser jag alltför tydligt ormen som slingrar sig fram över vägen. Köra över, inte köra över, köra över. En död orm är en bra orm (min fasta ståndpunkt och ni har  hört den förr) Men det finns en hake, låter sjukt jag vet. Men jag är hysteriskt rädd att den på något sätt ska följa med hjulet, upp under motorhuven och på något sätt landa inne i bilen vid mina fötter.

Vet inte om jag lyckades köra över den, säkert inte. Men jag hade gåshud och rysningar hela vägen hem. Jag HATAR ormar.

   Mmmm, så mycket vatten och så lite tid att hinna dricka upp det.

   Simträning

Det var kväller innan jag och Piraffen var hemma och efter det sedvanliga "sista rycket" det vill säga, kuta runt som en galning, har han sussat sött, nöjd och belåten.

   Affe simmar vidare mot nya äventyr

Trevlig helg.