Åh, vad jag INTE tycker om att få äta upp det jag just sagt att få det kastat tillbaka, likt en gigantisk kanonkula rakt i magen. Allt som är bra, gott och trevligt förvandlas plösligt till motsatsen och blir istället något mer eller mindre gräsligt. Fattar ni inte? Vänta, jag ska berätta.

Igår, efter en lång dag på jobbet tvingade jag med sambo på en svampspaningstur i skogen. Bihanget Affe var naturligtvis med. Jag sjöng lovsång över hur underbart det var att komma ut i skogen och riktigt känna hur energin och livsandarna återvände för varje andetag jag tog av den friska skogsluften. Påtalade även att Affe var bättre att hålla sig i närheten när sambo var med. Affe rusade glad i hågen fram och tillbaka och vi hamnade lite på efterkälken. På långt håll kunde vi sedan se hur han roade sig kungligt i en stor pöl mitt i vägen.

   Lycka är att finna en swimmingpöl mitt i skogen

   Vad jag gör? Nä, inget alls, skulle hoppa över men missbedömde avståndet något.

Fortsatte en bit och såg att Affe fick vind av något. Ingen idé att utmana sa jag, så vi vände. Dock tyckte inte bihanget Affe alls att det var läge att vända, så han drog som en oljad blixt och ignorerade TOTALT våra rop. Fy vad obehagligt det är och jag hinner tänka tusen tankar. Mest bekymrad var jag att han skulle sticka ut på den trafikerade vägen som låg alldeles för nära i mitt tycke. Sambo stegade iväg in i skogen och där på en av skogsvägarna kom Affe farande i full karriär med tungan dinglande och skitigare än en geggig gris. Han är här! ropade sambo och jag kunde andas ut.

Peter, min sambo hade iallafall förmågan att se det positiva eftersom han menade på att Affe faktiskt kom tillbaka. Visserligen, men i min värld ska återkomsten ske omgående när jag ropar, inte 30 minuter senare eller när lilla herren fått nog av vad det nu var han roade sig med. Utomhusdusch med kallvatten från slangen blev belöningen för de egna äventyren och därtill en oglad matte resten av kvällen.

Så var det med den underbara skogspromenaden. Huvudvärk och  illamående resten av kvällen blev belöningen. Affe var dock trött och nöjd.

   Och svampen då? Jepp, den är synnerligen på gång :)

Idag efter jobbet hade mitt bitska gått över och vi tog med oss tre hundar och åkte till badstället. Brrr, det blåste och var inte jättevarmt men solen lyste  iallafall med sin närvaro.

   Ventilationshålen på gammelbilen utan AC är en solklar favorit. Oj vad det sniffas.

   Affe testar nya leksaken

   Med beröm godkänt blev omdömet.

Affe tycks verkligen gilla det där med bad. Visst, plaska vatten i all ära men i det här fallet får han ju verkligen jobba. Hade med en ny vattenleksak som faktiskt var ännu bättre än floppen eller frisbeen kanske det heter. Nu kan han rutinen, matte kastar, jag simmar ut och hämtar prylen, simmar sedan tillbaka och upp på land, matte kastar osv. Han brydde sig inte ens om att jämten Lotta var med eller att fånga vågor. Jag är IMPONERAD.

   Tungt att simma i vågorna dessutom med floppen som bromskloss

   Matte HJÄLP, jag orkar inte, jag drunknar! Äh, ingen hjälp där att hämta, hon envisas ju bara med att fota.

Nämnde ju tre hundar och den tredje var ju såklart lilla fröken Fanny som också fick hänga med på ett hörn den här gången.

   Fanny med krampaktigt tag om floppen.

   Stackars mig som måste vara på golvet. Håll dig på mattan säger HON! Men jag vill UPP!

   Kanske det funkar om jag kopplar på mina sorgsna puppy eyes och ger intrycket av dränkt råtta.

Nu mina vänner ska jag gå ut och harva gräsmattan.