Ids någon fylla på min kaffemugg dvs sätta en kapsel i maskinen och trycka på knappen. Inte! Då får jag väl resa på rumpan och göra det själv då, era latmaskar.

Ah, det var bättre. Men att inta dagens första balja med java kl 15 är på tok försent för en inbiten koffeinist som jag. Usch, känner av skallebang och dessutom värker axeln. Var tvungen att putsa fönster igår och mer behövs inte.  

Vi har haft äckelväder i flera dagar nu, kvavt, klibbigt och en enorm luftfuktighet. Ogillar starkt och känner mig mest som ett gigantiskt flugpapper. Åskat har det också gjort men mest småmuller. Fanny bryr sig kvastskaft om åskan. Affe är inte helt bekväm med ljudet men blir inte hysterisk, bara ganska upprörd.

Ni har säkert hört talas om Herman, vänskapskakan som man ska mata och pyssla om medan han står 10 dagar på köksbänken och växer till sig. En gång har jag blivit tilldelad en Herman och en gång har jag startat honom från scratch. Vad jag fullkomligt missat, de föregående gångerna, är att Herman faktiskt var DÖD när jag blandade honom med de övriga ingredienserna, som skulle färdigställa honom till kaka. Stendöd till och med, för mina Hermanförlagor har aldrig bubblat, vilket de ska göra eftersom Herman är en surdeg.

Tittade bistert på det släta, obubblande innehållet i skålen, som stått sina 5 dagar på bänken, och övervägde att hälla ut sörjan. Men något kom i mellan. Och så nästa dag hade det plötsligt skett, Herman hade plötsligt börjat leva och jösses vad han bubblar. Igår fick han mat och nu ska han stå några dagar till och bara röras om lite lätt i. Hoppas, hoppas att han inte dör.

Kanske skulle återuppta det där med surdeg i matbrödet. Har ju inte slagit så väl ut tidigare men nu känner jag mig inspirerad och redo att pröva på nytt.

Minns ni mina tusen saker att göra. Nu är det väl typ bara 889 kvar.

Ha en fortsatt bra vecka.

Ps 1 augusti i morgon, vart tar dagarna vägen egentligen....