Inte bra, inte bra alls. Jag tycks numera ha betydligt fler dåliga dagar än bra dagar. Idag var jag riktigt ordentligt risig när jag kom hem från jobbet. Man blir liksom desperat och tar alldeles för många olika värktabletter. En salig röra som magen inte alls godkänner. Fort i säng med is i nacken och is på pannan. Vakande en timme senare av att jag trodde jag skulle kvävas *otäckt*
Nu efter kaffe och sött känns det bättre men nacken är till salu om någon vill köpa den. Axlarna och magen får man på köpet.
Skulle kunna tänka mig att bada bastu, för att mjuka upp stela nacken, men är både för snål och bekväm för att göra slag i saken. Snål, för att jag sett vad bastuaggregatet gör på elmätaren och bekväm för att bastulavarna numera är jättebra avlastningsyta för diverse prylar *hahaa*

Var tvungen att handla innan jag åkte hem idag och trodde jag skulle tuppa av i kassan. Fick samla ihop mig innan jag ens fick fram betalkortet. - Kör försiktigt hem nu sa bekymrade kollegan. - Jo det ska jag. Ljug, ljug, ljug. Ju fortare desto bättre. Kan ha slagit hastighetsrekord.

Har ju bott ensam sedan i höstas och förfallet eskalerar lavinartat. Numera (skäms att erkänna det)  äter jag morgongröten direkt ur kastrullen. För att behålla lite värdighet använder jag åtminstone en sked istället för sleven. Lite heder har jag väl i behåll, men inte mycket. Få se hur länge. Erkände mitt patetiska jag för någon som genast fick det att kännas lite bättre, då denne berättade att dennes middag intagits direkt ur stekpannan. Underbart att inte vara ensam om sitt förfall. Fast det är ändå patetiskt.

 Världens finaste bullrumpa. 

Kalasväder var det igår och det krävde premiärtur på isen. En is som tyvärr var helt värdelös. Fattar inte var alla snömängder tagit vägen. Nu är det blankis och väldigt knaggligt och där det inte är blankis, sjunker man. Suck, så synd för jag hade kunnat gå hur långt som helst. Underlaget var dessutom värdelöst för Rubens tassar som naturligtvis drog blod i klofästena.  

   Kalasväder.

Idag ösregnar det. Underliga, konstiga väderlek. Fast så länge det inte snöar är jag bara jättelycklig. Och tackade min lyckliga stjärna att taket är skottat. En massa regn på den otroliga snömassan hade inte varit bra för min nerver. Underbart att vi går mot ljusare tider. Idag var det faktiskt ljust ännu vid 16.30 tiden. Det börjar bli dags att ställa om timrarna till utebelysningen.

Köpte en ny rejäl bilbur för någon vecka sedan. Jag monterade ihop den utan större mankemang, tyckte jag åtminstone. Så var det dags för premiärtur och i vanlig ordning kör Ruben någon gnida-skrubbarygg-ålaruntdans med tassarna i vädret inne i buren. Klonk, klonk lät det och där lossnade bakstycket till buren. Jaha! Såg ut som en hästfinka där han satt där och kikade ut och såg rätt fundersam ut.  

Tack å hej