Provade göra en större uppletande ruta igår och det var inga som helst bekymmer. Däremot hade han förskräckligt svårt att vänta på sitt varsågod. Vet inte hur många gånger han tjuvstartade, den lilla terriristen. Snabbt som ögat fick jag då springa och plockade upp föremålet, innan han hittade det. Nytt försök och han blev åter förvisad till utgångsplatsen. 

Vrooooom, söka, söka.
 

Var är den? Min pipis!

Utöver uppletandet och promenad i finvädret var vi in till stan på kvällskvisten och besökte klubbträningen. Kan säga så mycket. Att köra slut på honom genom uppletandet funkade inte, snarare tvärtom. Han var sjövild och en relativt ny deltagare, modell mindre fick honom att släppa alla hämningar.

Dessutom har han av någon anledning fått för sig att man ska hoppa över rallylydnadsskyltarna. Nu tränar vi ju inte rallylydnad egentligen (ännu) vi är bara där och ”stör” alla andra som tränar.

Affe har definitivt förmågan att locka fram buset ur varenda fyrbening på plats och han får nog räknas som en typ av störning, fast en glad sådan. Än har vi i alla fall inte blivit förvisade från träningslokalen.

Angående hans skuttande över skyltarna. Måste erkänna att det såg rätt gulligt ut men var sjutton har han fått det ifrån, lilla tokstollen.

Passet avslutades med trevlig socialsamvaro där vi bara satt ner och surrade. Myror i brallan är bara förnamnet på Affen. Men så länge jag bad honom göra något, ligg, sitt, vänta osv. funkade det bra. Annars ville han gärna till att börja skälla och streta i kopplet. Men måste ju vara positivt att han i alla fall kan fokusera på en uppgift.

Säg varsågod idag då, för bövelen...

Jag hittade den! Duktiga jag.

Jag har ju numera med honom rätt ofta i bilen när jag uträttar ärenden, tränar mm. Igår när jag gick in på Ica för att handla skällde han våldsamt. Jaha tänkte jag det var det, nu funkar han inte att ha i bilen längre, det som gått så bra.

När jag kom ut igen förväntade jag mig så klart att höra ihållande ståndskall från skuffen på Kian. Men inte ett ljud hördes. När jag kom fram till bilen låg han ihop rullad som en liten boll och SOV. Hurra vad bra.

Dripp, dropp, idag har det regnat floder igen. Mot eftermiddagen blev det uppehåll och jag tog med mig Affen på promenad. Vi hann inte långt så stötte vi på två älgar, ko med kalv. Det blev naturligtvis omöjligt att gå åt samma håll som dem, behöver jag förklara varför? Naturligtvis hade jag en galen terrier vid min sida. Undrar just om Affe nedärvt någon slags älghundsgen, han visar nämligen enormt intresse.

Så vi tog en annan väg. När vi sedan vände hemåt igen uppvisade han tydliga symtom på vilt i närheten, nosen gick som en propeller och jag existerade inte överhuvudtaget. Och mycket riktigt där vi nyss gått hade en älg hunnit passera.

Är inte rädd för älgar men så här under brunsten känns de lite ”ostabila” så jag är mer än glad om jag slipper stöta på dem, tillskillnad från somliga andra.  

Om jag såg en fallande stjärna, vet jag precis vad jag skulle önska mig.

Tjingeling