Tände ett ljus för Emil    igår kväll och imorse kom han till mig i mina drömmar. Det var så verkligt och jag vaknade av att jag grät. Det var som att han kom bara för att tala om att han hade det bra. Han var så glad, viftade på svansen, pussade mig i ansiktet, fick ett Emil ”tokfnatt” och kutade runt. Det gör fortfarande så ont och jag saknar hon alldeles något fruktansvärt. Att man kan sörja en hund så mycket....

Min Emis  

Sitter här och väntar på att Affes veterinär ska ringa. Har inte fått någon tidsangivelse, bara att samtalet sker någon gång under dagen, tur att jag är ledig så jag kan vakta telefonen.

Ha en bra måndag.

 

melitta

23 augusti 2010 18:30

Klart man får sakna allt man ger plats i sitt hjärta.. Emil var en jättefin hund med ett väldigt egen personlighet;) Hoppas det snart bli bättre:) Massor med kramar

 

Lena

24 augusti 2010 09:13

Kramar, vet hur det känns att sakna en vän... Men fast det gör ont, visst är det FINT att få träffa sin kära hund i en dröm? De gånger det har hänt försöker jag intensivt somna om när jag vaknar, vill ju träffa henne igen... ;)

 

Majsan

24 augusti 2010 09:30

Tänker på dig

http://lillalucas.bloggplatsen.se

 

Jenny

24 augusti 2010 15:05

Melitta, "egen personlighet" det var en väldigt, väldigt fin omskrivning av Emils beteende. Jag ska nog använda den i fortsättningen :)
Jo, Lena det var fint men samtidigt väldigt ledsamt. Det är nog första gången sedan jag satt bort honom som jag haft en sån här dröm, så stark. Jag försökte också somna om :) för att få mer av honom men var alldeles för upprörd för att lyckas.
Tack Majsan :)

 

Ia

25 augusti 2010 18:50

Jag finns här!! Vet bara inte vad jag ska skriva. Jag är ännu så himmla ledsen....
Kramar till dej från mig!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen finns kvar och jag kan fortfarande logga in "wow" Det här var min bästa terapi under tunga tider som när jag tänker efter inte alls känns speciellt tunga idag. Vilket lyxliv jag levde. Synd bara att jag inte insåg det då.   Nåväl, kanske ...

Shit och helvete, vilken vecka.... Snacka om bottenrekord. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så långt ner på botten som nu. Jag har gråtit tårar nog att fylla ett badhus. Hemma, på jobbet. Jag har brutit ihop så många gånger.  Mat! Jag har inte ku...

Det är underbart att vara jag. Underbart 24 timmar om dygnet, VERKLIGEN. Får ofta höra att jag inte har något liv och att allt är sååååå enkelt när man är själv. Jo tjena. Undrar var jag ska börja. Men tro mig, ni hade inte velat gå ett steg i mina s...

För precis ett år sedan berättade jag på bloggen att jag hade fått ett nytt större ansvarsområde på jobbet. Idag får jag göra exakt samma sak. Jag kan dessutom bjuda er på en titel. Jenny -säljledare kolonial. En "resa" jag påbörjat har i och med det...

Det var ett tag sedan, minsann. Och gissa vad jag har gjort sedan sist, om nu någon finns kvar          Jag har varit på min tredje "solo"resa, som tog mig tillbaka till Thailand och två för mig helt nya ställen. Första veckan tillbringade j...