Var ute och gick med Ruben på eftermiddagen och plötsligt hade han något i munnen som liknade ett ormskelett. När jag tittade mig omkring, var vi omgivna av dessa skelett, de fanns överallt.
Logiken försöker väl alltid överträffa paniken, eller var det tvärtom. Tänkte så det knakade. Inte kan det väl vara ormskelett. Nä, naturligtvis inte. Men vad var det då. Hjärnan arbetade för högtryck och när jag sedan såg ett fiskhuvud sitta kvar på ett av skeletten lugnade jag ner mig avsevärt. En slag åtel alltså men urk, vad äckligt.  

   Hade kunnat vara ormskelett, eller hur. Inte för
att jag någonsin sett ett.

Eftersom jag nästan dagligen får höra att jag ser så trött och sliten ut (prova gärna stiga upp 2.50 var och varannan dag, får vi se hur ljuva ni ser ut) Hur som helst så har jag bestämt mig för lite artificiell sol. Inte bra för rynkorna, jag vet men det är väl typ som att välja mellan pest eller kolera. I alla fall, dagens händelse i solariet är så mycket jag i ett nötskal.

Numera väljer man solarium redan i entrén. Sedan startar solariet automatiskt efter två minuter. Jag valde, gick in i rummet. Rengjorde noggrant och lindade in kudden ordentligt i papper *light fobi för löss och andra sjukdomar* Klär av mig, lägger mig och väntar. Satan, visst låter det som att solariet startar i rummet bredvid. Japp!!  Alltså, jag i ett nötskal, som sagt.  

   Igår var en sån där solig och fin dag.

Jösses, så rädd jag varit idag. Ren skär skräck och panik. Varför? Jo, jag  kladdade färg i huvudet, alltså hårfärg.
Mitt hår är numera i jättedålig kvalitet och hos frissan har det varit rummel och rabalder då mitt hår faktiskt blivit varmt vid olika tillfällen.
Var lite skeptisk när jag satte i färgen och tyckte faktiskt att det blev lite varmt i håret. Hade i färgen den angivna tiden och sedan började det otäcka. Tyckte jag fick massor av hår på handskarna, korta hår. När jag tvättat bort all färggegga kändes håret som svinto. - Neeej, jag kommer behöva snagga mig, jag måste bli Jens igen *buhu*  Jag var helt förkrossad och såg framför mig hur topparna var typ förkolnade. Fort i med slutgeggan (fixering?!) och vänta 5 minuter. Jag väntade 10. Bad en bön och lovade dyrt och heligt att aldrig färga håret själv igen bara jag får behålla det hår jag har. Rädd, rädd, rädd. Sköljde ur, satte i extra balsam, sköljde ur och i med en slags olja.
Håret sitter kvar, än så länge, fast det känns rätt tunt men topparna verkar hyfsat ok åtminstone.
Jag kan säga så mycket att jag hann planera både min uppsägning och flytt söder ut. Med de synerna jag såg, hade jag inte kunnat sätta min fot på jobbet igen.
Nu ska jag försöka vara snäll mot mitt hår och mot min mage som definitivt inte gillade uppståndelsen med håret.

Go natt!